söndag 17 juli 2011

Sivans och Texas första möte

Igår var vi på besök hemma hos Martins föräldrar. Martins syster var där med sin dotter och deras lilla american hairless terriervalp. Sivan uppförde sig så fantastiskt bra hela dagen att jag blir så stolt att jag nästan spricker. Den där lilla ettriga valpen bekom henne inte särskilt mycket och hon var bara lugn, snäll och glad hela tiden.

När vi kom dit började Texas skälla som tusan, men Sivan hetsade inte upp sig utan satte sig lugnt ner i hallen och bara tittade på Texas som var uppe i sin mattes famn. Inte ett knyst sa hon och hon var inte rädd utan såg närmast konfunderad ut som om hon undrade vad det var för något. Texas fick komma ner och nosa och hon satt fortfarande kvar helt lugnt och tittade lite på honom där han hoppade runt och skällde och nosade överallt på henne.

Texas var riktigt bussugen. Han bor med två katter och det såg lite roligt ut för han busade nästan som en katt. Som en studsboll hoppade han överallt och fram och tillbaka på Sivan, som såg sävlig ut som en snigel i jämförelse. Det gick glatt till i alla fall, inga morr eller hårda bett. Stundtals fick Sivan lite nog av skuttandet och buntade ihop den lilla hunden till ett paket under sig så han höll sig stilla.

Sivan var som sagt som en liten dröm. Alla man besöker kommenterar hur lugn hon är. Och det är hon verkligen. Det är jätteskönt. Hon blir jätteglad såklart när hon får träffa människor och hälsar jätteglatt, men hon skäller inte, hoppar (nästan) inte och är aldrig påstridig och ska ha uppmärksamhet hela tiden. Hon sätter sig gärna hos någon och blir klappad, eller går omkring själv och utforskar den nya platsen. Oftast lägger hon sig och sover en bra stund medan alla sitter och pratar.

Det börjar bli bättre med rumsrenheten också. I lördags kväll var jag och Martin över hos några vänner och åt middag. Vi var borta i fyra timmar ocn när vi kom hem upptäckte vi att Sivan inte gjort nånting inne (helt förbluffade gick vi runt och letade, men inte minsta lilla pöl. Hurra!). Vi tog ut henne och genast gjorde hon allt hon skulle. Hon har börjat komma och säga till också att hon behöver gå ut. Ibland sätter hon sig vid dörren och ibland kommer hon och sätter sig bredvid en och tittar på en med den där jag-vill-nåt-blicken. Och ibland sätter hon sig bara och kissar på golvet såklart, men som sagt, det blir bättre. I morse när jag steg upp hade hon inte gjort nåt på hela natten. Vilken duktig tjej hon är!



Det vita partiet på Texas rygg är bonnabränna efter selen :)







Inga kommentarer: