måndag 2 september 2013

Hoppas, hoppas han har kommit hem!

Det blev ett glatt återseende igår både från Winston, Jennies och killarnas sida. Han stretade uppför trapporna till deras lägenhet och stod ivrigt och viftade på svansen redan innan någon öppnat dörren. Söt-Winston. Han pilade in och blev överöst med kärlek, kel och bus på en gång. Å vad det kändes bra i själen! Som att han äntligen har hittat hem! Beslutet är fattat och vi skriver papper i veckan. Fast jag kan fortfarande inte tro det på riktigt förrän papprena är underskrivna. Så skönt han kommer få det! Lugnt och inte med andra djur eller stressmoment i hemmet. Vi har inte frågat så mycket om det, men det verkar som att den planerade sammanflytten inte kommer att bli av, eller att det är osäkert om den kommer bli av. Därför har Jennie fattat det här beslutet om Winston. Det känns bra att han kommer att bo så nära oss och det känns som att vi kommer att fortsätta ha god kontakt i framtiden. Så Winston kommer inte att vara ute ur våra liv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det vore väl fantastiskt om det blev så att han kan stanna där för gott. Det är han värd efter alla turer. Skönt att ni har honom nära också.

/Y

Christina T sa...

Ja, inget hade varit bättre! Så tapper han har varit som hållit humöret uppe trots allt flängande hit och dit! :)