onsdag 25 september 2013

Frid och fröjd i Kojtet igen

 
Här kommer dagens vällingbild. Det ser så mysigt ut att jag inte kan låta bli att fota dem varje kväll.
 
Nu har Sivan fått sin första dos örondroppar och lite smärtstillande tabletter. Det var inga problem alls att ge henne nåt av det, till vår stora förvåning. Hon fick tabletterna som belöning efter att hon tagit örondropparna hehe. 

Det var svamp

Gåtan med Sivans hälta är löst. Det är en svampinfektion som härjar i hennes öron. Veterinären trodde att hon inte har kliat sig för att det helt enkelt gör för ont. Därför har hon hållt på sådär med benet, så att det ser ut som att hon haltar. Hon vill klia...men det blir bara ett irriterat vispande med benet mot örat. Stackars finaste Sivlingshjärtat som har fått gå med det där sen i somras för att vi inte har hittat vad som är fel.

tisdag 24 september 2013

Ohyfs

Sivan var galet olydig häromdagen. Martins pappa var på besök och vi hade precis ätit. Vi satt alla med ryggarna vända från lillens plats, som han hade lämnat med rester kvar på tallriken. Helt plötsligt ser jag Sivan stå med tassarna på hans barnstol och äta från hans tallrik. Jag var helt chockad! Hon har aldrig tagit något från bordet förut! Dessutom hade hon mage att säga ifrån åt mig när jag tog bort henne. Konstigt. Hon åkte ut omedelbart och sen fick hon vara utanför och vara missnöjd en bra stund. Alltså hon får såna här perioder fortfarande när hon försöker sticka upp och ta sig friheter! Hon har inte gjort det sen dess, men vi håller ögonen på henne.

Det var dock inte det jag skulle berätta. Det är så roligt nu, för Johannes härmar precis allt man säger och ibland kommer det saker man inte visste att han kunde säga. Som imorse, så stod Sivan bredvid hans plats när han åt frukost (i väntan på att nåt skulle ramla ner) och plötsligt pekar han på henne och säger Sitt. Hur klart och tydligt som helst. Men hon satte sig inte och då sa han det lite skarpare...Sitt!....Sitt!....Sitt! Jag fick hjälpa honom lite och säga Sitt till henne jag också, då satte hon sig och det tyckte han var roligt. Hade ingen aning om att han snappat upp att vi säger det till henne. Men det ser så roligt ut när han försöker styra och ställa med henne.

Igår var jag och tränade box med Josefin. Så kul!

Här kommer lite bilder från September.

 Lilla hjälpredan hjälper till att köra ved i sin lilla skottkärra
 Tidig morgon med två goa killar
 
 
 Korv. Så gott. Så praktiskt.
 Vällingmys
 

måndag 23 september 2013

Borrelia säger de....

I helgen har vi haft finbesök av Josefin och lilla Oscar. Johannes tyckte nog det var roligt att ha en kompis som sov över, men han är inte riktigt i den fasen i sitt liv att han vill dela med sig. Av nånting. Han blir tvärarg om nån försöker ta hans bil, som han inte ens leker med just då, och ropar MIN, MIN,MIN. Så han spenderade en del av tiden med famnen full av leksaker. Samtidigt, så fort Oscar lämnade rummet för att hitta på något annat började han undra vart han tog vägen. "Ossa", "Ossa".... Svar från veterinären ang Winstons blodprov. Högt utslag för Borrelia, inget på anaplasma. Det är ju inte garanterat att det är det, men högst sannolikt med tanke på att han har haltat lite till och från sen han kom hem från Gävle. Och i Gävle fick han ju massor med fästingar, så det känns verkligen inte osannolikt. Så nu blir det en kur för honom också, sen ska han nog må bra igen! På onsdag ska vi skriva papper så att Jennie blir ägare.

torsdag 19 september 2013

Lille bossen

Så kul imorse när lillen ställer sig och gormar för full hals i trappan. "SINAAAAAAA, KOMMMAAAAAA" Sivan låg kvar på övervåningen och sov under sängen och han tyckte visst det var dags för henne att stiga upp! Hon kom som ett skott minsann haha

Nära lösningen?

Alltså, ibland blir man så blind när man är inställd på att saker är på ett visst sätt att man inte ens tänker över andra möjligheter. Igår ringde Sivans uppfödare efter att ha sett filmen och påpekade att problemet med stor sannolikhet kan sitta i öronen. Det känns självklart att det skulle kunna vara det. Att vi inte ens har tänkt på det! Martin som har sagt flera gånger att hon ruskar på huvudet innan hon börjar halta. Jaja, så kan det som sagt vara när man inte tänker utanför sin lilla ruta :) Har ringt veterinären nu och vi ska dit på onsdag morgon för en undersökning.

onsdag 18 september 2013

Sivans hälta


Fick med Sivans hälta på bild imorse. Har tänkt ett tag att jag ska filma den och sen visa veterinären nästa gång vi är där. Inget kul att se dock, hon är inte bättre alls :(

Man kan lätt se att det är nåt som låser sig och sen släpper efter en stund och då kan hon springa vidare.

Idag har jag varit hos veterinären med Winston. Han hade en infektion i sitt öra och vi har tagit blodprov för fästingsjukdomar för hältan som kommit tillbaka. Sen ska han vara i koppelvila en vecka och få inflammationshämmande, precis som Sivan fick. Det känns som vi kan den där rutinen nu...

måndag 16 september 2013

En liten uppdatering

Sivan är snart två veckor in i sin behandling med antibiotika. En vecka kvar, och det har fortfarande inte blivit bättre. Så det var nog inte Anaplasma. Men vi ger det tills kuren är klar såklart. Igår ringde Jennie och sa att Winston har fått ont i sitt öra och att han också har börjat halta. Hon är lite orolig att han har fått någon fästingsjukdom. Vore iofs inte helt otroligt då han var full med fästingar när han kom hem från Gävle. Han haltade ju litegrann också när han kom hem från dem, men det försvann, och nu har det alltså kommit tillbaka igen. På onsdag är jag ledig som tur är, så då ska vi in med Winston till veterinären och se vad det är han har råkat ut för. Alltså.....det här med hundarna det här året....helt otroligt...(vilket hundår!) Allting annat är kanon med oss i alla fall, så vi är glada ändå! Bland annat har vi köpt en urmysig soffa till det som ska bli vårt vardagsrum på övervåningen. Igår satt vi och mös i soffan med en brasa sprakande i kaminen. Kommer bli så bra när vi har fått upp TV:n och så också. Många mörka höst/vinterkvällar ser jag fram emot att spendera där! Vi borde köpt en soffa med fler divaner dock, för den divanen som finns är alltid ockuperad av den med kortast ben (dvs Johannes)*tss*. Extra glad är jag också att jag äntligen har tagit mig igenom Skattevärkens blankett N3A som ska vara inne imorgon. Jag har slitit mitt hår över denna i flera dagar, men NU har jag fattat allt (hoppas jag verkligen) och kan lämna in det ikväll när jag ska in till stan för att gå på box med Josse.

onsdag 4 september 2013

Om Sivan

Idag var jag med Sivan till veterinären. Ryggen röntgades. Ingenting hittades. (Skönt ändå!) Hon haltar inte hela tiden och naturligtvis inte alls hos veterinären. Det är så typiskt. Det kunde dock konstateras att det skiljde 1,5 cm i muskelmassa mellan hennes bakben. Ingen alarmerande skillnad, men tillräckligt stor för att indikera att hon inte belastar vänster bakben lika mycket som höger. Så nåt är det ju som spökar.

Nästa steg skulle vara att undersöka om hon har en nerv i kläm. Det är en mer avancerad procedur och röntgen görs bara på vissa ställen i landet. Vi bestämde därför att vi ska ge henne en kur mot anaplasma först, då hon visade svagt positivt utslag på blodprovet. Om inte det fungerar får vi gå vidare.

Bara goda nyheter om Winston i alla fall. De har det fint tillsammans allihop!

tisdag 3 september 2013

Astrid Lindgrens värld

I lördags var vi på Astrid Lindgrens värld. Johannes tyckte det var jättekul att springa runt och titta på allt.
 






 Han var så söt när han gick och trängde sig ner mitt i en annan familj och satt där och klappade händer under Emil-teatern.

måndag 2 september 2013

Hoppas, hoppas han har kommit hem!

Det blev ett glatt återseende igår både från Winston, Jennies och killarnas sida. Han stretade uppför trapporna till deras lägenhet och stod ivrigt och viftade på svansen redan innan någon öppnat dörren. Söt-Winston. Han pilade in och blev överöst med kärlek, kel och bus på en gång. Å vad det kändes bra i själen! Som att han äntligen har hittat hem! Beslutet är fattat och vi skriver papper i veckan. Fast jag kan fortfarande inte tro det på riktigt förrän papprena är underskrivna. Så skönt han kommer få det! Lugnt och inte med andra djur eller stressmoment i hemmet. Vi har inte frågat så mycket om det, men det verkar som att den planerade sammanflytten inte kommer att bli av, eller att det är osäkert om den kommer bli av. Därför har Jennie fattat det här beslutet om Winston. Det känns bra att han kommer att bo så nära oss och det känns som att vi kommer att fortsätta ha god kontakt i framtiden. Så Winston kommer inte att vara ute ur våra liv.

söndag 1 september 2013

Vi vågar knappt tro att det är sant....

.....men vi fick ett besked från Jennie att om vi får tillbaka Winston igen så vill hon köpa honom! Vi får tillbaka Winston idag klockan sex, då hon som har honom nu tyckte att han var för stirrig bland de andra djuren på gården. Det kan vi tänka oss. Men med Jennies besked bakom oss är vi väldigt glada att få tillbaka honom för det har känts hela tiden som att det är hos hennes familj han borde vara!

Fast just nu är jag väldigt försiktigt hoppfull. Det har varit så många turer med det här så att man knappt vågar tro att det kan lösa sig, och så här himla bra!