Förberedelserna fortsätter...

Onsdag då. Förberedelserna för flytten fortlöper. Igår packade jag ytterligare lite till. Det börjar bli svårt nu eftersom det mesta som är kvar att packa är sånt vi kanske kommer att vilja använda fram tills vi flyttar.

Idag kommer veden, så Martin och Lars ska vara på Kojtet att ta emot den. Johannes får lattja med mormor under tiden.

Igår tog sig Sivan helt nya friheter. Jag och Martin satt i soffan och hon satt precis framför och viftade på svansen som om hon ville nåt. Vi fattade ingenting. Hon hade precis varit ute på kvällsprommis och fått mat. Efter en stund tills stirrande och svansviftande blev det ganska uppenbart vad hon ville när hon tog saken i egna händer och hoppade upp i soffan mellan oss och la sig tillrätta med en nöjd grymtning. Haha. Vafalls?! Hon får ju inte vara i soffan.

Så går det när man (läs Martin) lyfter upp henne i soffan då och då.

Nåt annat jag tänkt på på sistone är det här att hon går och lägger sig på övervåningen redan klockan åtta på kvällen. Jag brukar ju skratta åt henne och kalla henne en gammal tant när hon står i trappan och stirrar på en en stund som att "kommer du, eller?". Men det är ju klart att lillen har ju gått och lagt sig vid åttatiden på övervåningen. Och vi andra är kvar nere. Det blir ju lite jobbigt att hålla ordning på flocken när de är på olika våningsplan! Söta lilla Siv.

Söndagsmys

Igår tog jag och lillen en liten tupplur tillsammans. Å jag låg och njöt och snuffade i hans hår medan han låg och snusade så gott på mitt bröst. Sånt mys är ovärderligt!

¨

 

Bara en vecka kvar!

Igår var vi på Kojtet igen och fick en genomgång av ägarna av hur vedpannan fungerar och tog lite mått vi behövde och så. Det känns helt otroligt att det bara är en vecka kvar tills vi flyttar in! Martin har hittat en vedleverantör, så på onsdag kommer 12 kubik ved till oss. Det känns så himla bra att det också är löst nu! Nu är det bara elavtal som ska tecknas och när vi har flyttat in är det ett par säkerhetsåtgärder som måste fixas och så hundgården då.

 

Guldfiskdammen måste vi hägna in och det finns en brunn i tvättstugan som är helt öppen utan lock. Hålet är stort nog för en liten kille att ramla ner i, men för litet för en vuxen att komma ner i. Så skulle lillen ramla ner där finns ingen chans att få upp honom. Hemskt otäckt att tänka på och så kan vi inte ha det såklart.

Längs den här långsidan ska vi ha hundgården.

 

Så här ser det ut på insidan (ja minus alla grejer då, det är förra ägarnas). Hundluckan kommer att vara någonstans under fönstren och sen ska vi ställa in en soffa och lägga lite gamla mattor på golvet, så de får det mysigt om dagarna.



Guldfiskdammen är 1,5 meter djup och där bor för närvarande 30 guldfiskar. Snart får de ett nytt hem och gropen kommer att grävas igen.

Nu när möblerna är borta ser man att det fattas lister i halva rummet. Snyggt! Det gör nog inte så mycket dock, för jag kan tänka mig att vi ändå kommer att sätta vår egen prägel på rummet så småningom. Den där fondväggen av tidningspapper är väl inte riktigt i vår smak kanske...

Det fruktade ögonblicket är här...

Lillen har lärt sig klättra upp på saker. Naj!

Idag lärde han sig klättra upp på puffen och självklart ställer han sig upp och gör alla möjliga våghalsiga-livsfarliga saker där uppe. Det är bara att stålsätta sig. Snart kommer han vara uppe på stolar, bord, soffor, sängar och gud vet allt. Och ramla ner därifrån.

Stackars mig. Jag blir ju nervös.

Härmapa

Idag var det inslag på nyhetsmorgon med nån tjej som sa att hon brukade kolla facebook när hon kör bil.
"Men shit!" sa jag (tydligen)

Bakom mig hör jag:

"Shit. Shit. Shit. Shit"

Där sitter Johannes i soffan bakom mig och härmas. Hoppsan. Nu får man passa sig vad man säger.

Familjen sömnlösing

Har hittat en bok som jag ska köpa någon dag. Det verkar vara en så himla gullig historia! Den heter familjen sömnlösing och så här står det om den på Bokus:

När familjen Sömnlösing flyttar tolv tidszoner bort får de svårt att sova i sitt nya hem. I alla fall på natten; på dagarna sover de nämligen tills solen går ner. För att bota sina sömnproblem tar de till alla knep de kan komma på: Mamma försöker meditera, pappa dricker sex fulla muggar med mjölk, och Mika räknar till ett tusen. Men ingenting hjälper.


När de en natt beger sig ut för att hitta det djur som sover längst och bäst - för att ta reda på dess sovhemligheter - upptäcker de till sin förtjusning en helt ny värld. Mörkret är nämligen fullt av liv! Här finns irrande nattflyn och mörkerlevande djur, och stjärnor och planeter som virvlar runt i rymden ovanför. Vem vill väl sova bort hela natten när det finns så många spännande saker att upptäcka?

"Drömläsning för sömnlösa ... Jag hade aldrig hört talas om Bröderna Hilts men deras mörka och ändå varma bilder har en exakthet och innerlighet som är mästerlig ... 'Familjen Sömnlösing' tecknar en fin bild av hur hela den lilla familjen gör saker tillsammans, hur familjesfären blir tryggheten och ytterst också om att man ska få vara som man vill och ändå aldrig är helt ensam." Nils Forsberg, Expressen


Ville skriva ner det här, så att jag kommer ihåg den.

Annars är allt bra med oss. Projektet just nu är att hitta någon som kan sälja ved till oss, då det inte finns någon ved kvar vid huset.

Lillen har börjat säga små ord, det är supergulligt. Hittills kan han säga följande:
"Juss" (juice)
"Kack" (Katt - pekar på katten när vi tittar i boken)
"Isk" (Fisk - pekar på fisken)

Sen brukar vi fråga "Var är pappa, var är mamma och var är Sivan?" och så pekar han och applåderar åt sig själv. När vi ligger i sängen brukar han peka ner i madrassen när vi frågar var Sivan är, för hon ligger under sängen.

Searching for Sugar Man

Vackert väder idag. Blå himmel var det länge sen man såg, men idag är den här! Jag får lite vårkänslor. Härligt!

Idag har jag torterat mig själv genom att slita mig från familjen två gånger samma morgon. Först stack jag till gymmet vid sjutiden på morgonen, precis när Martin och Johannes satt och åt frukost. Och jag var så sugen på att sitta med dem och ta långfrukost, men jag gav mig iväg i alla fall. Meningen var att jag skulle duschat på gymmet och sen åkt direkt till jobbet, men så var det städning av omklädningsrummet när jag var där. Det var en manlig städare och jag är för pryd för att hoppa in i duschen där då, så jag tränade lite kortare tid än jag tänkt och åkte hem och duschade istället. Så jag fick en liten dos morgonmys i alla fall, men sen fick jag förstås slita mig iväg till jobbet. Johannes gav mig en stor bamsekram innan jag gick så jag blev alldeles varm i hjärtat. Goeplutten.

Igår efter jobbet pep jag iväg och köpte Searching for Sugar Man. Har velat se den länge och särskilt nu när den har blivit så hyllad. Det var verkligen en fantastisk historia. I korta drag handlar den om en musiker från USA som under 70-talet blev enormt känd i Sydafrika, utan att få reda på det. Häftigt att se hur han, som jobbat som anonym rivningsarbetare i USA i alla år, landar i Sydafrika och plötsligt hyllas som en världsstjärna med limos, röda mattor och utsålda konserter. Är dålig på att att återberätta, så bara se den!

Fler i familjen!

Det var den helgen det.

Vi har inte gjort så mycket den här helgen eftersom Johannes är dunderförkyld och vi har haft tre stycken översättarjobb med deadline idag, så vi har mest jobbat. Var och tränade box med Josse igår och i lördags passade jag hennes lilla Oscar ett par timmar på eftermiddagen, i övrigt har det bara varit hemmamys.

Helgens roligaste nyhet är att vi kommer bli fler i familjen! (Men tro nu inte att det är fler bebisar på gång hörni!) Den här familjemedlemmen är fyrbent och heter Winston och är Sivans bror. Vi fick höra av Sivans uppfödare att hans ägare blivit allergisk och att de behövde placera om honom. Så vi tänkte att det ju faktiskt skulle passa perfekt för oss när vi flyttar till Kojtet och anmälde vårt intresse. Så den 25:e mars kommer han till oss :)

Det har löst sig!

Tack försäkringskassan.

Ringde igår och begärde att Britt-Maries chef skulle titta över ärendet. Idag ringde hon och sa att vi får utbetalning på måndag, samt bad om ursäkt för hur de misshandlat oss.

Så enkelt allt kan vara om man pratar med rätt person.

Försäkringskassan

Igår åkte jag och tränade nästan direkt efter att jag kom hem från jobbet. Var hemma strax efter sju på kvällen igen och då låg lillen och drack välling. När han druckit klart var det dax för Martin att sticka iväg och repa och jag snodde med mig lillen in till vårt sovrum.

Han somnade nästan på en gång och låg och snusade så gott med ena handen på min kind och jag låg bredvid och kände kärlek till det lilla livet. Vilket härligt sätt att varva ner efter dagen!

Jag och Martin har begärt ersättning från försäkringskassan för vår företagsinkomst, men det har dragit ut på tiden så mycket nu att det är löjligt. De fick ansökan den 20 November. Skulle kunna skriva en uppsats om alla turer men för att sammanfatta så har jag fått följande svar när jag ringt och frågat när jag kan förvänta mig att de fattat sitt beslut:
"Det tar två dagar." "Det tar två veckor". "Du får räkna med en månad". "Fnys: Nej, det kan ta upp till tre månader!"

När det var 2,5 månad kvar och vi fått besked om att föräldradagarna var slut blev jag sur och ringde och krävde att någon tog tag i det. Två dagar senare ringde en tjej som hette Britt-Marie och berättade glädjestrålande att nu hade hon fattat ett beslut. Hon skulle bara skriva ihop ett brev så skulle det komma på posten veckan efter. Det var snart en månad sen. Jag har sen dess ringt ett par gånger för att få reda på om vi får nån utbetalning nu i slutet på månaden. Fått följande svar:
"Det är Britt-Marie som har hand om det, jag ber att hon ringer dig".
"Nej jag kan inte se att det är nån utbetalning på väg, jag ber att hon ringer dig"
"Hon ringer dig på måndag, senast tisdag".
"Jag skickar en påminnelse till henne att hon ska ringa"

Antal gånger Britt-Marie har ringt, mailat eller skickat brev: 0

Har äntligen fått direktnumret till henne, vilket hon inte har svarat på hittills, men jag fortsätter försöka. Nu börjar det brinna i knutarna om vi ska hinna få någon utbetalning den här månaden.

Håll avståndet!

Igår när vi var på väg hem från mamma krockade vi med ett rådjur. Vi såg det på långt håll,  men det var så himla halt så inget hände när Martin bromsade. Vi bara gled framåt och rakt in i det stackars djuret utan att kunna göra nåt åt det.

Vi klarade oss bra och det blev inga större skador på bilen. Rådjuret sprang in i skogen igen och polisen hade en jägare ute och letade efter det sen, men vi har inte hört hur det gick.

Det som är så otroligt irriterande är att det ligger idioter precis i baken på en när det är så halt. Och man kan liksom inte få dem att hålla avståndet. Även om man bromsar till för att få dem att fatta att de ligger för nära så backar de inte. Det är inte klokt att man kan vara så dum. En som låg bakom oss igår började till och med blinka irriterat med helljuset bakom oss, istället för att utöka avståndet. Och då körde vi i åttio på en hundraväg, så jag skulle inte säga att vi kröp fram precis. Det är så att man vill köra efter dem tills de stannar och ge dem en rejäl utskällning för att de riskerar mitt och min familjs liv när de kör så där.

Hade vi haft någon bil så tätt bakom oss just när vi körde på rådjuret så hade vi med all säkerhet inte klarat oss lika bra.

Tre vägpinnar emellan. Ska det var så svårt!?

En go tisdagskväll

Nu har jag lagt lillen och sitter och håller på med tråkigheter vid datorn. Momsdeklarerar och lägger in preliminärskatt för företaget och sånt. Ska bli skönt att få det ur vägen. Martin är iväg och repar och jag och lillen har haft en mysig kväll för oss själva . Han lassade in tacogryta och åt kanonduktigt själv med skeden, sen gick han och hämtade sig sin mjukishund och gick och la sig och vilade på den i hallen en stund tills det var dags för välling.

 

Sen tog vi på pyjamasen och han satt i mitt knä och åt välling och jag satt och snuffade honom i håret och tänkte att jag kommer att sakna såna här stunder när han blir stor. Vi borstade tänderna och läste hans bok om Ingrid och Ivar som han vill höra varje kväll. Det är så gulligt att han redan har en favoritbok. "Den" säger han och skrattar och pekar på den. Sen blir han jätte-till-sig när vi börjar bläddra i den och pekar och lyssnar. Både jag och Martin har läst den en miljon gånger redan känns det som!

 

Vi har bokat en städfirma som ska flyttstäda lägenheten åt oss. Så skönt det ska bli att kunna lämna det i någon annans händer. Det är mycket som vi behöver ordna i huset innan Martin ska börja jobba igen, så det ska bli skönt att kunna fokusera på det. På torsdag ska vi på möte på banken för att organisera allt innan vi ska träffa säljarna och mäklaren den 18:e. Snart är det bara en månad kvar. Vad tiden går snabbt!

Helgen

Det bästa med den här helgen har varit:

- Att hela lilla mysiga familjen har varit samlad hela helgen lång

- Frukostarna

- Sovmorgon

- Att vi har tvättat upp all vår tvätt

- Att vi har packat massa flyttkartonger

- Irish Coffee till flyttpackningen i fredags. Oj så gott det var!

- Jag har tränat ikväll och det var inte box som vanligt utan ett mycket jobbigare fyscirkelpass.

- Vi lämnade in ett översättarjobb i lördags=söndagen helt ledig

- Har missat massa auktioner på tradera = sparat många hundralappar

Det är mycket snö nu, men nu är det ljust till femtiden i alla fall,så det känns ändå lite som våren är på väg. Den enda som kommer bli ledsen när snön försvinner är Sivan. Hon älskar snön och varenda gång vi är ute är hon som en propeller i kopplet. Det är bara bus, bus, bus i huvudet på henne när hon ser snö, särskilt nu när snön är så pudrig och yr åt alla håll där hon far fram. Igår gick vi till fotbollsplanen en stund för att busa i snön och det var mycket uppskattat av fröken Siv.

Hon och lillen är på varandra precis hela dagarna nu. Sivans specialare är att gå efter Johannes och puffa honom i sidan med nosen och då skrattar han så han tjuter. Häromdagen hörde jag hur det gruffades under bordet och kollade vad det var. Då sitter Johannes och Sivan och drar i varsin ände av en strumpa. Och ingen ville ge sig! Det är så kul att se att de har utbyte av varandra nu! Johannes kastar boll till Sivan och hon springer efter. Det är gulligt, fast han får ju aldrig tillbaka bollen förstås...

Här kommer lite bilder på de två gynnarna från imorse



Johannes med sina två favorithundar :)

Sivan är väldigt förtjust i sin reflexscarf så ibland får hon ha den på sig även inne...

Gårdagens sötaste

Johannes sitter och leker med min jacka på golvet, djupt försjunken i sitt pillande med dragkedjan. Jag hickar. Han tittar upp med ett stort flin - VAD var DET? Sen börjar han härmas och skrattar. Kliver upp. Går fram till mig, sträcker fram armarna och ger mig en stor kram.

Å det var så gulligt att jag blev lite tårögd faktiskt. Han ville ge mig en kram :)

Torka

Oj oj det ekar här inne. Mina tankar har varit någon annanstans på sistone. Inte på något särskilt. Men mina fingrar och mina tankar verkar aldrig kunna få ihop det nu för tiden.


Tänkte att jag skulle försöka skriva ett par rader i alla fall varje dag. Kanske tre. Så här är dagens tre top-of-my-mind.

Högst upp på listan kommer helt klart min kära vän som fastnade med håret i en maskin på jobbet och blev delvis skalperad. Tänker på det nästan hela tiden och går och känner mig i hårfästet och ryser. Det var tur att det inte gick värre, men fy vilken otäck olycka.

Det andra jag går och tänker på är flytten. Det börjar dra ihop sig. 18:e mars får vi tillträde till huset och vi har så smått börjat flyttpacka. Försöker fixa med allt det praktiska. Idag har jag tecknat försäkring på If efter viss vånda över hur dyrt det var med villaförsäkring. Men de hade helt klart de bästa villkoren och när det gäller försäkringar är det inte bra att vara dumsnål.

Vi har funderat lite fram och tillbaka med hur vi ska göra med Sivan nu när vi båda börjar jobba. Vi har beslutat oss för att göra en hundlucka från garaget och ut i trädgården till en hundgård så att hon kan gå ut och rasta sig när vi är på jobbet och ändå ha det torrt och varmt inomhus. Vi har även funderat lite på att skaffa en andra hund som sällskap, men det blir nog längre fram i tiden i så fall. På tal om Sivlingshjärtat så har hon börjat fnysa och frusta i någon minut på sistone. Det låter nästan som hon får andnöd. Innan kunde det vara någon gång i månaden, men den senaste veckan har det hänt flera gånger. Ibland strax efter hon har ätit, men inte alltid. Håller på och googlar det nu, får se om jag hittar någon bra info.

Det tredje just nu är planer inför kvällen. Martin ska iväg och repa hela kvällen och jag tänkte fixa lite god mat till mig och lillen, kanske ta ett bad och sen översätta litegrann och flyttpacka.