Just nu ligger Winston här bredvid mig och sover. Sivan ligger på övervåningen och sover. Lillen har vattkoppor nu så jag har varit hemma med honom idag. Det kunde ju inte kommit lägligare då vi kommer behöva fundera på hur vi ska göra med hundarna och de behöver vara åtskilda.
För de som inte vet rök Sivan och Winston ihop på liv och död härom dagen. Riktigt otäckt. Jag och Martin fick ge oss in och sära på dem och sen dess känner vi inte att vi kan lita på att det inte händer igen och håller dem på varsitt håll. Vi kan inte riskera att lillen kommer emellan om de ryker ihop.
Det är ju Sivan som är problemet. Winston är mycket stabilare i temperamentet än hon. Hon är så förbaskat stingslig när hon löper (vilket hon gör nu) och viker sig ju aldrig utan strid (jotack vi minns valptiden).
Vi vet inte riktigt hur vi ska lösa det här. Det bästa hade ju varit om man kunde behålla båda, men det går ju inte när vi inte känner att vi kan lita på dem tillsammans. Det blir ju Winston som vi får hitta ett nytt hem till. Det känns hemskt och jag var ganska deppig hela dagen efter det hade hänt, för jag är så vansinnigt fäst vid honom. Fina, snälla, goa Winston som inte har gjort nåt fel. Och så måste han flytta vidare igen. Ont i hjärtat gör det :(
Just nu har jag läst en del om kastrering av tikar, vilket verkar kunna göra dem jämnare i humöret. Även om Winston hittar ett nytt hem, så kan inte Sivan få vara så retlig bara för att hon löper, då kan vi inte ha kvar henne heller.
Kommer ihåg att jag kontaktade uppfödaren förra året när Sivan plötsligt började morra åt Johannes när han kom nära hennes mat. Kopplade inte riktigt ihop det då, men ser nu när jag går bakåt i bloggen att det var cirka två veckor efter att hon börjat löpa den gången som jag mailade hennes uppfödare. Sen försvann problemet av sig självt och förmodligen för att Sivan slutat löpa. Och nu har hon morrat åt honom igen vid maten. Så det verkar som att hon blir lite för påverkad av hormonerna och kanske är kastrering lösningen?
Jag funderar på det här hela dagarna. Varför kan de inte bara förstå att de måste vara sams?
3 kommentarer:
Jag rekomenderar verkligen kastrering, jag har varit med om så många positiva resultat efter dom åren jag sprungit runt hundar och i synnerhet med just tikar och sällan är det dom som fått problem efteråt. Risk för viktuppgång och att pälsstrukturen förändras är det vanliga men inte heller det har varit några störra problem, i annat fall finns risken för urinläckage men det är sällan något jag sprungit på eller hört, någon enstaka.
Dock så finns det inga garantier att det löser problemet för när dom väl rykt ihop så har dom rykt ihop :-((( Men det är helt klart värt en kastrering om man inte ska ha en hund i avel. Vi håller våra tummar och sporrar för er att det löser sig så att ni lyckas ha dom båda kvar, dom är ju annars så fina ihop!
Lite tufsig päls och rund mage kan jag lätt leva med :) bara hon är sig själv året om och vi slipper såna här obehagliga upplevelser. Hon är ju inte lynnig annars, bara när hon löper.
Vi har pratat med djursjukhuset nu och de vill ju vänta ett tag efter hennes löp, så förhoppningsvis kan vi få en tid i augusti när vi ändå har semester och är hemma ett par veckor och kan hålla koll på henne.
Fram tills dess får de var åtskilda. Har märkt att Winston har blivit mycket lugnare nu när inte Sivan är i närheten.
Hoppas att det kommer lösa sig bra det här!
Eller hur! :-) Det kommer nog bli jätte bra med Sivan! Sånt här brukar vara bra att tas i tid så inte beteenden hinner befästa, det är delvis därför som vissa inte riktigt haft önskad effekt när det kommer till beteenden, så det är jätte bra att ni inte ger dom chans att ryka ihop fram tills dess.
Ja det är vanligt att dom är lynniga under löp dessvärre :-( All tid jag lagt ner på träning har ibland varit som bortblåst och fått sättas på hyllan tills stormen passerat då dom också är benägna att ha selektiv hörsel. Sen är det vissa som helt plötsligt börjat löpa hela tiden och blivit skengravida och då har det varit riktigt jobbigt.
Skicka en kommentar