fredag 28 september 2012

Städhjälp

Det är inte så dumt att ha hund när man har en liten som håller på att lära sig äta själv. Jag behöver aldrig städa under bordet!

Dock har jag märkt vissa tendenser hos Sivan att sitta och vänta på att det ska falla ner nåt, s.k tiggeri.



onsdag 26 september 2012

Det finns de som har det värre...

Jag brukar tänka på mina grannar när Johannes inte vill sova om natten. Han är bara en liten individ som gravt berövar mig på sömn just nu.

Grannarna har en dotter som är två-tre månader äldre än Johannes. OCH fick precis tvillingar. OCH har två barn sedan innan. Och alla de ska sova. Samtidigt. Hela natten. Undrar hur det går för dessa barnkära, tappra själar.

Jag hade varit knäckt efter en natt, I tell you!

tisdag 25 september 2012

Kaffe och dajm...

Precis vad jag behöver just nu, i denna underbara stund när jag är trött som ett as för att lillen inte ville sova inatt och sen har varit i farten hela dagen. Nu har han ääääntligen somnat och det här kaffet är det godaste jag smakat, jag svär!

Jättekul att ställa sig i gåvagnen, hålla i sig och rulla fram och tillbaka.
Hej mamma, dags att stiga upp!

lördag 22 september 2012

Spindelångest x 2

Jag är ingen modig kvinna. I alla fall inte när det kommer till spindlar av modell större. Mindre spindlar kan jag hantera utan större problem, men större spindlars blotta närvaro ger mig verkligen hjärtsnörp.

Vi har äckliga källarspindlar i lägenheten. Vi eliminerar dem på olika sätt. Sivan äter upp endel av dem. Det vänder sig lite i magen när man ser det, men oftast är hon för snabb för att man ska hinna stoppa henne. De flesta dör den snabba skosuledöden och några släpps ut.

För några veckor sen när jag dammsög såg jag en och sög upp den med dammsugaren innan jag hunnit inse att det var en dålig idé och att den skulle sitta där inne i påsen nu. Kanske yngla av sig till tusentals äckliga småspindlar, eller i bästa fall kravla ut därifrån och sitta nånstans i slangen. Obehaget att inte veta var den befann sig nådde sin kulmen cirka en vecka efter att jag dammsugit upp den, då jag råkade dammsuga upp Johannes strumpa som jag lånat av en kompis och därför kände att jag var tvungen att hämta upp den ur dammsugarpåsen.

Den ångest som infann sig när jag var tvungen att sticka ner handen och fiska upp strumpan är obeskrivlig. Jag såg för mitt inre hur spindeln kunde vara var som helst där inne, kanske till och med på strumpan, eller att där fanns miljoner små spindelbebisar där nere. Jag stod en bra stund och äcklades och stirrade ner i det svarta hålet i dammsugarpåsen, tills jag kom på att jag faktiskt inte behövde använda handen och gick och hämtade en tång från köket och fiskade upp strumpan. Inte ett spår av spindeln - tack gode gud!

Samma ångest har infunnit sig de senaste dagarna när jag besökt vår toalett på nedervåningen. Grejen var nämligen att jag smög ner dit mitt i natten för ett par dagar sen (går aldrig på toan uppe på nätterna eftersom att lillen kan vakna när man spolar - det är det inte värt!), jag satte mig sömndrucken på toastolen och när jag satt där såg jag en sån där äcklig källarspindel sitta på golvet. Jag lät den vara där och gick och la mig igen. Nu är det skitjobbigt att gå in på den toan, för jag vet att den kan vara där nånstans. Bakom toastolen, i skurhinken, i ventilen, i badrumsskåpet, bakom handduken, någonstans i tvätten som är på tork? Jag skannar alltid av rummet med blicken innan jag går in dit nu, men har inte sett till den. Kanske har den stuckit, men kanske är den kvar. Ovissheten är skitjobbig! Igår när jag stod och tvättade händerna såg jag något svart i ögonvrån. Det var en tråd på min svarta, kortärmade tröja som hängde ner på armen, men sett ur ögonvrån hade det kunnat vara ett spindelben från en spindel som satt på min tröja, och jag hoppade cirka två meter upp i luften. Herregud! Så. Nervös. Man. Kan. Vara.

fredag 14 september 2012

Den tiden på året....



Här har vi nån som är ynklig. Sivan löper och ligger bara på mattan i hallen hela tiden. Man liksom ser hur hon lider....hur hon är svullen och trött och bara vill ligga på soffan och äta choklad som tröst. Typ. Idag fick jag gå upp och hämta henne under sängen vid tio. Alla andra i huset hade stigit upp och jag var tvungen att gå upp och se så hon inte hade dött eller nåt! Jag drog ut henne på en promenad och nu är hon tillbaka på mattan igen. Stackars liten Siv.

torsdag 13 september 2012

Ballongfärden och Gåvetorp

I söndags var det dags för luftballongsfärden Martin fick i 40-årspresent. Det var en mycket uppskattad upplevelse! I övrigt gör vi inte så mycket annat just nu än att titta på hus, prata om hus och buda på hus! Just nu har vi förälskat oss i ett litet hus utanför Alvesta som är hur charmigt som helst. Vi var och tittade tidigare i veckan och ska gå på ytterligare en visning på tisdag, sen ska vi ge oss in i budgivningen. Har lagt till två bilder på det huset i slutet av inlägget.
 
Man fick vara med och förbereda ballongen för färd.






Det var lite dimmigt precis i början av färden, men dimman lättade snart.



Alvestavägen :)

Vi hade fantastisk tur med vädret

Martin plockade en kotte från en trädtopp
Spegelbild i en sjö
På väg att landa
Sen var det bara att packa ihop ballongen igen