Sivan gör framsteg som bara den nu. Det var länge sen hon la sig och stretade emot nu och vi har börjat jobba lite mer med att få henne att inte dra iväg i kopplet. Ibland får hon såna ryck när hon vill fram till något spännande att hon bara kastar sig framåt utan att man är beredd och då tar ju kopplet emot hårt och plötsligt och man blir ju livrädd att hon ska bryta nacken ju. Så mycket för vår skulle vill vi naturligtvis att hon ska gå fint, men också för hennes egen, för det där kan ju bara inte vara skönt.
Vi stannar så fort hon drar och väntar tills hon tar ögonkontakt, berömmer henne jättemycket och sen går vi. Sen får vi oftast stanna efter en meter igen och göra samma sak, men då är hon oftast snabbare med att söka kontakt med blicken. Så det känns ändå som att det går framåt. Ibland går hon snällt utan att streta och då berömmer vi henne också jättemycket. Det verkar som att hon börjar koppla lite att stretar man i kopplet kommer man ingenstans.
Sen vi började jobba med att hon ska söka ögonkontakt har mycket annat blivit lättare också. Hon är mycket snabbare att reagera när vi vill att hon ska göra något.
Var och tränade igår. Hittade ingen bra maskin för att träna ryggen på gymmet utan att magen kommer i kläm, så jag gick/sprang på löpbandet. Jätteskönt att komma igång igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar