tisdag 18 november 2014

Grrrr.....möss!!

Alltså den där hunden vi har. Som ska ha råtthantering som sin specialitet. Hon fick inte just den genen kan jag meddela. Hon fick alla andra fina och bra gener, men den lyser med sin frånvaro!

Idag har jag hört nerifrån hur det har prasslat. Har sprungit ner ett par gånger, men inte lyckats få tag på förövaren. Jag var rädd att prasslet kom från Sivans säck med mat, så för att vara på den säkra sidan när jag skulle ge henne mat, drog jag ut påsen i ljuset för att titta i innan jag stack ner handen. DÅ hittar jag bakom säcken ett mysigt litet bo. Jojo, där har man legat och mått bra i sin lilla bädd, gnagt ett hål i säcken så att det bara är att sticka in en liten tass och ta ett snacks hundmat medan man ligger där och päser. Fy vad det är äckligt!!

Men, jag lämnade påsen utdragen så att det inte skulle vara mysigt att komma tillbaka. Ändå hörde jag efter en stund hur det började krafsa där nerifrån. Det var högt och ljudligt och helt uppenbart att det var musen som var tillbaka och jag vill mena att Sivan som låg på hallmattan två meter bort från musen också borde ha uppfattat det. Och agerat. Särskilt när det var hennes egen mat!

Men Sivan, sa jag, varför tar du inte musen? Hon tittade bara oförstående på mig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Mäh...Sivan!? Förstår hon inte sin uppgift? Hon måste vara extremt djurvänlig.....

/Ylva

Christina T sa...

Kanske tror hon att mössen är några nya husdjur vi har skaffat oss....eller tycker hon vi fixar det så bra på egen hand att hon inte behöver göra nåt, haha.

Så möss, mjä, inte intressant...kommer det däremot in en harkrank, mal eller annat flygfä då jäklar blir det liv i luckan, då river hon hus och hem för att få fatt i dem!