Ungefär såhär ser det ut hemma hos oss nu. Sivan sover som en stock och jag sitter i soffan och är helnöjd med min dag. Efter jobbet bestämde jag mig för att det var dags att se om Sivan skulle klara en promenad runt sjön och eftersom jag hade all tid i världen så bestämde jag också att det var dags att hårdträna att gå fint under tiden. De första 1-2 kilometrarna tog en oändlighet. Vi stannade VARJE meter och hon skulle kasta sig efter varje motionär och varje hund som kom inom hennes synfält.
Men jag behöll mitt tålamod och stannade, stannade och stannade henne tusen gånger. Och hon tittade på mig varje gång, innan hon genast drog iväg igen. Ett tag undrade jag om det någonsin skulle gå att få henne att gå fint. Meeeen till slut blev hon så vansinnigt frustrerad när hon inte fick gå framåt att hon började kasta sig från sida till sida samtidigt som hon utstötte nån slags läte, som inte riktigt var ett skall och inget yl heller. Det lät bara hemskt frustrerat.
Då visste jag, eftersom att jag vid det här laget känner min lilla Sivan, att nånting höll på att hända. Jag har sett det så många gånger förut nu, att hon måste ge sitt allt och trilskas så mycket det bara går, precis innan hon ger upp. Och mycket riktigt, till min stora glädje, gav det sig. Hon gick några meter i slakt koppel. Sen drog hon lite och vi stannade. Sen gick det bara lättare och lättare och hon drog mindre och mindre. Den sista kilometern var jättehärlig. Hon gick vid min sida med slakt koppel. Hurra!! Det passerade hundar och joggare och hon tittade på dem och ville gå dit, men hon satte inte av efter dem och lät sig snabbt korrigeras om jag tyckte kopplet sträckte för mycket. Sista hunden vi mötte tittade hon på bara några sekunder när vi gick förbi MED slakt koppel.
Det kändes som ett mirakel och jag öste beröm över henne precis hela tiden och gav henne små godisbitar.
Nu tror jag inte att det inte kommer vara fixat för all framtid, och det kommer nog bli en del återfall, men att ha hennes fulla uppmärksamhet som jag hade mot slutet av promenaden idag är verkligen värt att kämpa för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar