En liten uppdatering

Det har varit några tuffa dagar. Det här med att vara gravid är visst inte alltid någon dans på rosor. Sen i söndags har jag varit så otroligt trött.

Jag och Sivan var ute på en promenad på en halvtimme ungefär och sen var jag tvungen att gå och lägga mig och sova i tre timmar. Har varit hemma från jobbet fram tills igår, men idag kände jag att jag bara inte kunde vara hemma längre bara för att jag är trött, om än att jag är extreeemt trött. Har inte orkat fixa nånting och utan Martin skulle jag nog inte fått i mig nåt vettigt att äta alls.

Idag har jag i alla fall masat mig till jobbet och sitter och gäspar mellan samtalen och dricker blåbärssoppa.

Sivan är i alla fall på topp. Hon är inne i en extrem "husse-period" just nu och är som ett plåster på Martin. Hon ska vara så nära att hon helst vill sitta på hans fötter och trycka sig emot honom. Inomhus i alla fall. När de är ute är det alltid honom hon ska utmana mest med sina små idéer som hon har.

Hon har varit superduktig i flera dagar i sträck. Inte dragit nåt i kopplet utan gått snällt med slakt koppel och har det sträckt till så har hon ibland vänt sig om och tittat på en som att "ja jag vet" och saktat ner så att kopplet blir slakt igen. En riktig liten mönsterhund. Sen plötsligt har hon fått för sig att hon har glömt allt det där vi hållt på med och har börjat dra igen. Så det känns som vi är tillbaka på ruta ett just nu. Hon är en filur!

Vi rakade bort limmet i öronen för att kunna rengöra dem och se hur de blev och rakade henne så att vi ska kunna limma om. Rakapparaten är lite läskig tycker hon och håller på och kränger med huvudet och man får ta det lite i taget med lite pauser med godis och kel. Det är alltid samma sak, hon kränger och blir till slut lite sur och grymtar lite Är man bara lite envis efter grymtandet och fortsätter så lägger hon sig alltid ner och sen får man göra vad man vill med henne. Som en helomvändning. Hon bara ger upp.

Samma sak när jag skulle borsta henne häromdagen efter att hon duschat. Hon var inte alls sugen utan höll på att fjanta sig och var plötsligt hårömmast i världen. Jag höll bara borsten på pälsen utan att dra så krängde hon undan och lät som att det gjorde jätteont. Men efter att vi hållt på ett tag så la hon sig ner och sen kunde jag borsta henne hur länge jag ville.

Och samma sak igår igen när vi skulle limma öronen. Hon var bara tvungen att åma sig och protestera lite för att sen bara ge upp och ligga helt still tills vi var klara.

Det hade ju varit skönt om hon hade kunnat ge med sig på en gång, men så fungerar inte vår kära Sivan. Hon vill alltid testa och se om hon kan få bestämma först. Hon är aldrig elak eller hotfull eller protesterar på det sättet, men hon är en ung dam med himla mycket egen vilja! Martins och mitt motto är väl ungefär att "Sivan får aldrig bestämma nåt". Vi ska bara få Sivan med på den idén också :)

Nästa söndag är det dags för valpkurs på brukshundsklubben. Dock ska inte hundarna vara med första gången. Men det ska bli roligt när det väl kör igång med hundarna. En av våra små utmaningar på promenaderna är ju just hur vi ska göra för att hon inte ska bry sig om andra hundar som går förbi. Så det ska verkligen bli roligt att träna henne på att lyssna när det är flera stycken andra hundar i närheten.

I övrigt är hon en ljuvlig familjemedlem. Hon har verkligen repat sig från sin slöhet (eller så har Martin kommit hem igen kanske det heter haha) och är hur pigg och glad som helst. Det är så härligt att se den där viftande svansen och pigga ögonen så fort man vaknar på morgonen.