onsdag 29 juni 2011

Liten sjukling :(

Sivlingen är inte bra alls i sin lilla mage. Stackars. Jag vet inte vad det är hon har fått i sig, förutom att hon snodde åt sig både kattmat och tonfisk hemma hos mamma och pappa igår.

Får köpa med mig lite fil på väg hem från jobbet, så hoppas vi att hon mår bättre snart. Martin messade innan och sa att han kommit hem nu och att han och Sivan var i parken i solskenet. Det lät så himla härligt och jag blev lite avis :)

Jag ska iväg till Anna i stugan i Tofta och fira hennes födelsedag lite grann. Jenny kommer dit också och ska ta med sig lite mammakläder hon hade liggande. Hoppas att nåt passar för jag har bara ett par byxor kvar nu som jag fortfarande får på mig!

tisdag 28 juni 2011

Lite miljöombyte

Nu är jag tillbaka och jobbar heltid igen. Martin är iväg nu Måndag till Onsdag, så Sivan och jag har bosatt oss hemma hos mamma och pappa, så att hon inte ska behöva vara ensam så länge om dagarna.

Hon är så himla förtjust i mor och far. Och pappa och hon verkar ha funnit varandra och har ganska trevligt tillsammans på dagarna medan mamma jobbar. Hon ser så rolig ut när hon kommer ner från ovanvåningen på morgonen och viftar, inte bara på svansen, utan på hela baken medan hon ivrigt letar efter mamma och pappa på nedervåningen för att säga god morgon.

Vi har fått plats på en valpkurs i höst, vilket ska bli jätteroligt och snart är det dags att börja klistra öronen på henne.

Har berättat på jobbet nu att jag och Martin ska ha barn. Känns bra att kunna fläka ut magen nu utan att behöva försöka dölja den. De flesta hade redan misstänkt ändå, så jag kanske inte har varit så bra på det som jag har trott haha.

onsdag 22 juni 2011

Växer så det knakar

Hur bara är det möjligt att växa såhär mycket på bara en vecka? Jag fick en smärre chock när jag kom hem från Frankrike. Sivan har blivit så STOR medans jag varit borta.


Taget 15 Juni




Taget 22 Juni

onsdag 15 juni 2011

Plötsligt händer det!

Sivan och jag har precis varit på en toppenpromenad till parken! Inte en enda gång stretade hon emot. Inte en enda. Utan godis! Jag känner mig helt paff och kan inte fatta vad som precis hände! Berömmen haglade kan jag säga :)

Martin sa innan idag att det hade gått bra på promenaden till parken också, så kanske kanske att någonting har hänt. Lite för tidigt att våga förvänta sig det här varje gång, men motivationen är på topp igen!

Vi belönade oss för vår framgångsrika promenad med bus och kel i gräset på vår vanliga plätt i parken.

Hemvägen gick också supersmidigt. Fast det var tack vare en pinne, så jag gjorde det enkelt för mig. Vi lekte med den hela vägen hem, så jag tror inte hon märkte att vi var på väg nånstans ens. Men det gick framåt och hon tyckte det var roligt och det är ju huvudsaken.

Imorgon åker jag till Nice med tjejgänget och kommer hem på måndag igen. Ska bli supermysigt!








tisdag 14 juni 2011

Våra promenader

Såhär ser vår promenad till parken ut. Först går det bra, efter att vi kommit ut genom porten och en bit efter det. Då pinnar Sivan på snällt bredvid och då berömmer vi henne jättemycket. Sen kommer vi till ett övergångsställe, efter det börjar emotstretandet och lockandet och pockandet från vår sida. Fram tills efter nästa korsning. Då inser hon att vi är på väg till parken, där det är roligt och kastar sig istället full fart framåt istället och stretar framåt tills vi kommer dit. Så den biten blir det mycket stanna-gå-stanna-gå-stanna-gå.

Sen håller vi till på vår lilla plätt i parken. Sivan gör vad hon ska och sen är hon sugen på bus och då vill hon springa runt, runt i kopplet i rasande fart och hitta roliga pinnar och löv att leka med. Jag brukar låta henne hållas eller ha med en boll att kasta till henne och det tycker hon är roligt. Bara så att det inte bara blir tråkig lydnad på promenaden.

Men sen blir det ju så småningom slut på det roliga och vi måste gå hem igen. Det tycker hon inte är roligt alls. Då brukar hon lägga sig som en padda på marken, rulla runt, bita i kopplet, streta emot och göra allt i sin lilla makt för att få stanna. Men steg för steg lockar vi henne vidare med godis och ibland kastar vi bollen också i riktning hemåt så att hon springer efter. Så det tar sin lilla tid. Stretet fortsätter en liten bit, ungefär tills där det slutade på ditvägen. Ibland tar jag faktiskt upp henne och bär henne en bit under morrande och sprattel. Jag brukar då bära henne en extra bit efter att hon slutat morra så att hon inte ska tro att jag släpper ner henne för att hon morrar.

Sen är det full fart framåt igen när hon inser att vi är på väg hem. Då blir det mycket stanna-gå-stanna-gå också eftersom att hon hela tiden kastar sig framåt i full fart efter att vi har stannat.

Imorse klockan 06.00 körde vi hela racet i regn :)

Jag skulle vilja träna med henne lite mer när hon är lös. Vi tränar varje dag på att "stanna" när hon är lös hemma och precis utanför dörren. Hon är jätteduktig på det. Står snällt och väntar utanför dörren efter promenaden och vi behöver inte hålla i henne längre när hon ska få mat utan det går bra att säga "stanna" och sen väntar hon på att man säger varsågod. Det är också det enda som alltid fungerar på promenaden. Säger man "stanna" så stannar hon tills man säger att det är ok att gå.

Det är lätt att glömma hur duktig hon är och hur mycket hon lärt sig, bara för att promenaderna är lite trassliga ännu. Rumsrenheten är mycket bättre nu och hon är suverän på att vara ensam. Jag blev så stolt igår när jag kom hem från jobbet och Martin varit iväg i cirka 2 timmar. När jag kom i trapphuset hördes inte ett knyst och jag möttes av en sömndrucken Sivan, hur lugn som helst! Och inga pölar på golvet, det gjorde hon direkt när vi kom ut på promenaden, så hon verkade ha väntat på att få gå ut.

Ska börja se om man kan hitta nån valpkurs i höst. Har hört att det blir fullt jättesnabbt, så jag är inte säker på om jag är ute i god tid.

måndag 13 juni 2011

Naaah :)

Idag är första dagen jag jobbar heltid igen. Skolan är ju slut och dessutom väntar vi ju smått i December om allt går som det ska, så dags att börja jobba ihop en bra mammapeng :)

Martin var superkrasslig imorse och Sivan var så himla söt och låg i sin korg vid hans sida av sängen hela morgonen. Jag var uppe och stökade och höll på och öppna och stänga kylskåp, fixade frukost och åt ute i vardagsrummet, vilket normalt sett innebär omedelbart sällskap av en nyfiken och gottesugen Sivan. Men icke idag. Hon skulle ligga där och hålla honom sällskap.Vilket litet hjärta hon är!

söndag 12 juni 2011

Tjejvättern

Idag har vi inte gjort många knop. Bara varit hemma och städat och tvättat och tagit det lugnt. Jag sov till halv tio imorse, och då hade Martin och Sivan redan hunnit vara ute två gånger.

Inte så konstigt vi är trötta. Igår steg vi upp kl 04.30 (huga) för avfärd till Motala och tjejvättern klockan 05.30. Vi hade en skön, lagom varm dag i Motala medan vi väntade på Frida och Henrietta som cyklade. Vi var hemma igen vid halv elvatiden på kvällen så det var en låång dag.

Idag har vi nått ett bästa-resultat. Endast en liten kissepöl inomhus. Heja Sivan och heja oss! Har gått bra med promenaderna också. Visst har hon satt sig på tvären, men det har gått snabbare än vanligt att locka henne med oss, även när vi inte har haft godis med oss. I och för sig har både Martin och jag varit ute med henne samtidigt, så den ena kan sätta sig en bit framför och locka och då kommer hon glatt springande.

Idag när vi varit ute båda två med henne så har jag gömt mig bakom ett träd och ropat på henne och sen försökt smyga runt trädet så att hon inte ska hitta mig. Men hon har fintat mig tre gånger idag, den klyftiga lilla damen. Istället för att följa efter mig runt trädet tog hon andra hållet och stod där mittemot mig och viftade på svansen. "Hej matte".


Mycket att titta på
Två glada cyklister
Martin och Sivan på torget i Motala



Plötsligt märker vi att Sivan sitter med en bit asfalt i munnen :o





Blomsterhund

fredag 10 juni 2011

Duktig Sivan!

Har försökt läsa om hur andra har gjort som har hundar som sätter sig på tvären när de inte vill gå åt det håll man själv vill gå. Knasigt hur många som tycker det är en bra idé att fortsätta dra hunden efter sig eftersom hunden då tycker det är obehagligt och kommer följa med. Det tycker jag låter som en dålig idé och jag vill att vår Sivan ska tycka det är kul att gå. Skulle aldrig kunna tänka mig att asa henne efter mig på stadens gator. Usch.

Nä, det som fungerar för oss är att ha en liten godisbit med sig som man delar i massa mikroskopiska delar och ger till henne med beröm när hon går duktigt bredvid och även att använda godiset och glada uppmuntringar för att få henne att komma när hon satt sig och spjärnar emot. Då blir hon glad när hon kommer och det känns ju bra. Så så får det bli för oss! Har testat det på de senaste små promenaderna till parken och det går bättre och bättre tycker jag, även om hon fortfarande sätter sig när det inte passar. Sen får man väl trappa ner mer och mer på godisbitarna med tiden. Hon har i alla fall varit jätteduktig idag!

Vi har blivit tvugna att byta mat till henne. Djuraffären som skulle beställa har fortfarande efter en månad inte tagit hem maten eftersom de väntar på att kunna beställa mer saker från samma ställe och därmed få det fraktfritt. Så när vi hade 2 dagar kvar av fodret köpte vi en annan sort och blandade ut med det förra. Idag är första dagen helt på det nya fodret och hon verkar må bra i magen.

Vi har duschat henne idag, avmaskat henne och satt på ett fästingmedel. Hon är fortfarande jättesnäll när man duschar henne, lät lite ynkligt, men försökte inte ta sig ur badkaret eller spjärna emot. Hon tycker det är jätteskönt att bli torkad ordentligt efteråt. Jag torkade henne och sen efteråt fönade vi henne och borstade henne. Ooo det var skööönt tyckte hon :)

Martin och jag var på Sweden Rock igår och Sivan var hemma hos mamma och pappa. Det gick jättebra, hon hade skött sig så bra så. Förutom att hon jagat katten runt ett par varv på nedervåningen :o. Fast det var faktiskt inte Sivans fel egentligen. Katten kom fram och nosade på Sivan och sprang sen iväg och då tyckte ju Sivan det var roligt att springa efter. Men det var ju inte så bra ändå klart.

Imorgon ska vi också iväg, men då ska Sivan få följa med. Ett par kompisar ska cykla tjejvättern, så jag och Martin och Sivan ska vänta vid en av depåerna. Det blir nog en spännande dag för henne med mycket att titta på.

onsdag 8 juni 2011

Vi fortsätter öva promenader

Idag vaknade jag upp med extrem huvudvärk, vilket inte är en bra kombination när man har en liten tjej som vaknat upp superpigg och redo att utmana matte.

Hennes två favorittrotssaker som hon gör när vi är ute och går är att hitta klumpar av nyklippt gräs att kasta sig efter (och i parken finns det mycket sånt) och sen ligga och tugga på och rulla runt i och vägra lämna platsen, eller att bita i kopplet. Det blev mycket sånt i förmiddags! Oftast hjälper det att tjoa glatt eller locka med godis så kommer hon och så går det bra ett tag igen. Tills hon hittar nästa löv/gräsklump/servett/pinne :) Man har vant sig vid att vara personen som går omkring och tjoar glatt på sin hund på stadens gator.

Huvudvärken försvann i alla fall så småningom och då tog vi en "revansch-runda". Jag laddade med godis och sjöng upp mig och sen körde vi en öva-på-att-gå-fint-promenad på 20 minuter. Vad mycket bättre allt går när man har energi! Hon var faktiskt jätteduktig, förutom ett par gånger när hon såg på mig lite okynnesaktigt och bet tag i kopplet, men det räckte faktiskt att höja fingret lite och säga fy så släppte hon och travade snällt vidare. Alltså inte bita tag i kopplet, märka att vi säger ifrån och tycka det är ännu roligare att bita i det, rulla runt på marken med det och sen vägra släppa eller röra sig framåt - som hon gjorde bland annat gjorde imorse.

När vi kommer hem igen brukar vi alltid ta av henne halsband och koppel innan vi öppnar ytterdörren och säga till henne att stanna och sen får hon vi vänta tills vi säger varsågod att gå in genom dörren. Det fungerar jättebra varje gång.

Nu kanske det låter som jag klagar, men det gör jag inte. Jag tycker ärligt talat att det är roligt med utmaningen att forma Sivan som vi vill ha henne och jag hade inte förväntat mig annat än att det skulle vara ungefär såhär att fostra en valp. Det ska bli roligt att gå kurser tillsammans sen och få lite input som gäller för just oss.

tisdag 7 juni 2011

Det är varmt idag!


Sivan har inte varit särskilt sugen på att promenera idag. Efter att ha sovit en bra stund såhär, tyckte vi att hon borde behöva gå ut. Men hon ville icke! Flydde när hon såg kopplet och väl ute la hon sig som en padda och blängde. Efter 20 meter satte hon sig ändå och kissade och sen fick hon faktiskt gå hem igen. Hon kastade i sig vatten när vi kom in igen och efter lite halvhjärtat bus var det samma läge i brisen på balkongen igen.

Det går i alla fall bättre med rumsrenheten. Inte helt 100 än, men hon är duktig. Vi har tagit bort tidningspappren vilket säkert hjälpt en del, för tidigare väntade hon alltid med att kissa tills hon kom hem och kunde sätta sig på papprena.

Hon är lite trotsig då och då, men Martin och jag är envist konsekventa med vad som är ok och inte ok. Hon går mycket bättre i kopplet också nu även om jag tror hon har satt i system att dra iväg just över övergångsställen, för där tycker husse och matte det är lite jobbigt att stanna/nu går vi-träna när bilar står och väntar på att man ska gå över. Kanske är det en tillfällighet, men det är lite konstigt att hon alltid, alltid drar just där!

Nu har Sivan träffat barn också :) I helgen var vi i Jönköping och hälsade på Susanne med familj och både Sivan och Felix fick lite vänja sig vid barn- resp hundterapi. Felix tyckte nog att Sivan var litegranna läskig i början, men snart fick hon vara "polishund" och jaga "boven" Felix :) Ylva tog massa fina bilder som kommer här:



Felix försöker få Sivan att sitta :)











fredag 3 juni 2011

Terriertrots

Just när man skrivit om hur glassigt liv vi har som hundägare så kom den där trotsen vi befarat. Hon har börjat pröva oss sen igår den unga damen. Vi säger fy till henne för att hon tuggar på skorna i skohyllan och vips så hittar man att hon har dragit med sig en hel sko till sin korg.

När vi skulle hem från mamma och pappa igår skulle hon plötsligt inte med hem. Hon skulle inte komma när jag ropade på henne och spjärnade emot när vi skulle gå ut. *suck* Men det är ju bra att hon trivdes haha. Gick finfint att träffa katterna. Hon brydde sig helt enkelt inte ett skvatt om dem utan lekte glatt med deras leksaker och åt upp deras mat medan de tittade på med tjocka svansar.

Och så har vi börjat jobba på det här med att inte dra i kopplet också nu när hon har fattat att man ska gå när man har koppel på sig. Det är hårt jobb. Stanna varenda gång hon drar iväg, berömma när hon gör rätt. Stanna. Gå. Stanna. Gå. Promenaderna tar sin lilla tid, men det är mysigt att vara tillsammans med henne, så det gör inget. Hon fattar längre och längre stunder att hon inte ska dra, men så plötsligt ser hon nåt och bara galopperar iväg. Och då får vi stanna. Igen.

Hon har även fått för sig att smånafsa när hon busar, vilket vi inte vill veta av. Och att hon inte ska hoppa upp på en när hon blir glad, för det kommer ju inte vara så himla festligt när hon blir stor.

Ska även ta ut henne till inhägnaden för blindhundar vid GVG nån dag för att testa att ha henne lös. Jag vågar inte riktigt ta ut henne i skogen och bara släppa lös henne innan vi har testat henne i inhägnad först.

Blir mycket med Sivan nu, men jag är ju så jäkla förtjust i 'na!

onsdag 1 juni 2011

Vår lilla ängel!

Vilket lyxigt hundägarliv vi har!

Vi kan duscha Sivan, pilla i öron och ögon, klippa klor, kamma och vända upp och ner och hur som helst på henne utan minsta bensprattel till protest. Hon kan vara ensam hemma utan att det hörs ett knyst när man kommer tillbaka. Hon sover i sin kompostbur tills vi stiger upp, utan att skaka galler, gnälla, skälla eller göra nåt annat än att lugnt sova eller ligga och tugga lite på nån leksak.

Igår var vi hemma hos Josse och hälsade på henne och hennes lilla Jack Russel Casey. Gick som en dans. Casey förklarade att det var hon som bestämde och Sivan sa ok, och rullade ihop sig och sov sig igenom hela träffen. Samma sak när hon träffar nya människor eller om någon kommer hem till oss, inga vilda fasoner utan hon beter sig lugnt utan skäll och hopp.

Det enda vi har att ta itu med är att hon inte är rumsren, men det går framåt med det med. Två steg fram och ett steg bak. Hon håller sig för att göra det stora tills man kommer ut, men väntar med att kissa tills man kommer tillbaka till lägenheten. *suck*. Men det är bara att ha lite tålamod så blir det säkert ordning på det med :)

Vi vet ju inte hur det kan komma sig att hon har blivit så bra. Uppfödaren har ju ansträngt sig mycket för att vänja henne vid alla typer av hantering, ljud och så vidare. Vi har gjort vårt bästa för att etablera vårt ledarskap. Eller så är hon bara en ängel helt av sig själv :)