tisdag 5 juli 2011

Bostadsrätt i Öjaby?

Nästa torsdag ska jag och Martin titta på en bostadsrätt i Öjaby. Den här. Vi svängde förbi och tittade på den på väg hem från Jönköping i Söndags. Jag vill verkligen bo där! Det var ett skönt område, lummigt och grönt och välskött. Det skulle vara skönt att ha en liten tomt för Sivan och den lille att springa omkring på och lite större ytor inomhus för oss alla att röra oss på. Vi har fått ett lånelöfte preliminärt beviljat från Swedbank.

Sivan har fått en rolig grej för sig. Så fort hon kommer till en grässlänt så vill hon springa uppför den och sen rulla nedför den. Det ser jätteroligt ut och hon verkar njuta som tusan. Hon liksom rullar ett varv, ligger kvar på rygg lite och gnor sig mot gräset och grymtar och sen rullar hon vidare ett varv till. Hon är en liten livsnjutare vår lilla Siv!

Igår slutade jag redan kvart i tre. Hade en härligt oplanerad eftermiddag. Martin stack iväg till replokalen nästan direkt när jag kom hem, så jag och Sivan tog en skön promenad vid sjön i det fina vädret. Vi övade lite på att gå fint, busade lite också och tog små pauser längs vägen. Jag satte mig ner ett tag vid hundbadplatsen och Sivan hade fullt upp med att utforska vattenbrynet. Vatten är fortfarande lite småläskigt och främmande och verkar enligt henne fortfarande mest vara till för att drickas, men hon fick ta sin tid att utforska i sin egen lilla takt. Det blev ett dopp av framtassarna efter en stund, men inte mer än så.

Hon var jätteduktig fram tills hon bestämde sig för att jag var tråkig och hon inte hade lust att lyssna på mig. Jag spelade faktiskt in förloppet med kameran för att kunna analysera i efterhand. Det börjar som vanligt med att hon börjar bita i kopplet och börjar bus-gruffa lite. Hon tetas med mig den lilla rackaren. Det avhjälps numera snabbt med att jag vänder ryggen till och tittar åt ett annat håll tills hon släpper kopplet. Så den biten gick fint. Men sen fick hon syn på en kråka en bit bort och stretade däråt. La sig i gräset och sen hjälpte inget. Lock, pock, godis, avledande ljud. Ingenting. Hon hade inte lust att uppmärksamma mig och struntade därför blankt i mig.

Intressant är att jag numera i det läget vet att hon kommer strunta i mig och helt säkert märks det på mitt kroppsspråk och min röst fastän jag försöker tänka på att det inte ska göra det. Jag hör själv hur min röst låter ganska monoton på filmen, även om jag försöker variera den och låta glad och spännande. 1-0 till Sivan i detta läge. Hon kom ju visserligen så småningom när hon hade lust, men då hade batteriet i kameran tagit slut haha. Nu gäller det att vi blir listigare!

Hemma är det inga problem överhuvudtaget att få hennes uppmärksamhet, där är hon hur lydig och uppmärksam som helst, men där finns såklart inte så mycket spännande i omgivningen som distraherar heller.

På tal om hemma så är det dags att ta lunch och köra hem och luncha med Martin och Sivan.

Inga kommentarer: