tisdag 27 december 2011

Det går uppåt

Det blev en väldigt lugn och annorlunda jul iår. På grund av allt trassel med sömnbrist och amning tog vi rådet från alla att ta det väldigt lugnt i jul. Så det blev bara jag, Martin, Johannes och Sivan. Vi åt Martins fantastiska kalkonmiddag och tittade på de långa versionerna av alla tre Sagan om Ringenfilmerna. Martins föräldrar och syrran med familj tittade förbi på juldagen.

Idag har vi varit och vägt Johannes på BVC. Äntligen har han gått upp i vikt! Han har verkligen fått upp aptiten nu och äter tills han är så mätt att han kvider :) Så nu är nästan allt ok, förutom att han ska lära sig att äta från vänster bröst också så jag kan lämna tillbaka den förbaskade pumpen. Imorgon ska vi till amningsmottagningen, så förhoppningsvis kommer vi få den hjälp vi behöver där.

Ska passa på och hälsa på pappa också när jag ändå är på sjukhuset.


En liten kille som växt till sig :)

Sivan verkar må mycket bättre nu. Hon har vant sig bättre vid sin löpbyxa och är inte lika nervös över Johannes längre. Det är så skönt att komma ifrån non-stop-amningen och ta en promenad i friska luften med Sivan. Vi har provat att gå med vagnen och Sivan och det verkar gå bra det med.

På tal om det ska jag passa på att gå ut med henne nu medans Johannes sover.

torsdag 22 december 2011

På rätt väg, hoppas vi....

Här kommer en liten uppdatering från familjen trött. Johannes har inte fått någon flygande start i livet. Först ville han inte amma. Det kunde ta en timme innan han äntligen fick ett grepp om bröstet och började suga, och sen ska han äta minst en halvtimme....så hela nätterna gick åt att krångla med det under gallskrik från Johannes.

Vi hade hembesök från BVC, vi har en urgullig kontaktperson där som heter Ann-Christin och hon försökte på alla sätt och vis att ge tips under en helt timmes tid, men ingenting fungerade. Och Johannes bara skrek. Så vi fick ge upp. Vi fick i alla fall en liten plastnapp att sätta på bröstet som fungerade efter ett par försök. Åtminstone på ena bröstet, det andra bröstet ville han fortfarande inte äta ifrån.

Det resulterade i att jag fick mjölkstockning och vaknade upp med nästan 40 graders feber igår. Så efter det har jag fått krångla med pump var fjärde timme.

MEN plötsligt igår åt han utan den lilla plastnappen på ena bröstet och med den på på det bröstet han inte velat ta tidigare. Och min feber har gått ner. Så SKÖNT!!

Vi har fått gå till BVC och väga honom nästan varje dag och han har i alla fall gått stadigt upp i vikt, vilket har varit skönt. Därför trodde vi att allt skulle vara grönt när vi var där idag efter att allt fungerat ett dygn...men nej....nu har han gått NER i vikt så mycket (50g) att vi måste dit imorgon igen. Har han inte gått upp nåt då så får vi åka till barnakuten med honom tydligen. Stackars lilla livet.

Sivan har nog påverkats endel av allt skrikande, eller om det är att hon löper, men när vi kom hem från BVC idag så hade hon både kissat och bajsat på övervåningen och sprungit runt och smetat ut det. Hon som inte kissat inne på flera månader. Hoppas att hon mår lite bättre snart nu när det lugnat sig med skrikandet.

lördag 17 december 2011

Hemma från BB :)

Och med oss har vi ljuvliga lilla Johannes.

Han föddes i tisdag, på Lucia, klockan 20.39. 3590 g och 50 cm lång. En liten standardkille. Sen har jag och Martin bott på BB-hotellet och återhämtat oss och vant oss vid det nya lilla livet. Martins mamma Patricia har bott hemma hos oss under tiden och tagit hand om Sivan. Hon stannade även kvar tills idag och hjälpte oss med lite nattvak och tips och så.

Det är helt underbart härligt med den nya lilla och man kan sitta hur länge som helst och bara titta på honom och hans små miner.

Sivan har varit det hjärta hon är och har tagit till sig den nya familjemedlemmen helt fantastiskt bra. Vi har gjort vårt bästa för att hon inte ska känna sig bortstött och hon har gjort det enkelt för oss :) Hon var väldigt försiktig när vi kom hem och hon skulle få nosa på den lilla och är otroligt mån om honom hela tiden. Just nu ligger han och sover i vagnen och hon ligger nedanför och sover. Alltid när jag sitter och ammar så ligger hon bara nedanför och är med. Hon är alltid där och håller ett vakande öga på honom.  Det känns lite som att hon tycker att hon har hittat sin roll i familjen och har vuxit och mognat enormt på bara ett par dar!



onsdag 7 december 2011

Ajajaj

Sen igår har det varit lite jobbigare att vara gravid. Innan var det mest tungt, men nu har jag fått en molande, ihållande värk som kommer och går hela dagen. Inte nåt som indikerar att det är på gång har jag förstått, det kan tydligen vara såhär ett par veckor om det vill sig innan det blir "riktiga" värkar av det. Bara att härda ut och se glad ut :) Min högra fot har även svullnat upp och ser jätteloj ut, så jag har gått med snygga stödstrumpor på mig hela dagen.

Sivan har i alla fall bott in sig bra nu i sitt nya hem. Hon gillar att ligga på mattan under matsalsbordet och sen det kom på plats blev hon mycket mindre orolig och ligger mest där och gnaskar på sitt ben eller sover om dagarna. De gamla rutinerna är också på plats; gå och lägga sig klockan tio på kvällen, väcka husse klockan åtta för att kräva promenad och sen gå och lägga sig och sova igen fram till tiotiden och äta lite frukost.

Vi har ett badrum med dusch precis vid hallen, så det har varit så väldigt praktiskt att bara kunna ta in Sivan där och duscha av hennes snöiga/leriga tassar efter promenaden. Nu har hon lärt sig att det är rutin, så hon pilar snällt in där själv om dörren är öppen.

måndag 5 december 2011

Sivan och snön

Precis som vi hade önskat väntade snön med att komma tills vi flyttat in i nya lägenheten. Inatt föll första snön. Sivan fick se snö för första gången imorse och vi filmade henne på vår lilla, lilla tomt utanför huset. Först nosar hon lite på snön och sen tittar hon en stund på oss som "vad har ni NU hittat på??" och sen blir det jättekul med snön.



Idag har vi varit på besök hos MVC. Den lilla mår alldeles utmärkt och är inte på väg ut än på en vecka eller två, verkar det som. Hoppas det blir så, för jag vill gärna gå på julbord med jobbet på fredag :). Annars har vi kommit bra iordning med allt. Barnrummet är inrett och vi har fixat alla saker vi behöver. Vi har varit ganska snabba med att packa upp i lägenheten också, så vi har bara lite småpill kvar. Lampor och tavlor som ska upp och så.

onsdag 30 november 2011

En liten uppdatering

Här är det full fart med flyttstädning och packning. Vi får tillträde till nya lägenheten imorgon och börjar så smått bli klara nu. Bebisen har varit duktig och hållit sig inne så här långt i alla fall, vilket är tacksamt. Den får gärna vänta tills vi har kommit iordning lite i lägenheten innan den kommer.

Sivan har fått sig en rejäl kortklippning inför bebisens ankomst för jag kan tänka mig att det är mycket i början, innan man kommer in i rutiner och så. Men hon är så söt i sitt lilla snagg. I övrigt jobbar vi på med klickern och det fungerar fint vid möte med andra hundar. Martin har gett henne en liten uppgift när de kommer hem från promenaden och låtit henne bära kopplet i munnen. Så kommer hon in genom dörren och ser så viktig och mallig ut över sin lilla uppgift att jag börjar skratta varje gång.

Vi har haft massa sköna dagar nu när jag varit hemma. Åkt ut till hundrastgården eller ut till skogen på förmiddagen och låtit henne springa och busa och sen tagit det lugnt hemma resten av dagen. Det blir minst ett avsnitt av Dallas om dagen och när vi har lagt oss tillrätta i soffan vet Sivan att det inte blir mycket action från matte och husse på en stund, så hon brukar lägga sig och sova med en stor suck/grymtning, som att säga att "Åååååh vad ni är tråkiga!"

Lilla plätten, om hon bara visste hur livet ska förändras om bara ett litet tag. Först ett nytt hem och sen en ny liten mystisk familjemedlem på det.

Nähä, nu är det dags att packa lite till!

torsdag 17 november 2011

Klickerpremiär!

Det är go fart i bebisen nu. Det är så mysigt och se hur den stökar om där inne i magen :)

Idag har jag och Martin fått lite flyttpackning undanstökad. Känns bra! Josse var här en sväng med sin lilla Oscar och fikade i förmiddags. Sivan älskar ju som sagt barn och ville rusa upp till den lille i soffan. Det var ett par gånger hon hade lite svårt att hålla sig och gick fram till Oscar, men hon var jätteduktig emellan de gångerna. Vi sa åt henne att sitta och stanna där och hon satt länge och bara tittade, i alla fall i en tio minuter åt gången, sen glömde hon sig, men backade genast och satte sig snällt när vi sa åt henne.

När de skulle gå så satte Josse ner Oscar på golvet  för att klä på honom och jag måste säga att Sivan var jätteduktig då som inte sprang fram. Hon ville och det syntes att det kliade i kroppen på henne, men hon la sig ner framför honom istället och så låg hon där och tittade väldigt intresserat!

Stort och viktigt framsteg tycker vi!

Något annat som är häftigt är klickern! Det tog inte många klick innan hon var med på noterna och idag var premiärpromenaden. Vi träffade två hundar och det gick ganska lätt att avstyra henne båda gångerna. Hon reagerar (än så länge) blixtsnabbt  på klicket. Fungerade även bra när hon fick syn på fåglar :)

På tal om det är det dags för kvällspromenixen nu!

onsdag 16 november 2011

En fixardag

Har varit på jobbet idag och städat undan på mitt skrivbord. Jag har klippt både Sivan och Martin, vi har varit och köpt en klicker och löp-byxor till Sivan, lämnat saker till kupan, packat flyttlådor, handlat, fakturerat, sett till att vi får diskmaskin och tvättmaskin på plats i nya lägenheten och fixat stenskottet på bilen. Snart måste nog vinterdäcken på också, det har varit riktigt halt idag.

Nu ska jag hem till Frida och se på film med henne och Anna. Det känns lite lagom ansträngande :). Martin är iväg och repar med bandet. Och Sivan, ja hon saknar sin husse. Som vanligt har hon lagt sig vid dörren och väntar på hans återkomst :) Lilla hjärtat.

I väntan på husse.....(observera hörnen där unga fröken har gått lös på tapeten under ensamna stunder)


Fotboll i soffan med husse, det är mysigt det! (hon får numera vara i soffan, vi är svaga själar haha)
1 månad kvar!

tisdag 15 november 2011

Sjukskriven

Det var ett litet tag sen jag skrev nu.
Hela förra veckan låg jag sjuk i förkylning samtidigt som klådan under händerna och fötterna blev hemsk på nätterna. Rena rama tortyren! Ett tag hade jag en hink med iskallt vatten vid sängen som jag fick doppa händer och fötter i en gång i halvtimmen och sen försöka hinna somna innan kylnaden klingade av och det började klia igen. (Sivan tyckte det var jättegott med en jätteskål med kallt vatten precis vid sängen haha)
 
 
Konstigt fenomen det här med klådan. Har varit och tagit massa prover för att hålla koll på att levervärdena inte stiger för mycket. De är lite höga, men som tur väl är inte så höga att det är nån fara för bebisen. Så vi hoppas att det håller i sig så att vi hinner flytta i alla fall innan han/hon kommer.
Har fått lite tabletter mot klådan och har försökt att äta sånt som är lätt för levern att ta hand om och det har hjälpt en hel del faktiskt. Hade egentligen tänkt jobba i två veckor till, men nu är jag sjukskriven pga klådan den sista tiden och det känns väldigt skönt faktiskt.
Sivan verkar vara rumsren nu. Det känns som månader sen hon gjorde nåt inne. Härligt!

söndag 6 november 2011

Så var det söndag igen

Ligger på soffan och snörvlar. Har visst dragit på mig en förkylning. Hoppas att den ger med sig snabbt för jag har minsann tänkt jobba hela tiden ut till slutet på november!


Det är cirka 5 veckor kvar tills bebisens beräknade ankomst. Den senaste tiden har det kliat så förbaskat under fötterna om nätterna och jag har fått sova med kylklampar! I fredags ringde jag MVC för att se om det var nåt jag kunde göra åt det, för jag höll på att bli tokig! Tydligen kan det vara tecken på nåt som heter Hepatos som i stora drag innebär att levern inte tar hand om slaggprodukterna som den ska och det kan leda till komplikationer för bebisen som gör att man sätter igång födslen i förtid. Så jag fick åka in och ta prover efter jobbet i fredags, senare på kvällen ringde de tillbaka och sa att de hade upptäckt förhöjda levervärden och ville att jag skulle komma in och ta mer prover idag. Så imorse var jag och Martin där och tog fler prover och kollade bebisens hjärtfrekvens.


De skulle höra av sig om det var något, men har inte hört av sig än, så jag antar att allt är ok då. Skönt, för vi har inte riktigt planerat för att bebisen ska komma riktigt än. Vi håller på och flyttpackar, men är långt ifrån klara.


Annars har det varit en lugn helg. Elin och Andreas var här på middag och lite sällskapsspel igår. Idag har jag tagit en fika hemma hos Josse och myst med hennes lilla Oskar och sen åkte jag hem till Braås och hämtade pappa som varit på permis från sjukhuset.


Martin och jag stack iväg en sväng till hundrastgården och Sivan fick leka loss en stund med en hund där. Så nu är hon trött och nöjd för ikväll

tisdag 1 november 2011

Lite gnäll från den gravida kvinnan

Det är 44 dagar kvar till beräknad ankomst. Tiden har gått fort hittills, men nu mot slutet släääpar sig tiden verkligen fram. Jag har inte varit så trött på sistone. Sover som en stock och drar tydligen rejäla stockar om nätterna haha. Men jag har väldigt ont i svanken och bäckenet,

benen och händerna är jättesvullna, har mysig halsbränna, synrubbningar som kommer och går, huvudvärk och illamående.

Men det är bara att härda ut liiite till. Går hem från jobbet den 30:e november, och det är ju inte så himla länge till, sen kommer det nog bli lite lättare. Då kan jag sova hela dagarna om jag vill. Eller tja, vi får ju tillträde till den nya lägenheten den 1:a december och stora flytten går den 3:e. Sen vill man kanske komma iordning lite i nya lägenheten innan bebisen kommer....men SEN ska jag bara slappa!

Martin mailade precis och berättade att Sivan kräkts och mår lite tjyvens igen. Stackars lilla hjärtat.

Sivan är tillbaka :D

Martin mailade precis och talade om att Sivan verkar vara på topp igen.

Hon har glufsat i sig lunchen med god aptit, stojat med pinnar i parken och farit omkring i lövhögarna som ett litet yrväder.

Härligt att höra!

Lilla Sivan ligger lågt

Martin säger att Sivan verkar vara lite "slapp i benen" idag och vill inte gå uppför trappan. Svårt att säga om hon haltar något. När jag kom hem från Katrin igår ville hon inte heller gå uppför trappan. Hon la sig på varje trappavsats och gick liksom lite "snubbligt" uppför trapporna. När vi kom in la hon sig direkt på hallgolvet och låg kvar där och sov ganska länge innan hon piggnade till lite och kom in till oss i vardagsrummet och började leka med sitt ben.

Hoppas hon inte blev helt slutkörd eller skadade sig hos Katrin. Hon var ju ute ganska länge med Poa och sen inomhus ville ju barnen leka med henne, så det var inte många lugna stunder.

Å just det. Vi satt och åt choklad och pojkarna kom in och fick lite. Direkt sa vi till på skarpen att de inte fick ge Sivan nån choklad för att det var jättegiftigt och hon kan dö om hon får i sig det. Dock tyckte jag att Sivan svassade efter Jonathan och såg ut precis som hon gör när hon fått nåt gott. Vi frågade om han gett henne någon choklad, men det sa han att han inte hade. Men nu blev jag jättenojig att han kanske gav henne något ändå. Som tur är fick de bara 4 rutor var, så om han nu gav Sivan nåt så kan han inte ha gett bort mer än max en ruta. Har kollat på giftinformation och hon har inga av symptomen på att hon blivit förgiftad i alla fall, men har hon fått i sig lite så kan det säkert göra att hon blir påverkad i alla fall.

Hon fick i och för sig i sig både det ena och det andra igår. Lilla Erik tappade ett smörgåsrån med smör på golvet och det var hon över som en hök. Sen stod det en karott som det varit potatisgratäng i på yttertrappan, där det fanns några skivor potatis kvar. Sen lyckades hon sno åt sig några kulor av Poas mat, trots att Poa morrade åt henne.

Det är skönt att Martin är hemma med henne i alla fall, så han håller ett öga på henne. Det hade varit lite jobbigt annars att sitta på jobbet och inte veta om hon ligger hemma och mår dåligt.

måndag 31 oktober 2011

En tur till landet

Idag ska jag och Sivan åka ut till Katrin med familj efter jobbet. Jag har fått ganska ont i svanken på sistone och det gör särskilt ont när jag är ute och går med Sivan. Även om Martin och Sivan går ut på vanliga promenader och långrundor i skogen, så känns det trist att jag själv inte kan gå så långt med henne just nu. Det blir inte mer än att vi vänder hemåt när hon gjort vad hon ska. Därför ska det bli kul att ta med henne till Katrin så hon kan få röja loss i trädgården med Poa hela eftermiddagen :)

Hon har varit jätteduktig på sistone på att inte dra i kopplet. Både jag och Martin har jobbat hårt med stanna-när-hon-drar-träningen när vi är ute och går och det är jätteroligt att det har gett resultat! Nu är det oftast bara när hon får syn på en annan hund eller barn eller någon hon känner som hon glömmer sig.

Vi har hittat en metod som heter skvallerträning där man använder klicker som vi är taggade att prova. Men det får bli om ett tag. En sak i taget, just nu fokuserar vi på att gå fint :)

fredag 28 oktober 2011

Vår lilla tant

Igår fick vi lite besök av mamma, Susanne och Felix. Mycket trevligt! Sivan är helt tokig i Felix. Hon ska bara dit och nosa på honom och leka med honom hela tiden och när vi gick så betedde hon sig alldeles gräsligt i kopplet för att hon bara skulle fram till honom när han gick framför henne.

Det där är helt klart nåt vi måste jobba på. Hon är hur duktig som helst annars, men just när det är ett barn med så blir hon så glad och till sig att hon håller på att krypa ur skinnet och hon vill inte lyssna på nåt....hon vill bara dit!

Utan störningar så går hon jätteduktigt i kopplet numera. Hon vet att hon ska gå med slakt koppel och går snällt vid sidan om oss. Nu är det bara den där sista biten kvar när hon ska kunna gå fint även om hon ser en annan hund, ett barn eller nåt annat som är sådär spännande att hon glömmer bort vad hon lärt sig.

Jag brukar kalla henne min lilla tant, för hon går och lägger sig först av alla på kvällen. Klockan nio tycker hon det är dags att vi går och lägger oss :) Oftast när jag och Martin är uppe i vardagsrummet vid den tiden så brukar hon gå och lägga sig och sova i hallen mellan sovrummet och vardagsrummet och vänta in oss. När vi inte gått och lagt oss till tiotiden brukar hon själv gå och lägga sig i sovrummet. Igår efter att vi varit ute gick jag och satte mig i vardagsrummet och hon gick direkt in i sovrummet och la sig och sov redan klockan nio. Lilla tröttfisen.

Hon har slutat upp med att dricka så mycket i alla fall. Ett tag slutade hon äta också, men det verkar ha kommit igång igen och hon äter som vanligt.

Vi har börjat packa lådor inför flytten. Just nu är det lite av en vänteperiod känns det som. Om en månad flyttar vi och om 1,5 månad kommer bebisen. Den är riktigt livlig ibland. Igår på jobbet höll den på att spinna runt och boxas en bra stund och så mycket att jag blev riktigt illamående.

söndag 16 oktober 2011

Sista gången på kursen

Igår var sista gången på valpkursen med Sivan. Vi fick gå en "hinderbana" med lite olika moment. Man fick poäng för de olika momenten och minuspoäng vid drag i koppel. Sivan vann inte, men jag tyckte hon var jätteduktig ändå.

Hon blev särskilt uppmärksammad i gruppen för att hon gensvarade med att vifta på svansen och bli glad vid beröm, utan att godis var inblandat. Det betyder att hon har förstått att "bra" betyder hon gjort rätt och att det gör henne glad när matte och husse är nöjda. Vilken go tjej!

Vi hade ju också ett trick som vi skulle visa upp. Vi hade lärt Sivan att hålla upp höger och vänster tass. Den som skulle göra tricket fick gå in i mitten och de andra stod runt om med sina hundar. Jag och Sivan gick in i ringen och visade upp vårt trick. Hon klarade det mästerligt och stack efter berömmet raka vägen till Martin som stod kvar i ringen runt oss. Kvar stod jag lite snopen med godiset hon skulle fått.

Hon gillar mig, men jösses husse är nåt alldeles extra alltså. Som förra gången på kursen när Martin och Sivan höll på att leka dragkamp med en leksak och en av de andra hundarna kom lös och sprang fram till Sivan och skulle leka. Men där fick han nobben för Sivan hakade inte på, utan fortsatte leka med Martin, till allas vår förvåning.

I fredags slutade jag redan vid klockan tre, så vi stack ut med Sivan på en långpromenix i det fina vädret. Sen shoppade vi lite god mat och hade en skön hemmakväll med brasa i öppna spisen och ett par avsnitt av Dallas. Mmmys.









fredag 14 oktober 2011

En tripp till Stockholm

Idag är det nästan exakt två månader kvar tills beräknat födelsedatum för bebisen. Jösses vad tiden går snabbt! Just nu är det full rulle där inne i magen. Den knuffas och bökar och håller på. Vi var i Stockholm nu tisdag till onsdag och såg Red Hot Chili Peppers i Globen. Efter konserten när vi gått och lagt oss var den lilla människan helt uppe i varv och spann runt, runt en bra stund innan den äntligen lugnade sig.

Konserten var jättebra. De börjar väl närma sig 50 nu grabbarna, men de studsar fortfarande omkring på scen som ungdomar :)

Vi bodde hemma hos Henrietta, men tyvärr hann vi inte ses så mycket. Vi tog en middag i stan innan konserten och sen hann vi med en frukost innan hon skulle till jobbet dagen efter. Vi hälsade på Martins mormor också innan vi körde hemåt.

Sivan har fått vara hemma hos Susanne med familj i Jönköping så hon har varit på lite minisemester hon också. Varit på hundcafé med Ylva och allt :)

Idag blir det familjemys för hela slanten efter jobbet! Jag och Martin ska sticka direkt ut i skogen med Sivan och busa loss ordentligt. Sen ska vi hälsa på pappa på sjukhuset och spendera resten av kvällen med att äta god mat framför brasan och klippa ett par avsnitt av Dallas.

Jag har varit så himla trött på sistone så det ska bli skönt att ligga på soffan hela kvällen. Igår kom jag hem vid halv sju. La mig och sov tre timmar. Gick ut med Siv och gick och la mig och sov igen.

måndag 10 oktober 2011

Roadtrippin'

Sivan är en ganska "vokal" hund. Hon skäller nästan aldrig, men har andra läten för sig ganska ofta. När hon busar, när hon saknar nån, när hon ligger och sover och när hon är frustrerad. Hon har varit ganska duktig på sistone och har nästan helt slutat med att bita i kopplet och morra och hålla på, men en dag i helgen fick hon plötsligt för sig att hon skulle börja med det där igen.

Så hon började bita i kopplet och morrade samtidigt och när inte det gav nån respons började hon hoppa upp på mig. Så jag spände ögonen i henne och sa bestämt och lugnt "sitt". Hon reagerade med att långsamt sätta sig ner samtidigt som hon gav ifrån sig ett olyckligt läte, som att "fy vad du är taskig/tråkig matte". Så hon fick sitta ner nån minut, sen gick vi vidare och hon var en jätteduktig och gick jättefint vid min sida hela vägen hem. Så jag antar att jag vann striden :)

Jag förstår dock att hon började med det där beteendet igen. Hon och jag var ensamna mellan fredag och söndag middag och jag klarar inte att gå långa promenader just nu. Det gör så vansinnigt ont att gå längre sträckor. Så hon har nog en del överskottsenergi. Jag har gjort mitt bästa för att hon ändå ska kunna få lite utlopp för sin energi. Vi spenderade en bra stund i parken med att jag stod och sparkade i löven under ett träd och Sivan jagade löven.

Martin har varit iväg och fiskat med en kompis i helgen och kom hem igår. Första natten med minusgrader och inte ett napp. Stackarna! Igår var näst sista gången på hundkursen. Trots mycket spring i benen var Sivan jätteduktig. Jag och Martin fnissar numera bara åt den ena ledarens frekventa terrierkommentarer. Senast var det "ni ska ju vara glada att ni har en hund som är så social....fast det är en terrier". Haha. Fast hon gillar Sivan, det märks. Och Sivan gillar henne :)

Jag och Martin ska iväg till Stockholm i två dagar för att se en konsert med Red Hot Chili Peppers och hälsa på hans mormor och Henrietta. Ska bli jättehärligt att åka på en liten road trip.

lördag 1 oktober 2011

Sivan tar ansvar för sin utbildning :)

Jag tycker det är så himla gulligt, det är andra gången nu som Sivan sätter sig och tittar när Cesar Millan är på TV.






fredag 30 september 2011

Foglossningar och en trotsig ung dam!

Hej och hå och välkommen foglossning! Det här var ju inte så skönt. Har varit hemma ett par dar och vilat. Det går inte riktigt att göra nånting förrän det börjar värka. Till och med när Sivan drar i kopplet känns det. Fast det är kanske inte så konstigt, hon är inte någon liten ärta längre. Vi vägde henne i helgen och nu väger hon 13 kilo.

Sivan har hamnat i någon form av trots helt plötsligt. Hon hade en period när hon var liten valp när hon bara skulle bråka med oss. Bita och dra i kopplet, så att vi skulle försöka dra det ur munnen på henne och sen var det igång, hon skulle hoppa upp och bita efter en och morra och hålla på. Vi provade att ignorera henne och i början fungerade det och hon släppte kopplet, men sen blev hon lite ettrigare och började hoppa upp och bita efter handen och så när hon inte fick uppmärksamhet, så vi fick till slut lägga ner henne på marken och hålla nere henne en stund och sen var hon snäll resten av den promenaden (för det mesta).

Det där slutade i alla fall och hon har varit jättesnäll sen dess. Tills för cirka 2 veckor sen. Nu har hon plötsligt fått ett ryck och har börjat med det där igen. Ibland är hon så himla angelägen om att gå ut att hon står och stampar vid dörren och tittar på kopplet och tittar på oss. Så vi tror ju såklart att det är bråttom ut att kissa, men sen hinner vi inte mer än att komma utanför dörren innan hon börjar bita i kopplet och ska morra och börja bråka och det är bara det hon vill, inte kissa eller nåt annat. Inte vill hon äta sin mat heller nu. Vi tänker inte blanda i nåt annat än möjligtvis lite fil ibland. Hon äter alltid till slut, men man får ge henne en stund att stå och stirra på maten och blänga lite på oss.

Vi kör på som tidigare och låter henne inte bestämma nåt och vi tycker det har blivit lite mindre av det där beteendet de senaste dagarna, så förhoppningsvis är det i övergående. Ett tag funderade vi på om det kunde vara överskottsenergi, men hon har aldrig fått så mycket motion som nu, så det borde inte vara det. Kanske behöver hon bara aktiveras lite mer mentalt. Ska fråga lite på kursen vad de tror det är som pågår. Det är ju bara utomhus när vi är ute och går som hon vill bråka. Inomhus är hon god som guld precis som vanligt.

Hon har börjat hänga med Martin på små joggingrundor i skogen ett par gånger i veckan då hon får vara lös. De springer inte så lång, kanske 3 kilometer såhär i början, men hon verkar tycka att det är superkul!

Det känns bra att hon får komma ut och röra på sig lite längre rundor med Martin, för jag duger inte till några långpromenader just nu.

onsdag 21 september 2011

Matte och Husse har dåålig karaktär! :)

Vi som varit så duktiga med att Sivan inte får vara i soffan och så bara kom hon och kröp upp plötsligt och det var bara omöjligt att motstå en kelstund!


Så kan det gå!


(Vi har dock sagt till henne att det var första, sista och enda gången hon fick vara i soffan, så hon vet om det nu. Haha)



En liten uppdatering om bebisen

Den där ögonmigränen kommer och går. Har haft den en stund nu idag, men nu börjar den ge med sig och jag kan se igen. Igår kom den väldigt olämpligt trekvart innan jag skulle ta bilen på lunchen och köra iväg till MVC på undersökning. Så Martin fick traska till jobbet och hämta mig och bilen.

Det lilla pyret i magen växer alldeles utmärkt som det ska. Det är alltid lika härligt att höra det lilla hjärtat slå! Har börjat buda på lite söta bebisdressar på tradera som har börjat dimpa ner med posten då och då. Roligt!

Häromnatten vaknade jag av att Sivan började stormskälla under sängen. Vet inte vad det var, om hon hörde nåt ljud eller drömde eller nåt, men hon har aldrig gjort så innan mitt i natten. Jag blev ju livrädd såklart av att vakna på det viset och bebisen började sprattla som tusan i magen, så jag antar att hörseln funkar fint :)

I övrigt brukar den hålla sig ganska lugn i magen. Ibland sprattlar den eller har hicka vilket är mysigt att känna, men ganska ofta har den tyvärr en tendens att köra upp någon kroppsdel innanför revbenen på mig, vilket inte är mysigt alls, bara superobekvämt. Så jag sitter och trycker på den och försöker få den att flytta sig, men strax är den där igen. Envis rackare!

söndag 18 september 2011

Spårningen

Sivan ligger helt utslagen i hallen och jag på soffan :)


Nu har vi varit och tränat spårning i fyra timmar. Vi fick prova att trampa upp två spår. Sivan förstod inte alls vad hon skulle göra någon av gångerna. Hon letade mest pinnar att leta med, åt mossa och skulle hela tiden gå bakåt till ledaren Karin som gick bakom oss. Första spåret var vi ganska nära de andra och Sivan blev distraherad av det, andra spåret valde vi därför att vara långt bort från de andra och hon spårade väl lite, men rullade sig mest i mossan och skulle igen tillbaka till Karin. Nä hon kunde inte alls förstå vad som förväntades av henne.


Så Sivan fick göra en extra runda där Karin höll i henne först medan jag trampade upp ett spår som bara jag och Sivan gick själva och då gick det kanon. Som en oljad blixt for hon fram i spåret. Det förvånade mig att det kunde vara sån skillnad, men som Karin sa så är hon väldigt lättdistraherad.


Jag tror hon kan tycka att det är jätteroligt om jag och Martin sticker ut i skogen och testar själva utan så mycket störningar runt omkring. Så får ju han testa på det lite också.

Den lilla familjehunden!

Martin är iväg hela helgen med sitt seglargäng. De ska rusta segelbåten för vintern och passar på att ta en sista seglats också. Igår åkte jag och Sivan ut till Katrin och hennes familj. Efter igår känner jag att jag måste sluta oroa mig för att det inte ska gå bra att ta med Sivan nånstans. Hon har aldrig gett mig anledning till det och igår var inget undantag.


Familjen har en stor Leonberger som heter Poa. En stor, lugn lufs som inte hade nåt intresse av Sivan. Sivan sprang runt, runt henne på tomten och slog nästan knut på sig själv av busglädje, men Poa traskade bara lugnt omkring och lät henne hållas bäst hon ville. Hon hade dock redan haft besök av en annan valp under dagen, så hon var väl ganska trött på spring vid det laget haha.


Katrin och Anders lilla son Erik har precis lärt sig gå och springa. Han är en tuff liten kille utan nån hundrädsla alls då han växt upp med gigantiska, snälla Poa. Lite oväntat för mig fann hann och Sivan varandra på en gång. Jag var lite nervös i början att Sivan skulle hoppa eller råka bita honom när de lekte, men hon var faktiskt fantastiskt försiktig med honom. Han tog en leksak och sprang skrattande iväg, och Sivan sprang efter och sen var det hon som hade leksaken och sprang iväg och han sprang efter och sådär höll de på hela kvällen.


Det känns jättebra att hon är så bra med barn och hon är hur nöjd som helst bara hon får vara med där alla är.


Strax ska jag och Sivan ge oss iväg till Brukshundsklubben. Idag ska vi prova på att spåra. Det ska bli kul!


Stor o liten
Sekunden efter tar Sivan ett bett av hans kex :O



Tuffa Erik och Sivan i dragkamp om leksaken

Mmmm handen smakar kex





Mys under soffbordet

söndag 11 september 2011

Valpkurs del 4

Vi har börjat lura på om det kan vara så att Sivan redan börjar bli könsmogen? Hon är inte riktigt som vanligt nämligen på så sätt att hon dricker KOPIÖSA mängder vatten. Och sen kan hon kissa inne flera gånger på raken under kort tid, trots att man precis varit ute på långpromenad och hon har kissat flera gånger då.

Tänkte på det också idag när vi var på valpkursen. Under en timmes tid satte hon sig tre gånger och kissade. Vi får se vad som händer. Annars kanske hon bara har blivit synkad med sin gravida matte som springer upp på toaletten en gång i timmen på natten :) Lite roligt är det att hon har blivit så van vid att jag alltid har illbråttom till toaletten när jag kommer hem från jobbet, att hon har börjat springa i förväg in dit när jag kommer hem haha.

Idag har vi som sagt varit på valpkurs. Det blir mer och mer givande, vilket känns jättebra. Idag har vi övat på inkallning i långlina och att gå fint i koppel. Vi hade 10 minuter vardera med instruktören att öva och få tips. Jag har sett fram emot den här övningen eftersom att det känns som att just gå i koppel är något vi behöver öva på och få till bra.

Sivan har dock aldrig gått så fint och perfekt i koppel som just idag när vi skulle visa hur vi brukar öva på att gå fint när hon stretar. Vi provade att gå emot de andra hundarna för att hon skulle dra lite, men hon gick så fint bredvid mig så och vi hade fin ögonkontakt hela tiden. Det var ju bra och hon fick ju mycket beröm såklart, men jag ville ju gärna ha lite feedback på om vi gör rätt när vi tränar hemma.

Inkallning i långlina gick också kanon, hon kom som ett skott.
Instruktören sa i alla fall att det märks att vi har övat mycket med henne och att hon är väldigt uppmärksam på mig, vilket ju var jätteroligt att höra, även om det verkligen inte alltid är så.

Nästa gång ska vi prova på spårning.

När vi kom hem från kursen gick vi en promenad och hon fortsatte att vara jätteduktig och lyhörd hela promenaden. Jag berättade för instruktören idag om det lilla problem vi har på promenaderna när vi övar inkallning för att få henne att slita sig från något intressant. Vi brukar säga "kom" och sen berömma och ge godis när hon kommer. Mot slutet av promenaden börjar hon dock sätta i system att hon ska få godis om hon kommer, så hon sätter sig ner på gatan och väntar på att bli inkallad. Sen stannar hon varannan meter ungefär och ska ha godis för att gå vidare. Hon är slug!

Vi fick lite tips och jag provade ikväll på promenaden och det verkar ha funkat.

Vi har köpt en ny bil, så nu åker Sivan kungligt i bagaget! Det är en kombi med stora rutor åt alla håll bak. Vi trodde att Sivan skulle gnälla och gnöla för att hon inte får sitta framme vid oss. Men hon var så tyst och lugn så och satt med ryggen mot oss och tittade ut genom fönstret i bakluckan hela vägen till brukshundsklubben. Så hon verkar nöjd med vårt köp :)

I helgen har jag och tjejgänget varit i Kristianstad. Mycket trevligt!

onsdag 7 september 2011

Valpkurs del 3

Sivan har tappat alla sina tänder nu, vad vi kan se. Den sista tappade hon i fredags. Tycker öronen blev ganska ok faktiskt, men bara för att vara på den säkra sidan har vi limmat dem en sista gång. Så hon får väl ha dem limmade nån vecka, sen räcker det nog.

Vi hade en härlig kväll på valpkursen i fredags. Fantastiskt väder, till skillnad från alla andra dagar efter det då det bara har regnat och regnat. Vi trodde att hon skulle vara lite för trött nästan eftersom hon gått långpromenad med mamma och pappa tidigare på dagen. Men icke, hon var så full av energi så! :)

Hon var duktig i alla fall. Det var lite svårt att sitta still när alla skulle sitta i ring med sina hundar, men det gick det med efter lite övertalning av snackspåsen. Vi fick öva på att passera andra hundar och den här gången gick faktiskt ledarna omkring och tittade på alla grupper och gav tips och råd. Mycket bra! Vid skulle alla mingla med hundarna och så skulle vi öva på att kalla in dem samtidigt. Vid ett tillfälle fick Sivan ett av sina "spel" som hon kan få ibland, då hon bara vill springa runt, runt i en cirkel och kasta sig av och an. Ledaren Karin konstaterade, precis som vi också har gissat, att det är hennes uttryck för frustration när hon inte riktigt förstår vad som förväntas av henne.

Lite roligt är det att när man är ute och går med henne så kommer det ibland fram folk och känner igen Sivan. Själv har man ingen aning om vem personen i fråga är, men då har de ju klart stött på Martin när han har varit ute och gått. Martin träffade på en man häromdan som kom från tåget och utbrast "Nämen är det inte Sivan!!?". Han visste inte alls vem det var, men sen visade det sig att det var mannen som också hade en Kerry som vi träffade på precis när vi fått hem Sivan. Otroligt att han kom ihåg hennes namn tycker jag. (I och för sig vill jag nu minnas att hans hund hette Zack, så det kanske inte är så konstigt ändå....)

måndag 5 september 2011

Klagomål

Ajajajaj. Det värker i ryggen, i magen, huvudet, fötterna och den där jäkla svanskotan. Jag är trött och jag har tappat räkningen på alla som kommenterat vilken stor mage jag har fått. Det är måndag och cirka 100 dagar kvar tills beräknad ankomst.

Det känns lite seeegt just nu....ska nog prova att simma lite och se om det kan stärka ryggen lite kanske.



fredag 2 september 2011

En tur i skogen

Å här sitter jag på en liten kudde på jobbet :) Har fått så himla ont i svanskotan när jag sitter hela dagarna, så jag har tagit med mig en liten kudde. Funkar fint!

Igår efter jobbet var vi ute hela kvällen med Sivan. Det var jätteskönt att komma ut i skogen lite. Jag plockade upp Martin och Sivan och sen åkte vi till djuraffären och provade ut ett nytt halsband till Sivan. Det tog sin lilla tid för hon verkar ha en "mittemellan hals" just nu så inget passade riktigt. Smidigt att man kan ta med sig henne in i butiken och prova i alla fall, annars hade det nog blivit många turer fram och tillbaka.

De har ett par hundrastgårdar nästan i anslutning till Brukshundsklubben så dit åkte vi med Sivan. När vi kom dit var det ganska mycket stora hundar där och vi vågade inte släppa in henne med dem, så vi tog en runda i skogen och lekte med henne där istället. Vi övade inkallning igen och hon tycker det är jätteroligt. Hon bränner iväg en bit och det märks att hon väntar på signalen för så fort man ropar "kom" så kastar hon sig tvärt om och rusar till en i full fart. Sen gömde vi oss en bit in i skogen och ropade på henne så hon fick anstränga sig lite för att hitta oss, det tyckte hon också var jätteroligt. Hon är så duktig och smart, vårt lilla hjärta.

När vi kom tillbaka från promenaden var det nästan tomt i rastgården förutom en liten dansk/svensk gårdshundsvalp som hette Simba. Så Simba och Sivan fick röja runt tillsammans i rastgården tills de blev alldeles slut. Jösses vad roligt de hade! Sivan var dubbelt så stor, men den där lilla parveln var tuff och lyckades brotta ner henne ett par gånger ändå. Jag kan tala om att ordet "kom" inte var lika roligt att lyssna till när hon var i full färd med att leka med Simba. Så långt har vi inte kommit än :)

torsdag 1 september 2011

Tillbaka på jobbet

Är tillbaka på jobbet igen. Känns att den där vilan var välbehövlig. Det har varit några mysiga dagar hemma med min lilla familj och det var svårt att lämna dem imorse!

Sivan är superduktig och världens goaste och kärleksfullaste hund. Hon blir bara härligare och härligare för varje dag!

Varje morgon när hon märkt att vi vaknat kommer hon och ställer sig med framtassarna på sängkanten, huuur glad som helst och vill kela. Varken jag eller Martin har kunnat motstå henne och nu har det blivit en morgonritual. Om det inte är dags att stiga upp så är det bara att vända ryggen till henne så går hon och lägger sig igen. Dock verkar inte bebisen tycka om när jag ligger på den sidan att jag ligger med ryggen mot Sivan för då börjar den sparka så in i tusan. Så jag får ta lite stryk under tiden jag väntar på att hon kommer till ro haha.

Härom dagen tog jag och Martin Sivan med oss när vi gick och handlade. Jag och Sivan väntade utanför och tränade på att inte rusa fram till alla som gick in eller ut från affären. Hon var en riktig mönsterhund och rusade inte fram en enda gång. Jag sa "stanna" till henne varenda gång det närmade sig nån och hon lydde faktiskt utmärkt. Hon stod bredvid mig och tittade och viftade på svansen. *mycket stolt matte*.

Martin har haft med sig Sivan på joggingrundor i skogen ett par gånger nu och det har gått alldeles utmärkt att ha henne med sig lös. Hon följer honom hela tiden och när det har kommit andra hundar eller personer har hon sprungit tillbaka till Martin när han sagt "kom", precis som vi tränat på på kursen. Längtar själv till att kunna börja löpträna igen (blir väl om nåt år eller så haha) och ha med mig Sivan som sällskap i spåret :)

söndag 28 augusti 2011

En tur i skogen

Idag ösregnar det. Igår eftermiddag regnade det också. Vi har inte sett mycket av den där sommarvärmen som skulle komma tillbaka i helgen. Vi hann i alla fall få en härlig stund i skogen igår innan regnet kom.
Vi övade inkallning med Sivan hela tiden, särskilt när det kom andra hundar och människor i spåret, och hon var jätteduktig på att komma omedelbart när vi ropade på henne. Hon håller koll på oss båda hela tiden när hon är lös på ett annat sätt än när hon vet att hon har oss på andra änden kopplet.
Efter promenaden var jag helt slut. Sov i tre timmar och magen värkte en bra stund efter att vi kommit hem. Först framåt kvällen var jag lite piggare igen. Kommer aldrig vänja mig vid att jag ine orkar nånting för att jag är gravid.
Idag har det i alla fall varit lite bättre. Jag har orkat packa ett par flyttlådor i alla fall och tänkte ge mig på att baka lite bagels. Ska jobba imorgon igen. Får se hur det går.
Mmmm Blåbär!


onsdag 24 augusti 2011

Vi tar det lugnt!

Idag hände en riktigt märklig sak. Jag satte mig vid datorn på jobbet och det började flimra för ögonen på mig. Det blev värre och värre och till slut kunde jag inte se vad det stod på skärmen. Så jag åkte hem från jobbet, eller rättare sagt Martin och Sivan promenerade till jobbet och hämtade mig och bilen för jag vågade inte köra hem den själv. Var på MVC och kollade värden och allt var bra, men jag har ordinerats vila nu i ett par dagar.

Så jag har varit hemma hela dagen och inte gjort nånting alls. Det känns lite märkligt.

måndag 22 augusti 2011

Valpkursen

Igår var första träffen där hundarna var med på valpkursen. Sivan var jätteduktig. Hon drog ju såklart lite och ville fram och hälsa på de andra hundarna, men hade inte så svårt att koncentrera sig som jag hade förväntat mig.

Vi började med att alla fick ta ut sin hund ur bilen en i taget och så fick hunden hälsa på alla deltagare och så fick man göra en valfri övning som hunden tycker om. Dragkamp eller lek med bollar eller nåt. Stackars Sivan tappade en tand strax innan och blödde i munnen och ville såklart inte ha dragkamp eller bita i nåt då. Istället ville hon fram och bli kliad på magen av de andra deltagarna haha. Hon var jättelugn och jag varken såg eller hörde henne ge ifrån sig ett enda skall under hela tiden valpkursen pågick. Hon är en mycket cool tjej!

Vi fick öva dels på "sitt" och att hålla Sivan fokuserad på oss när det fanns störningar i omgivningen. Och sen övade vi på inkallning. Det var bra övningar, fast Sivan tröttnade snabbt även om vi försökte variera dem. Jag hade nog förväntat mig att någon skulle gå runt och titta till oss och se hur det gick och ge lite tips. Jag försökte påkalla lite uppmärksamhet, men ledaren sa bara att "det ser bra ut" och gick vidare. Dock var det en hund som hade det riktigt jobbigt och bara skällde, skällde och skällde och det gick inte att få den att fokusera överhuvudtaget, så jag förstår att den ägaren behövde extra hjälp och förhoppningsvis var det därför vi inte fick nån hjälp hos oss och nästa gång kommer det bli bättre.

Det är en av ledarna som vid flera tillfällen uttalat sig ganska generellt om terriers, vilket jag tycker är ganska konstigt. Jag vet att hon sa nånting förra gången om terriers som jag reagerade på, men jag kommer inte ihåg vad det var. Den här gången berättade hon för en annan av deltagarna (som inte hade en terrier) att "en terrier exempelvis kan man inte ge en leksak som piper för då blir den så uppe i varv att leken går överstyr". Så kan man väl inte säga, tänkte jag. Sivan har en leksak som piper, men det påverkar henne inte överhuvudtaget att den piper. Vi har en Bedlingtonterrier och en Foxterrier med i gruppen och det är klart att de inte fungerar på samma sätt som Sivan.

Samma sak så skulle vi berätta lite om våra hundar, vad de tycker om och inte tycker om. Vi berättade om Sivan och bland annat att hon inte gillar när hon inte får bestämma. "Jaha, ni har en terrier ja" skrattade ledaren och sen gick vi vidare. Anledningen till att jag tog upp det var ju att jag förväntade mig lite feedback på det. Om det är en bra grej att locka med henne med pinnar exempelvis, som jag berättade att vi gör.

Nåväl, jag tar det med en nypa salt än så länge. Alla har rätt att uttrycka sig lite klumpigt och det var ju bara första träffen. Kursen är ju till nytta ändå, vi använder ju oss av de allmänna tipsen och Sivan får bra träning på att fokusera bland andra hundar. På kvällspromenaden efter kursen var hon jätteduktig och gick så fint i kopplet så och jag provade att kalla på henne så fort hon hittat nåt intressant som en god doft eller så och då kom hon snabbt. Jag hade inga köttbullar framme, men alla köttbullar från kursen kvar i väskan och det hade hon koll på, så det kan ju ha hjälpt lite :)

På tal om köttbullar så har Sivan tappat intresset för sin mat lite sen vi började träna henne med köttbullar. Tidigare var hon så himla ivrig att få sina kulor vid matdags, men nu får man nästan släpa henne fram till matskålen. Hon sitter kvar och tittar på en och man får säga "varsågod" tre-fyra gånger innan hon masar sig dit och äter.

Vi lossade Sivans klistrade öron i lördags. Vi tycker fortfarande att de blev lite höga och flaxiga, så vi har klistrat om dem igen så lågt det bara går och hoppas att det inte är för sent att fixa till det. Hon tappar ju väldigt mycket tänder just nu. En om dan typ, så det borde ju inte vara för sent.

torsdag 18 augusti 2011

Torsdag

Idag har vi varit och lyssnat på bebisens hjärta igen. Allt är fint med den väldigt livliga rackaren där inne. Den sparkas massor, vilket är himla mysigt.

Vi har köpt en barnvagn på blocket och Martin har tydligen fixat säng och lite annat. Han messade i alla fall och sa åt mig att inte handla mer :)

Jag fick precis oväntat besök här i soffan. Sivan som aldrig har fått vara i soffan hoppade precis upp och kröp upp i famnen på mig. Jaha ja, här tar man sig friheter!

Igår efter jobbet for vi till en ganska nyöppnad hundsalong här i stan. De hade drop-in tider för kloklippning så vi åkte dit och klippte Sivans klor. De har även Kerry-klippning på sin prislista, men det var inte hon som klippte klorna som gjorde Kerry-klippningarna. Bra det, för hon trodde det var en Schnauzer. Det tror nästan alla.

Efter kloklippning stack vi till brukshundsklubben och tränade inkallning lite där. Som läxa från förra gången skulle vi hitta nåt godis som Sivan tycker är extra gott. Innan har hon bara fått hundgodis, vilket hon gillar. Men köttbullar är tydligen en helt annan grej! Jösses vilken uppmärksamhet man kan få med en köttbulle! Vi hade roligt alla tre tills det började ösregna.

Usch har plötsligt blivit förkyld.

onsdag 17 augusti 2011

zzzz

Imorse vid cirka 04,30 höll jag på att knuffa om och om igen på Martin för att han skulle sluta snarka.

Till slut säger han: "Men det är inte jag som snarkar, det är Sivan!"

Och det var det haha.

Förlåt Martin.

måndag 15 augusti 2011

Vi fick den!

Vi fick lägenheten i Hovshaga. Så himla kul! Vad härligt det ska bli med massa mer plats att röra sig på. Den här lägenheten är ju också ännu bättre än den förra vi tittade på eftersom det redan finns ett stort, stadigt staket runt tomten. Klart att släppa ut Sivan, det kommer hon gilla! Inget spring i trappor mer och inte massa trafik runtomkring.

Och så himla skönt att slippa böka med barnvagn uppför massa trappor.

Och gott om plats för både företag och bebis.

Ja det här kommer bli superbra!

Har även mailat försäkringskassan och frågat lite. Var lite orolig att jag inte skulle få föräldrapenning för heltid eftersom jag jobbade deltid i våras, men jag kommer att få heltidsersättning. Kan även arbeta i företaget de dagar jag inte tar ut föräldrapenning, så det låter ju bra. Då kan man ju dryga ut det och stanna hemma lite längre.

Martin sökte ett 50% deltidsjobb på Akademibokhandeln uppe på Samarkand. Det vore ju super om han fick det. Tror det skulle passa honom jättebra. Han är lite sugen på att träffa folk om dagarna och ha en liten del stadig inkomst också. Eftersom att vi är inne i ett positivt stim där så mycket går vår väg, så hoppas vi att det fortsätter så och att han får det här jobbet med!


söndag 14 augusti 2011

Nu har valpkursen börjat

Jag har världens duktigaste hund. Hon gör mig mycket stolt!

Vi har precis varit ute och gått i en halvtimme ungefär, nästan helt utan drag i kopplet. Endast vid ett par tillfällen, kanske 5 gånger på hela promenaden, drog hon lite, men det räckte med att hon fått stanna och titta på mig en gång för att hon skulle gå bredvid mig med slakt koppel igen.

Vi avslutade promenaden med att busa med en pinne.

Idag har vi varit på första valpkursträffen. Det kommer att vara tio hundar med på kursen och jag ser verkligen fram emot nästa söndag när den börjar. Jag förväntar mig att Sivan kommer att bli jättedistraherad av alla hundar och den nya miljön och helt glömma allt hon lärt sig (jag vet ju hur hon brukar bli när det är mycket som händer runt omkring). Och det är ju precis det vi behöver träna på. Det blir nog jättenyttigt.

I helgen var vi på kombinerad bröllopsfest för Josse och Peter och namngivningsfest för deras lilla Oscar. Sivan fick vara hemma de första timmarna medan vi satt och åt, men sen hämtade vi henne och hon fick springa lös i flera timmar. Med tre andra hundar där och massa barn som ville leka med henne trodde vi inte det skulle vara så stor risk att hon skulle springa någonstans. Och det gjorde hon inte heller. Hon sprang och sprang och busade med de andra hundarna och hade jätteroligt.

Det var en gammal hund där som inte brydde sig om henne så mycket, sen var det Davids och Elins Putax (pudel och taxkorsning) som hon kom jättebra överens med, så vi ska ta några turer i skogen så de får busa loss tillsammans. Sen hade Josses pappa och sambo med sig sin Ella, en korsning mellan St Bernhard, schäfer och jämthund. En stor lufs som Sivan tyckte det var jätteroligt att tetas med. Hon sprang runt, runt i cirklar runt henne och kastade sig av och an i busiga ryck. Så fort Ella kom i närheten la sig Sivan direkt ner på rygg med alla benen rakt upp i luften.

Vid ett tillfälle kunde vi inte hitta Sivan och blev supernervösa. Vi var ute och letade några minuter och ropade på henne längs skogsvägen. Usch det var obehagligt och man tänkte på hur hemskt det skulle vara om hon bara försvann och vi aldrig fick se henne igen. När vi kom tillbaka var Sivan dock där och i full färd med att busa med barnen. De berättade att hon hade sprungit efter dem in i huset och ätit upp den stora hundens mat där inne. Vilken lättnad det var att hitta henne igen!

Hon har inte mått så bra idag i magen och det var säkert på grund av allt gräs hon tuggade i sig igår och att hon åt all den där maten. Vi köpte lite a-fil och det verkar ha blivit bättre igen.


Stanna....gå.....stanna...gå

Såhär såg det ut i början på promenaden. Den unga damen var inte så sugen på att gå i min takt.

Duktig Sivan

En stund senare var hon jätteduktig!


lördag 13 augusti 2011

tisdag 9 augusti 2011

Min duktiga Sivan :D

Ungefär såhär ser det ut hemma hos oss nu. Sivan sover som en stock och jag sitter i soffan och är helnöjd med min dag. Efter jobbet bestämde jag mig för att det var dags att se om Sivan skulle klara en promenad runt sjön och eftersom jag hade all tid i världen så bestämde jag också att det var dags att hårdträna att gå fint under tiden. De första 1-2 kilometrarna tog en oändlighet. Vi stannade VARJE meter och hon skulle kasta sig efter varje motionär och varje hund som kom inom hennes synfält.

Men jag behöll mitt tålamod och stannade, stannade och stannade henne tusen gånger. Och hon tittade på mig varje gång, innan hon genast drog iväg igen. Ett tag undrade jag om det någonsin skulle gå att få henne att gå fint. Meeeen till slut blev hon så vansinnigt frustrerad när hon inte fick gå framåt att hon började kasta sig från sida till sida samtidigt som hon utstötte nån slags läte, som inte riktigt var ett skall och inget yl heller. Det lät bara hemskt frustrerat.

Då visste jag, eftersom att jag vid det här laget känner min lilla Sivan, att nånting höll på att hända. Jag har sett det så många gånger förut nu, att hon måste ge sitt allt och trilskas så mycket det bara går, precis innan hon ger upp. Och mycket riktigt, till min stora glädje, gav det sig. Hon gick några meter i slakt koppel. Sen drog hon lite och vi stannade. Sen gick det bara lättare och lättare och hon drog mindre och mindre. Den sista kilometern var jättehärlig. Hon gick vid min sida med slakt koppel. Hurra!! Det passerade hundar och joggare och hon tittade på dem och ville gå dit, men hon satte inte av efter dem och lät sig snabbt korrigeras om jag tyckte kopplet sträckte för mycket. Sista hunden vi mötte tittade hon på bara några sekunder när vi gick förbi MED slakt koppel.

Det kändes som ett mirakel och jag öste beröm över henne precis hela tiden och gav henne små godisbitar.

Nu tror jag inte att det inte kommer vara fixat för all framtid, och det kommer nog bli en del återfall, men att ha hennes fulla uppmärksamhet som jag hade mot slutet av promenaden idag är verkligen värt att kämpa för!

fredag 5 augusti 2011

Kanske ett nytt hem

Kommer ni ihåg den där fina hyresrätten vi var och tittade på i Hovshaga, som vi inte fick...

Well....en likadan mittemot har blivit ledig nu och jag och Martin är med bland de som har högst poäng som får komma och titta på den. Nu håller vi tummarna stenhårt allihop att vi får den! Inflyttning är visserligen 1/12 så nära barnafödartider, men det får det vara värt.

Vore helt förträffligt att bo i en fyra. Ett kontor, ett barnrum och ett sovrum till oss. Och så en liten täppa och (förhoppningsvis) diskmaskin!

torsdag 4 augusti 2011

SMS

Fick precis SMS från Martin. "Är ute och går med en jätteduktig Sivan".

Det går upp och det går ner :)

Duktigt av henne att uppföra sig med tanke på att det är Karl-Oskardagarna nu och vi har ett tivoli i princip utanför dörren och det är mycket folk på stan.

En liten uppdatering

Det har varit några tuffa dagar. Det här med att vara gravid är visst inte alltid någon dans på rosor. Sen i söndags har jag varit så otroligt trött.

Jag och Sivan var ute på en promenad på en halvtimme ungefär och sen var jag tvungen att gå och lägga mig och sova i tre timmar. Har varit hemma från jobbet fram tills igår, men idag kände jag att jag bara inte kunde vara hemma längre bara för att jag är trött, om än att jag är extreeemt trött. Har inte orkat fixa nånting och utan Martin skulle jag nog inte fått i mig nåt vettigt att äta alls.

Idag har jag i alla fall masat mig till jobbet och sitter och gäspar mellan samtalen och dricker blåbärssoppa.

Sivan är i alla fall på topp. Hon är inne i en extrem "husse-period" just nu och är som ett plåster på Martin. Hon ska vara så nära att hon helst vill sitta på hans fötter och trycka sig emot honom. Inomhus i alla fall. När de är ute är det alltid honom hon ska utmana mest med sina små idéer som hon har.

Hon har varit superduktig i flera dagar i sträck. Inte dragit nåt i kopplet utan gått snällt med slakt koppel och har det sträckt till så har hon ibland vänt sig om och tittat på en som att "ja jag vet" och saktat ner så att kopplet blir slakt igen. En riktig liten mönsterhund. Sen plötsligt har hon fått för sig att hon har glömt allt det där vi hållt på med och har börjat dra igen. Så det känns som vi är tillbaka på ruta ett just nu. Hon är en filur!

Vi rakade bort limmet i öronen för att kunna rengöra dem och se hur de blev och rakade henne så att vi ska kunna limma om. Rakapparaten är lite läskig tycker hon och håller på och kränger med huvudet och man får ta det lite i taget med lite pauser med godis och kel. Det är alltid samma sak, hon kränger och blir till slut lite sur och grymtar lite Är man bara lite envis efter grymtandet och fortsätter så lägger hon sig alltid ner och sen får man göra vad man vill med henne. Som en helomvändning. Hon bara ger upp.

Samma sak när jag skulle borsta henne häromdagen efter att hon duschat. Hon var inte alls sugen utan höll på att fjanta sig och var plötsligt hårömmast i världen. Jag höll bara borsten på pälsen utan att dra så krängde hon undan och lät som att det gjorde jätteont. Men efter att vi hållt på ett tag så la hon sig ner och sen kunde jag borsta henne hur länge jag ville.

Och samma sak igår igen när vi skulle limma öronen. Hon var bara tvungen att åma sig och protestera lite för att sen bara ge upp och ligga helt still tills vi var klara.

Det hade ju varit skönt om hon hade kunnat ge med sig på en gång, men så fungerar inte vår kära Sivan. Hon vill alltid testa och se om hon kan få bestämma först. Hon är aldrig elak eller hotfull eller protesterar på det sättet, men hon är en ung dam med himla mycket egen vilja! Martins och mitt motto är väl ungefär att "Sivan får aldrig bestämma nåt". Vi ska bara få Sivan med på den idén också :)

Nästa söndag är det dags för valpkurs på brukshundsklubben. Dock ska inte hundarna vara med första gången. Men det ska bli roligt när det väl kör igång med hundarna. En av våra små utmaningar på promenaderna är ju just hur vi ska göra för att hon inte ska bry sig om andra hundar som går förbi. Så det ska verkligen bli roligt att träna henne på att lyssna när det är flera stycken andra hundar i närheten.

I övrigt är hon en ljuvlig familjemedlem. Hon har verkligen repat sig från sin slöhet (eller så har Martin kommit hem igen kanske det heter haha) och är hur pigg och glad som helst. Det är så härligt att se den där viftande svansen och pigga ögonen så fort man vaknar på morgonen.

fredag 29 juli 2011

Den som väntar på nåt gott....

Igår kom jag hem lite senare än tänkt, efter Sivans normala matdags på kvällen. Hade ganska mycket att ta itu med och hällde upp mat i hennes skål samtidigt som jag pratade i telefon. Ställde ner maten och började plocka med annat.

Efter ett par minuter ser jag att Sivan sitter kvar utan att ha ätit upp maten. Jag glömde säga Varsågod! Stackarn satt där tålmodigt och tittade på mig och väntade på att jag skulle säga att det var ok att ta för sig!

Vad duktig hon är!

Hon mår för övrigt bättre nu.

torsdag 28 juli 2011

Vad är det med lilla Siv?

Ja, vad är det med lilla Sivan egentligen? Imorse var vi ute klockan 6 och hon gjorde sina morgonbestyr. Sen vi kom in låg hon bara såhär hela morgonen. Hon som alltid brukar vara så pigg och som ett litet plåster på en. Men hon låg bara där i sovrummet för sig själv medan jag duschade och åt frukost och höll på med annat i andra rum. På sin höjd lyfte hon lite på huvudet och viftade lite lojt på svansen när jag kom in och klappade henne.

Hon var ganska slö igår med och sov mest efter att vi kom hem från Lasse och Katja. Så imorse började jag tänka att hon kanske var sjuk eller nåt. Lasse berättade att hon blev bränd av en humla igår, så jag tänkte att det kanske hade med det att göra. Fast det borde det inte vara, för jag har tänkt på att hon har verkat lite slöare redan innan igår. Tänkte att hon kanske saknar Martin och deppar lite. Ja, sådär höll jag på och grunna över vad det kunde vara.

När det var dags att gå kom hon utsläntrande från sovrummet, men la sig ner i hallen igen med kopplet på medan jag tog på mig skorna. Masade sig upp och ut genom ytterdörren och la sig i trappan igen på väg ut. "Men lilla gumman hur är det med dig" undrade jag.

Men sen när vi kom till bilen piggnade hon till. Hon som brukar streta emot lite när det ska åkas bil viftade så glatt på svansen så och skuttade in självmant. Vi har ju åkt iväg till Lasse och Katja varje morgon den här veckan så det var väl ingen överraskning vart vi skulle. När vi kom fram skuttade hon så glatt ur bilen så och stretade mot deras ytterdörr och vart jättejätteglad när Lasse öppnade.

Hon har haft några härliga dagar och fått vara ganska fri där på deras tomt och de har gått på promenader och badat och tittat på roliga saker, som hästar, med henne. Hon verkar ha trivts fantastiskt bra och det har nästan varit svårt att få med henne hem på eftermiddagarna. Så jag hoppas att det inte är något fel trots allt på henne utan att hon bara kanske har varit lite trött efter sina spännande dagar :)

tisdag 26 juli 2011

Halvvägs :)






Mysteriet med körsbärskärnorna




Martin är iväg på sin seglarvecka den här veckan. Skagen har visst inte välkomnat dem med något kul väder :( Sivan är på besök hos Lasse och Katja om dagarna medan jag är på jobbet och det verkar gå bra med katter och annat som tur är :) Har tagit över översättandet lite tillfälligt och har jobbat hela helgen med med det. Har varit så fruktansvärt trött och först imorse kom jag på att jag glömt ta mina järntabletter. Får hoppas det blir lite bättre nu när jag tagit ett par stycken för igår var jag tvungen att gå och lägga mig och sova en timme när vi kommit hem. Orkade inte ta tag i nånting så disken fick stå och resterna av Sivans papperstrimlarfest ligger kvar på golvet fortfarande.

Sivan är bra träning inför bebisen. Man har nån annan än sig själv att ta hand om, som måste tas om hand, även när det kanske inte är på bekvämaste tiden :)

Vaknade klockan halv sex imorse av att hon hulkade och mådde illa. Torkade upp och när jag var på väg att gå och lägga mig igen så trampade jag i en jättepöl. Duscha fötter och svabba golv och sen kunde jag krypa ner igen. Sivan gick också och la sig under sängen och efter en liten stund hör jag "tap,tap,tap"-ljud underifrån sängen. Där ligger Sivan och leker med en liten hög körsbärskärnor, ca 6-7 stycken.

Har funderat hela morgonen på hur hon har fått dit dem. Jag vet var de kommer ifrån för hon har spenderat hela dagen hemma hos Lasse och Katja som har ett stort körsbärsträd på tomten. Frågan är bara hur hon har fått hem dem?? Jag var och hämtade henne efter jobbet igår hos Lasse och Katja (kollade även av en händelse i munnen på henne då för att titta på hur många tänder hon tappat) och sen åkte vi ut i skogen och promenerade och först efter det åkte vi hem. Så frågan är vart har hon förvarat dem all den tiden?

Det är mycket mystiskt.

tisdag 19 juli 2011

Valpkurs!

Var på friskis igår igen. Precis lagom motion just nu känner jag. Ska nog ta en powerwalk runt sjön ikväll med. Varenda gång jag tränar känner jag att jag måste öva upp min rygg, annars kommer den aldrig att fixa att släpa runt på en stor mage i höst.

Vi har fått inbjudan till valpkurs nu. I mitten på Augusti kör den igång. Det ska bli jätteroligt! Hon gör sin husse och matte väldigt lyckliga just nu genom att uppföra sig exemplariskt. Mycket få pölar inne (och ibland är det ärligt talat vårt fel) och duktig på promenaderna är hon. Hon drar fortfarande, men inte lika mycket, och när hon drar och man stannar henne är hon snabb med att söka ögonkontakt. Tidigare tittade hon bara till lite snabbt, men nu tittar hon lite längre på oss varje gång. Det är precis som när vi övade ögonkontakt när hon skulle få mat. I början var hon supersnabb med att kasta ett öga och sen kasta sig över maten. Nu sätter hon sig faktiskt en bit ifrån matskålen och tittar på en och väntar på sitt "varsågod".

Ikväll ska vi klistra öron igen efter att hon fått lufta dem ett par dagar nu.

söndag 17 juli 2011

Sivans och Texas första möte

Igår var vi på besök hemma hos Martins föräldrar. Martins syster var där med sin dotter och deras lilla american hairless terriervalp. Sivan uppförde sig så fantastiskt bra hela dagen att jag blir så stolt att jag nästan spricker. Den där lilla ettriga valpen bekom henne inte särskilt mycket och hon var bara lugn, snäll och glad hela tiden.

När vi kom dit började Texas skälla som tusan, men Sivan hetsade inte upp sig utan satte sig lugnt ner i hallen och bara tittade på Texas som var uppe i sin mattes famn. Inte ett knyst sa hon och hon var inte rädd utan såg närmast konfunderad ut som om hon undrade vad det var för något. Texas fick komma ner och nosa och hon satt fortfarande kvar helt lugnt och tittade lite på honom där han hoppade runt och skällde och nosade överallt på henne.

Texas var riktigt bussugen. Han bor med två katter och det såg lite roligt ut för han busade nästan som en katt. Som en studsboll hoppade han överallt och fram och tillbaka på Sivan, som såg sävlig ut som en snigel i jämförelse. Det gick glatt till i alla fall, inga morr eller hårda bett. Stundtals fick Sivan lite nog av skuttandet och buntade ihop den lilla hunden till ett paket under sig så han höll sig stilla.

Sivan var som sagt som en liten dröm. Alla man besöker kommenterar hur lugn hon är. Och det är hon verkligen. Det är jätteskönt. Hon blir jätteglad såklart när hon får träffa människor och hälsar jätteglatt, men hon skäller inte, hoppar (nästan) inte och är aldrig påstridig och ska ha uppmärksamhet hela tiden. Hon sätter sig gärna hos någon och blir klappad, eller går omkring själv och utforskar den nya platsen. Oftast lägger hon sig och sover en bra stund medan alla sitter och pratar.

Det börjar bli bättre med rumsrenheten också. I lördags kväll var jag och Martin över hos några vänner och åt middag. Vi var borta i fyra timmar ocn när vi kom hem upptäckte vi att Sivan inte gjort nånting inne (helt förbluffade gick vi runt och letade, men inte minsta lilla pöl. Hurra!). Vi tog ut henne och genast gjorde hon allt hon skulle. Hon har börjat komma och säga till också att hon behöver gå ut. Ibland sätter hon sig vid dörren och ibland kommer hon och sätter sig bredvid en och tittar på en med den där jag-vill-nåt-blicken. Och ibland sätter hon sig bara och kissar på golvet såklart, men som sagt, det blir bättre. I morse när jag steg upp hade hon inte gjort nåt på hela natten. Vilken duktig tjej hon är!



Det vita partiet på Texas rygg är bonnabränna efter selen :)







fredag 15 juli 2011

Inget hus

Ooooo vad jag tyckte om den där bostadsrätten vi var och tittade på igår. Vi for hem och räknade på vad det skulle kosta totalt i månaden och i slutändan kände vi att det inte skulle bli nog med pengar över för att vi skulle vara nöjda och kunna göra allting annat vi vill. Så det blir inget. Vi fick även besked om att vi inte fick den där hyresrätten på Hovshaga vi var och tittade på, så det verkar som att vi bor kvar i stan ett tag till.

Idag har vi varit på ultraljud och tittat på den lilla bebisen. Jösses vad väl man såg allting, det hade jag inte väntat mig. Inte heller att den skulle vara så livlig och hålla på och sno runt och sparkas och sträcka på sina små armar och ben. Den var så fin!

Vårt andra lilla glädjeämne, Sivan, är också livlig och mycket duktig! Hon har varit väldigt rädd för att prova att gå nerför trappan trots att vi har lockat och pockat och försökt på alla sätt att få henne att testa. Uppför är inga problem. En gång, strax innan matdags, råkade hon springa uppför en trappa för mycket när vi kom hem från en promenad och fick enorm ångest när hon inte vågade gå nerför trappan och hörde maten serveras nere i lägenheten.

MEN igår provade hon. Lite sakta och försiktigt tog hon sig nerför trappan medan jag och Martin stod nedanför trappan och hyllade henne. När hon kommit hela vägen ner väntade såklart klapp och beröm och sen tänkte vi lyfta upp henne och bära henne nerför resten av trapporna. Men tji fick vi för hon pilade uppför trappan igen och gick nerför dem, den här gången utan tveksamheter. När hon kom ner igen var hon på väg att smita upp en tredje gång för att göra det igen, men då tog vi henne i flykten. Så himla roligt att hon helt plötsligt kom på att hon faktiskt kunde gå i trappan att hon tyckte det var så häftigt att hon ville göra det igen och igen och igen.

torsdag 14 juli 2011

Gäsp!

Den här veckan har väckarklockan ringt klockan 05,30 varje morgon och jag är ingen morgonmänniska! Det är ingen annan i vår familj heller. Inte ens Sivan orkar vara uppe så tidigt med mig. Hon brukar vakna när jag stiger upp, komma och hälsa lite sömnigt, hoppa upp med framtassarna i sängen för att se om Martin också är vaken. Det är han aldrig. Inte ens i närheten haha. När hon ser att han sover vidare brukar hon rulla ihop sig nedanför och somna om. Sen sover de som stockar båda två ett par timmar till.

Idag ska vi åka och titta på bostadsrätten i Öjaby. Spännande!

onsdag 13 juli 2011

Trägen vinner :)

Sivan gör framsteg som bara den nu. Det var länge sen hon la sig och stretade emot nu och vi har börjat jobba lite mer med att få henne att inte dra iväg i kopplet. Ibland får hon såna ryck när hon vill fram till något spännande att hon bara kastar sig framåt utan att man är beredd och då tar ju kopplet emot hårt och plötsligt och man blir ju livrädd att hon ska bryta nacken ju. Så mycket för vår skulle vill vi naturligtvis att hon ska gå fint, men också för hennes egen, för det där kan ju bara inte vara skönt.

Vi stannar så fort hon drar och väntar tills hon tar ögonkontakt, berömmer henne jättemycket och sen går vi. Sen får vi oftast stanna efter en meter igen och göra samma sak, men då är hon oftast snabbare med att söka kontakt med blicken. Så det känns ändå som att det går framåt. Ibland går hon snällt utan att streta och då berömmer vi henne också jättemycket. Det verkar som att hon börjar koppla lite att stretar man i kopplet kommer man ingenstans.

Sen vi började jobba med att hon ska söka ögonkontakt har mycket annat blivit lättare också. Hon är mycket snabbare att reagera när vi vill att hon ska göra något.

Var och tränade igår. Hittade ingen bra maskin för att träna ryggen på gymmet utan att magen kommer i kläm, så jag gick/sprang på löpbandet. Jätteskönt att komma igång igen!

tisdag 12 juli 2011

Vart lite hurtig

Igår var jag på Friskis på kampaängen. Andra gången jag motionerar sen jag blev gravid. Jag har inte haft någon ursäkt att inte göra det den sista tiden, för jag har mått prima i flera veckor nu. Jag kände att jag saknat träningen och löpandet ganska mycket ändå och blev lite taggad att sätta igång igen. Ska i alla fall iväg och träna ryggen på gymmet i eftermiddag och sen ta en promenad runt sjön. Det känns lagom med tanke på att kondisen inte precis var på topp igår :)

måndag 11 juli 2011

Vår stora tjej!

Och vår "lilla" Sivan hon bara växer och växer. Här kommer lite bilder från senaste tiden.



Söta Sivan nere vid sjön
Vattnet är lite spännande


Sivan tar en tupplur i hallen



Sivan fick vara med de sista metrarna på Martins löprunda. Superkul att få spurta i full fart med husse! Ska bli kul när hon blir lite större och kan hänga med på joggingturer!


Ett nytt hem nånstans

I lördags var vi och tittade på en lägenhet på Hovshaga. Vi blev till vår förvåning riktigt förtjusta i den. Ingen av oss har tänkt oss att bo på Hovshaga tidigare, men det var ett jättemysigt område. Väldigt idylliskt. Det var en fyra i två plan med liten uteplats på framsidan och en på baksidan. Helt nyrenoverad med garage och mycket förvaringsutrymme. Så vi har tackat ja.

Nu får vi se vad som händer. Det är tre till som har tittat på den här lägenheten och jag tror att Martin och jag har lägst köpoäng, så det gäller ju att de andra tackar nej för att vi ska få den. Vi ska ju fortfarande titta på den där bostadsrätten i Öjaby på torsdag. Ska bli spännande att se vart vi hamnar till slut!

Igår var jag och Sivan hemma hos Lasse och Katja för att vi skulle se hur det skulle gå med Sivan och katterna tillsammans. Det gick ganska bra i alla fall. Sivan fick sig en liten snyting när hon och Flinta hamnade nos mot nos, men det var inte så dramatiskt. De lämnade varandra i fred sen och verkade båda vara nöjda med det.

fredag 8 juli 2011

Snart helg

Igår efter jobbet åkte jag, Frida och Henrietta och Sivan ut till Anna och Roberts stuga och grillade. Det blev en jättehärligt kväll trots mygg. Lyxigt för de andra nu när jag är gravid för då är det inget snack om vem som kör, så de kan ta sig ett glas rosé.

Sivan uppförde sig som vanligt exemplariskt. Hon är så himla lättillgänglig och glad mot alla hon möter, så precis alla i vår vänkrets är jätteförtjusta i henne, vilket gör det lätt att ta med henne. Hon verkar vara nöjd bara hon får vara med och se vad man gör. Jag har köpt en sån där krok som man borrar ner i marken så att hon kan springa lite friare. Hon gick och såg sig omkring, åt lite gräs och kom sen och la sig under bordet och sov bort en del av kvällen medan vi satt och pratade.

Anna och Robert har väldigt mycket smultron på tomten och Sivan ÄLSKAR smultron. Hon är suverän på att nosa till sig vart de finns och lika suverän på att på nolltid dammsuga av plantorna på bär. Det ser jätteroligt ut, men jag försöker att begränsa intaget så hon inte blir dålig i magen.

Bara en timme till helg nu. Härligt. Vi har inga särskilda planer. Ska eventuellt på barnkalas på lördag. Det är Fridas dotter Alva som fyller 3, men man får bara komma om man är klädd som prinsessa eller prins enligt födelsedagsbarnet. Förutom hennes mamma. "Du kan vara häxa mamma" sa Alva. Haha. Får se om jag hittar min tiara nånstans så jag får komma in :)

torsdag 7 juli 2011

Sivan fågelhund

Fast igår var hon minsann ingen liten vän Lassie.

En liten fågel hade råkat komma in genom balkongdörren och när Martin upptäckte den höll Sivan som bäst på att bolla den mellan sina tassar :o

Den var lite vimmelkantig när den flög ut, men verkade ok.

Vår egen lilla Lassie

Imorse när vi vaknat gick Martin direkt ut med Sivan och hon gjorde både det ena och det andra. När de kom tillbaka satte vi oss och åt frukost. Plötsligt kommer Sivan och ställer sig med tassarna på Martins ben, vilket hon inte får göra, så Martin sätter ner henne på golvet, men hon kommer upp lika snabbt igen. Hon är ännu mer enträgen och slår tassarna om hans arm, krafsar och skäller och håller på.

Vår vana trogen ignorerar vi henne när hon skäller (de få gånger hon gör det ska tilläggas, hon gör det nästan aldrig) och då blir hon ännu mer frustrerad. Jag kliver av en händelse upp för att hämta något i köket och då släpper hon Martin och genskjuter mig och stirrar på mig, samtidigt som hon viftar på svansen och trampar med tassarna.

Så springer hon bort till hallen utanför toadörren och ställer sig där. Där ligger en hög.

Som en liten Lassie ville hon larma om att det hänt en olycka.

Haha.

tisdag 5 juli 2011

Bostadsrätt i Öjaby?

Nästa torsdag ska jag och Martin titta på en bostadsrätt i Öjaby. Den här. Vi svängde förbi och tittade på den på väg hem från Jönköping i Söndags. Jag vill verkligen bo där! Det var ett skönt område, lummigt och grönt och välskött. Det skulle vara skönt att ha en liten tomt för Sivan och den lille att springa omkring på och lite större ytor inomhus för oss alla att röra oss på. Vi har fått ett lånelöfte preliminärt beviljat från Swedbank.

Sivan har fått en rolig grej för sig. Så fort hon kommer till en grässlänt så vill hon springa uppför den och sen rulla nedför den. Det ser jätteroligt ut och hon verkar njuta som tusan. Hon liksom rullar ett varv, ligger kvar på rygg lite och gnor sig mot gräset och grymtar och sen rullar hon vidare ett varv till. Hon är en liten livsnjutare vår lilla Siv!

Igår slutade jag redan kvart i tre. Hade en härligt oplanerad eftermiddag. Martin stack iväg till replokalen nästan direkt när jag kom hem, så jag och Sivan tog en skön promenad vid sjön i det fina vädret. Vi övade lite på att gå fint, busade lite också och tog små pauser längs vägen. Jag satte mig ner ett tag vid hundbadplatsen och Sivan hade fullt upp med att utforska vattenbrynet. Vatten är fortfarande lite småläskigt och främmande och verkar enligt henne fortfarande mest vara till för att drickas, men hon fick ta sin tid att utforska i sin egen lilla takt. Det blev ett dopp av framtassarna efter en stund, men inte mer än så.

Hon var jätteduktig fram tills hon bestämde sig för att jag var tråkig och hon inte hade lust att lyssna på mig. Jag spelade faktiskt in förloppet med kameran för att kunna analysera i efterhand. Det börjar som vanligt med att hon börjar bita i kopplet och börjar bus-gruffa lite. Hon tetas med mig den lilla rackaren. Det avhjälps numera snabbt med att jag vänder ryggen till och tittar åt ett annat håll tills hon släpper kopplet. Så den biten gick fint. Men sen fick hon syn på en kråka en bit bort och stretade däråt. La sig i gräset och sen hjälpte inget. Lock, pock, godis, avledande ljud. Ingenting. Hon hade inte lust att uppmärksamma mig och struntade därför blankt i mig.

Intressant är att jag numera i det läget vet att hon kommer strunta i mig och helt säkert märks det på mitt kroppsspråk och min röst fastän jag försöker tänka på att det inte ska göra det. Jag hör själv hur min röst låter ganska monoton på filmen, även om jag försöker variera den och låta glad och spännande. 1-0 till Sivan i detta läge. Hon kom ju visserligen så småningom när hon hade lust, men då hade batteriet i kameran tagit slut haha. Nu gäller det att vi blir listigare!

Hemma är det inga problem överhuvudtaget att få hennes uppmärksamhet, där är hon hur lydig och uppmärksam som helst, men där finns såklart inte så mycket spännande i omgivningen som distraherar heller.

På tal om hemma så är det dags att ta lunch och köra hem och luncha med Martin och Sivan.

måndag 4 juli 2011

Nu är det klippt och klistrat :)

Helgen har varit förträffligt trevlig med både bröllop och kalas på agendan.

I lördags var det Martins bandkompis Jonas som gifte sig med sin Fredrika i Osaby utanför Växjö. Sivan fick stanna hemma eftersom det var så nära att vi kunde åka hem och titta till henne under kvällen. Gjorde misstaget att byta finskorna mot något bekvämare när vi var hemma och lämnade finskorna på dörrmattan. Tack för tuggleksaken matte, sa Sivan!

Bröllopet började inte förrän klockan 16, så jag och Martin hann klippa/raka Sivan först och klistra hennes öron. Jag tror vi lyckades bra med öronen. Klippningen blev väl lite sisådär, men övning ger färdighet som man säger. Vi tänkte ju först ta henne till hundfrisören, men såhär i efterhand är jag glad att vi inte gjorde det för det var nyttigt för oss alla att träna och dessutom var det en ganska mysig stund. Sivan var jätteduktig och väldigt tålmodig med sin matte som försökte titta på klippvideo och klippa efter den, samtidigt som husse höll upp henne när hon hela tiden försökte rulla ihop sig och sova :). I början när jag skulle raka huvudet så tyckte hon det var lite obehagligt och krängde lite, men till slut la hon sig bara ner och sov när jag höll på. Det gick mycket lättare än vad jag hade trott att raka henne i ansiktet.

Igår var vi hemma hos Susanne med familj och firade Ylva som fyllt 16 (hur kan mina syskonbarn ha blivit så stora??). Supertrevligt som alltid!

fredag 1 juli 2011

Så här går det...

Sivan mår bra igen. Så himla skönt. Både för henne och för oss :)

Martin hade träffat en tjej i parken igår som hade undrat om det var en Kerry. Det är ju väldigt ovanligt att någon frågar det och inte om det är en Schnauzer. I alla fall hade hon sagt när hon gick därifrån "då har hon en vilja av stål då". Hihi. Jo tack. Tur att matte och husse också har det. Hon vet hur hon vill ha det, vårt lilla hjärta.

Hon trilskas en del med Martin fortfarande när de är ute och ska morra och bita honom när hon inte får som hon vill (oftast är problemet att hon inte vill gå hem). Det är nog inte för att skada eller vara hotfull utan mer som att hon ser det som någon slags upptrissad lek. Om han höjer rösten något går hon nästan i spinn av stissighet och morrar och bits etter värre. Och sen är det igång och slutar oftast med att Sivan blir buren under morr och sprattel. Men sån är hon inte alls med mig. Hon kan bita lite i kopplet och titta på mig med sin full-i-sjutton-blick, men det räcker oftast med ett "Nej" så är saken ur världen.

Vi förstår inte riktigt varför hon behandlar oss olika för vi gör ju likadant, tycker vi. Han brukar i och för sig inte ha godis med sig , vilket jag alltid har. Så jag har kört mer med godis kanske och han med tålamod. Idag hade han haft godis med sig när de var ute i alla fall, mailade han mig och sa, och då hade det gått lite bättre. Vi får väl pröva oss fram med det ett tag och se vad som funkar. Vi ser mycket fram emot att gå på valpkurs med vår lilla Siv. Det känns som att det kommer att vara lika nyttigt för oss som för Sivan :)

Nåt som har börjat funka så smått är om vi slår med handen mot låret och säger "här" så kommer hon och går bredvid, även om hon för närvarande står och stretar emot. Mycket bra! Det funkar inte alltid, men oftare och oftare. Hon har även lärt sig att ligga nu och sitter hon utan att man behöver säga "sitt", utan det är bara att lyfta handen.

onsdag 29 juni 2011

Liten sjukling :(

Sivlingen är inte bra alls i sin lilla mage. Stackars. Jag vet inte vad det är hon har fått i sig, förutom att hon snodde åt sig både kattmat och tonfisk hemma hos mamma och pappa igår.

Får köpa med mig lite fil på väg hem från jobbet, så hoppas vi att hon mår bättre snart. Martin messade innan och sa att han kommit hem nu och att han och Sivan var i parken i solskenet. Det lät så himla härligt och jag blev lite avis :)

Jag ska iväg till Anna i stugan i Tofta och fira hennes födelsedag lite grann. Jenny kommer dit också och ska ta med sig lite mammakläder hon hade liggande. Hoppas att nåt passar för jag har bara ett par byxor kvar nu som jag fortfarande får på mig!