Det jag har insett nu, som är så bra med att ha skaffat Sivan först är att det inte är någon match alls att uppfostra en trotsig tvååring i jämförelse med en trotsig terrier! Hon lärde hos vad riktig envishet är haha.
Vet att jag säger det ofta, men hon är den bästa hunden som finns! Hon är så bra med Johannes och det är lätt att ta det som självklart att hon ska vara det, men det är verkligen inte alla hundar som skulle gå med på det hon går med på. Hon är så superduktig! I söndags eftermiddag exempelvis var vi ute en stund i trädgården. Johannes ville ha Sivans favoritleksak och hon släppte den snällt, han kastade lite med den och hon tog den och lät honom snällt ta den igen. Sen ville han lägga en annan liten leksak på ryggen på henne och beordrade henne att stå still medans han lekte med den på hennes rygg. Och det gjorde hon snällt, fast med en blick som sa att hon var extremt uttråkad.
Just nu ligger den lilla donnan vid mina fötter och sover för jag är hemma och är sjuk. Hon har inte varit ute i hundgården mer än en gång kanske det här året. Dels har vi varit sjuka och sen jobbar jag ju så korta dagar att hon lika gärna kan vara inne. Sicket lyxliv hon lever!
2 kommentarer:
Härligt att höra! Det är lättare för henne att slappna av med Johannes då hon har tydliga flockledare som visat vägen och satt gränser för både barn och hund.
/Ylva
Ja, vi är så glada! Det är ju bara guld värt att ha en hund som känns trygg i sig själv, när man har barn! Och ett barn som är trygg med hund ;)
Skicka en kommentar