Försäkringskassan

Igår åkte jag och tränade nästan direkt efter att jag kom hem från jobbet. Var hemma strax efter sju på kvällen igen och då låg lillen och drack välling. När han druckit klart var det dax för Martin att sticka iväg och repa och jag snodde med mig lillen in till vårt sovrum.

Han somnade nästan på en gång och låg och snusade så gott med ena handen på min kind och jag låg bredvid och kände kärlek till det lilla livet. Vilket härligt sätt att varva ner efter dagen!

Jag och Martin har begärt ersättning från försäkringskassan för vår företagsinkomst, men det har dragit ut på tiden så mycket nu att det är löjligt. De fick ansökan den 20 November. Skulle kunna skriva en uppsats om alla turer men för att sammanfatta så har jag fått följande svar när jag ringt och frågat när jag kan förvänta mig att de fattat sitt beslut:
"Det tar två dagar." "Det tar två veckor". "Du får räkna med en månad". "Fnys: Nej, det kan ta upp till tre månader!"

När det var 2,5 månad kvar och vi fått besked om att föräldradagarna var slut blev jag sur och ringde och krävde att någon tog tag i det. Två dagar senare ringde en tjej som hette Britt-Marie och berättade glädjestrålande att nu hade hon fattat ett beslut. Hon skulle bara skriva ihop ett brev så skulle det komma på posten veckan efter. Det var snart en månad sen. Jag har sen dess ringt ett par gånger för att få reda på om vi får nån utbetalning nu i slutet på månaden. Fått följande svar:
"Det är Britt-Marie som har hand om det, jag ber att hon ringer dig".
"Nej jag kan inte se att det är nån utbetalning på väg, jag ber att hon ringer dig"
"Hon ringer dig på måndag, senast tisdag".
"Jag skickar en påminnelse till henne att hon ska ringa"

Antal gånger Britt-Marie har ringt, mailat eller skickat brev: 0

Har äntligen fått direktnumret till henne, vilket hon inte har svarat på hittills, men jag fortsätter försöka. Nu börjar det brinna i knutarna om vi ska hinna få någon utbetalning den här månaden.