Hur vi lever livet i snö och kyla

Hej hopp bloggen!
Den senaste tiden har de största händelserna handlat om bilar. Vi har köpt en till. Så nu har vi två och slipper åka buss. Det är så skönt! Särskilt som de precis har dragit in fler bussturer mellan Vislanda och Växjö. Och särskilt som jag har börjat jobba deltid nu och behöver lägga tid på att plugga och inte på att åka buss.

Så vi köpte en Volvo 940 för billig peng. En kompromissbil, då jag inte ville ha en ful kantig gammal Volvo och Martin ville ha en bil som man kunde mecka med själv. Den här kändes helt ok med mig och jag har förstått att det är den sista modellen, innan bilarna blev mindre meckarvänliga. Det är en gammal dam som har haft den länge och har tagit fantastiskt väl hand om den, så den är i bra skick.

Häromkvällen var jag mycket glad över att Martin insisterat att vi skulle köpa en bil man kan mecka med själv. Den nya bilen startade nämligen inte en kväll efter att jag slutat jobba. Vred om nyckeln, men det hände ingenting. Helt död. Så jag satt där i mörkret, kylan och snön och googlade fram i mobilen att nästa buss till Vislanda skulle gå om fyra timmar. Ringde Martin. Han och Johannes satt och åt middag hemma i värmen i huset. Suckade tungt gjorde vi, men det var ju inget annat att göra för dem än att ge sig ut i snöyran och hämta mig.
Hade ju lite dötid därefter när jag väntade på att de skulle äta färdigt och sen komma och hämta mig. Så jag googlade på "940 startar inte". Fann att det är ett vanligt problem att reläet till bränslepumpen kärvar och fann även på vart detta sitter i bilen, vilket smidigt nog var inne i bilen. Så jag öppnade och tittade lite där. Hittade reläet i fråga. Plockade ut det, morrade åt det och blåste lite på det, satte tillbaka det. Testade att vrida om nyckeln och bilen sa VROOMVROOM. Va?!!
Så jag körde hem, med ett stort, nöjt flin i hela ansiktet! Fortfarande med Martins "det är bättre vi köper en bil vi kan mecka med själva" malande i bakhuvudet. Smart man det där! :)

Den tredje bilincidenten var att det blixtrade i fartkameran en dag för någon vecka sen när jag körde till jobbet. Tusan också! Men jag har inte fått något brev på posten ännu, så jag hoppas att jag slapp undan. Det var första gången och jag lovar att jag har lärt mig min läxa nu!

Med studierna går det jättebra. Vi mjukstartade med Engelsk litteratur och ska helt enkelt läsa böcker och analysera innehållet. Det är så skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro och plugga. Jag jobbar varje dag, men bara halva dagar. Sivan lever värsta lyxlivet nu eftersom hon inte behöver vara ute i hundgården om dagarna i kyla, snö och andra hemskheter utan kan ligga och gotta sig i värmen inne istället. Känns bra.

Längtar efter våren nu. Det har bara varit snö i en vecka men jag är redan trött på det. Nu får vi brassa på i pannan både på morgonen (=stiga upp extra tidigt) och kvällen samt skotta (=stiga upp ännu lite tidigare). Å gud så jobbigt.