Det finns en Schäfer som heter Charlie i området som ofta är ute och drar omkring med sin matte. Inte för att vara elak, det där med att få de små liven att sluta dra är inte lätt, men Charlie är inget kul att möta.
För ett halvår sen var han en söt liten valp som nyfiken och supergullig knatade omkring på Hovshaga. Ägaren, en trevlig spansk kvinna i femtioårsåldern, ville alltid att vi skulle släppa ihop Sivan och honom på en närliggande fotbollsplan när vi råkades på promenader. Förutom att det är koppeltvång på Hovshaga så vågar jag inte släppa Sivan lös i samhället om det inte finns staket. Så det blev aldrig av.
Jag har inte sett Charlie på ett tag förrän idag och nu är han ju en stor hund, men Martin berättade att han stött på dem för ett tag sen och ägaren ville som vanligt att de skulle leka. Hundarna fick hälsa på varandra och Charlie gjorde ett utfall och skulle hugga Sivan. Inget kul, så Martin gick vidare med Sivan som började mopsa sig mot honom så att han fick lägga ner henne.
Nu hände det idag igen att jag fick lägga ner henne för att hon stött på Charlie. När vi träffades började han tokskälla sådär grovt att nackhåren reste sig litegrann. Ägaren sa att de ville leka. "Ja de vill de sa jag, men det ska de inte. Vi ska gå vidare. Hejhej" Och så gick vi. Och Sivan började hoppa och stöta tänderna mot mig, hon biter inte men hon skäller och ska som sagt stöta till mig på armen med tänderna. Det funkade inte att säga åt henne att sitta och titta henne i ögonen tills hon vände bort blicken. Det brukar räcka. Hon lydde och vände bort blicken, men så snart vi började gå så var hon på mig igen. Och då var det inte annat att göra än att lägga ner henne som när hon var valp, medan Charlie skällde i bakgrunden. Efter nedläggningen gick allt bra i alla fall och hon var som vanligt.
Nästa gång tar jag en omväg, för hon blir fasen helt stissig av den där Charlie och så kul är det inte att lägga ner henne mitt i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar