Grrrr.....möss!!

Alltså den där hunden vi har. Som ska ha råtthantering som sin specialitet. Hon fick inte just den genen kan jag meddela. Hon fick alla andra fina och bra gener, men den lyser med sin frånvaro!

Idag har jag hört nerifrån hur det har prasslat. Har sprungit ner ett par gånger, men inte lyckats få tag på förövaren. Jag var rädd att prasslet kom från Sivans säck med mat, så för att vara på den säkra sidan när jag skulle ge henne mat, drog jag ut påsen i ljuset för att titta i innan jag stack ner handen. DÅ hittar jag bakom säcken ett mysigt litet bo. Jojo, där har man legat och mått bra i sin lilla bädd, gnagt ett hål i säcken så att det bara är att sticka in en liten tass och ta ett snacks hundmat medan man ligger där och päser. Fy vad det är äckligt!!

Men, jag lämnade påsen utdragen så att det inte skulle vara mysigt att komma tillbaka. Ändå hörde jag efter en stund hur det började krafsa där nerifrån. Det var högt och ljudligt och helt uppenbart att det var musen som var tillbaka och jag vill mena att Sivan som låg på hallmattan två meter bort från musen också borde ha uppfattat det. Och agerat. Särskilt när det var hennes egen mat!

Men Sivan, sa jag, varför tar du inte musen? Hon tittade bara oförstående på mig.