Vår lilla tant

Igår fick vi lite besök av mamma, Susanne och Felix. Mycket trevligt! Sivan är helt tokig i Felix. Hon ska bara dit och nosa på honom och leka med honom hela tiden och när vi gick så betedde hon sig alldeles gräsligt i kopplet för att hon bara skulle fram till honom när han gick framför henne.

Det där är helt klart nåt vi måste jobba på. Hon är hur duktig som helst annars, men just när det är ett barn med så blir hon så glad och till sig att hon håller på att krypa ur skinnet och hon vill inte lyssna på nåt....hon vill bara dit!

Utan störningar så går hon jätteduktigt i kopplet numera. Hon vet att hon ska gå med slakt koppel och går snällt vid sidan om oss. Nu är det bara den där sista biten kvar när hon ska kunna gå fint även om hon ser en annan hund, ett barn eller nåt annat som är sådär spännande att hon glömmer bort vad hon lärt sig.

Jag brukar kalla henne min lilla tant, för hon går och lägger sig först av alla på kvällen. Klockan nio tycker hon det är dags att vi går och lägger oss :) Oftast när jag och Martin är uppe i vardagsrummet vid den tiden så brukar hon gå och lägga sig och sova i hallen mellan sovrummet och vardagsrummet och vänta in oss. När vi inte gått och lagt oss till tiotiden brukar hon själv gå och lägga sig i sovrummet. Igår efter att vi varit ute gick jag och satte mig i vardagsrummet och hon gick direkt in i sovrummet och la sig och sov redan klockan nio. Lilla tröttfisen.

Hon har slutat upp med att dricka så mycket i alla fall. Ett tag slutade hon äta också, men det verkar ha kommit igång igen och hon äter som vanligt.

Vi har börjat packa lådor inför flytten. Just nu är det lite av en vänteperiod känns det som. Om en månad flyttar vi och om 1,5 månad kommer bebisen. Den är riktigt livlig ibland. Igår på jobbet höll den på att spinna runt och boxas en bra stund och så mycket att jag blev riktigt illamående.

Sista gången på kursen

Igår var sista gången på valpkursen med Sivan. Vi fick gå en "hinderbana" med lite olika moment. Man fick poäng för de olika momenten och minuspoäng vid drag i koppel. Sivan vann inte, men jag tyckte hon var jätteduktig ändå.

Hon blev särskilt uppmärksammad i gruppen för att hon gensvarade med att vifta på svansen och bli glad vid beröm, utan att godis var inblandat. Det betyder att hon har förstått att "bra" betyder hon gjort rätt och att det gör henne glad när matte och husse är nöjda. Vilken go tjej!

Vi hade ju också ett trick som vi skulle visa upp. Vi hade lärt Sivan att hålla upp höger och vänster tass. Den som skulle göra tricket fick gå in i mitten och de andra stod runt om med sina hundar. Jag och Sivan gick in i ringen och visade upp vårt trick. Hon klarade det mästerligt och stack efter berömmet raka vägen till Martin som stod kvar i ringen runt oss. Kvar stod jag lite snopen med godiset hon skulle fått.

Hon gillar mig, men jösses husse är nåt alldeles extra alltså. Som förra gången på kursen när Martin och Sivan höll på att leka dragkamp med en leksak och en av de andra hundarna kom lös och sprang fram till Sivan och skulle leka. Men där fick han nobben för Sivan hakade inte på, utan fortsatte leka med Martin, till allas vår förvåning.

I fredags slutade jag redan vid klockan tre, så vi stack ut med Sivan på en långpromenix i det fina vädret. Sen shoppade vi lite god mat och hade en skön hemmakväll med brasa i öppna spisen och ett par avsnitt av Dallas. Mmmys.

En tripp till Stockholm

Idag är det nästan exakt två månader kvar tills beräknat födelsedatum för bebisen. Jösses vad tiden går snabbt! Just nu är det full rulle där inne i magen. Den knuffas och bökar och håller på. Vi var i Stockholm nu tisdag till onsdag och såg Red Hot Chili Peppers i Globen. Efter konserten när vi gått och lagt oss var den lilla människan helt uppe i varv och spann runt, runt en bra stund innan den äntligen lugnade sig.

Konserten var jättebra. De börjar väl närma sig 50 nu grabbarna, men de studsar fortfarande omkring på scen som ungdomar :)

Vi bodde hemma hos Henrietta, men tyvärr hann vi inte ses så mycket. Vi tog en middag i stan innan konserten och sen hann vi med en frukost innan hon skulle till jobbet dagen efter. Vi hälsade på Martins mormor också innan vi körde hemåt.

Sivan har fått vara hemma hos Susanne med familj i Jönköping så hon har varit på lite minisemester hon också. Varit på hundcafé med Ylva och allt :)

Idag blir det familjemys för hela slanten efter jobbet! Jag och Martin ska sticka direkt ut i skogen med Sivan och busa loss ordentligt. Sen ska vi hälsa på pappa på sjukhuset och spendera resten av kvällen med att äta god mat framför brasan och klippa ett par avsnitt av Dallas.

Jag har varit så himla trött på sistone så det ska bli skönt att ligga på soffan hela kvällen. Igår kom jag hem vid halv sju. La mig och sov tre timmar. Gick ut med Siv och gick och la mig och sov igen.

Roadtrippin'

Sivan är en ganska "vokal" hund. Hon skäller nästan aldrig, men har andra läten för sig ganska ofta. När hon busar, när hon saknar nån, när hon ligger och sover och när hon är frustrerad. Hon har varit ganska duktig på sistone och har nästan helt slutat med att bita i kopplet och morra och hålla på, men en dag i helgen fick hon plötsligt för sig att hon skulle börja med det där igen.

Så hon började bita i kopplet och morrade samtidigt och när inte det gav nån respons började hon hoppa upp på mig. Så jag spände ögonen i henne och sa bestämt och lugnt "sitt". Hon reagerade med att långsamt sätta sig ner samtidigt som hon gav ifrån sig ett olyckligt läte, som att "fy vad du är taskig/tråkig matte". Så hon fick sitta ner nån minut, sen gick vi vidare och hon var en jätteduktig och gick jättefint vid min sida hela vägen hem. Så jag antar att jag vann striden :)

Jag förstår dock att hon började med det där beteendet igen. Hon och jag var ensamna mellan fredag och söndag middag och jag klarar inte att gå långa promenader just nu. Det gör så vansinnigt ont att gå längre sträckor. Så hon har nog en del överskottsenergi. Jag har gjort mitt bästa för att hon ändå ska kunna få lite utlopp för sin energi. Vi spenderade en bra stund i parken med att jag stod och sparkade i löven under ett träd och Sivan jagade löven.

Martin har varit iväg och fiskat med en kompis i helgen och kom hem igår. Första natten med minusgrader och inte ett napp. Stackarna! Igår var näst sista gången på hundkursen. Trots mycket spring i benen var Sivan jätteduktig. Jag och Martin fnissar numera bara åt den ena ledarens frekventa terrierkommentarer. Senast var det "ni ska ju vara glada att ni har en hund som är så social....fast det är en terrier". Haha. Fast hon gillar Sivan, det märks. Och Sivan gillar henne :)

Jag och Martin ska iväg till Stockholm i två dagar för att se en konsert med Red Hot Chili Peppers och hälsa på hans mormor och Henrietta. Ska bli jättehärligt att åka på en liten road trip.

Sivan tar ansvar för sin utbildning :)

Jag tycker det är så himla gulligt, det är andra gången nu som Sivan sätter sig och tittar när Cesar Millan är på TV.

Foglossningar och en trotsig ung dam!

Hej och hå och välkommen foglossning! Det här var ju inte så skönt. Har varit hemma ett par dar och vilat. Det går inte riktigt att göra nånting förrän det börjar värka. Till och med när Sivan drar i kopplet känns det. Fast det är kanske inte så konstigt, hon är inte någon liten ärta längre. Vi vägde henne i helgen och nu väger hon 13 kilo.

Sivan har hamnat i någon form av trots helt plötsligt. Hon hade en period när hon var liten valp när hon bara skulle bråka med oss. Bita och dra i kopplet, så att vi skulle försöka dra det ur munnen på henne och sen var det igång, hon skulle hoppa upp och bita efter en och morra och hålla på. Vi provade att ignorera henne och i början fungerade det och hon släppte kopplet, men sen blev hon lite ettrigare och började hoppa upp och bita efter handen och så när hon inte fick uppmärksamhet, så vi fick till slut lägga ner henne på marken och hålla nere henne en stund och sen var hon snäll resten av den promenaden (för det mesta).

Det där slutade i alla fall och hon har varit jättesnäll sen dess. Tills för cirka 2 veckor sen. Nu har hon plötsligt fått ett ryck och har börjat med det där igen. Ibland är hon så himla angelägen om att gå ut att hon står och stampar vid dörren och tittar på kopplet och tittar på oss. Så vi tror ju såklart att det är bråttom ut att kissa, men sen hinner vi inte mer än att komma utanför dörren innan hon börjar bita i kopplet och ska morra och börja bråka och det är bara det hon vill, inte kissa eller nåt annat. Inte vill hon äta sin mat heller nu. Vi tänker inte blanda i nåt annat än möjligtvis lite fil ibland. Hon äter alltid till slut, men man får ge henne en stund att stå och stirra på maten och blänga lite på oss.

Vi kör på som tidigare och låter henne inte bestämma nåt och vi tycker det har blivit lite mindre av det där beteendet de senaste dagarna, så förhoppningsvis är det i övergående. Ett tag funderade vi på om det kunde vara överskottsenergi, men hon har aldrig fått så mycket motion som nu, så det borde inte vara det. Kanske behöver hon bara aktiveras lite mer mentalt. Ska fråga lite på kursen vad de tror det är som pågår. Det är ju bara utomhus när vi är ute och går som hon vill bråka. Inomhus är hon god som guld precis som vanligt.

Hon har börjat hänga med Martin på små joggingrundor i skogen ett par gånger i veckan då hon får vara lös. De springer inte så lång, kanske 3 kilometer såhär i början, men hon verkar tycka att det är superkul!

Det känns bra att hon får komma ut och röra på sig lite längre rundor med Martin, för jag duger inte till några långpromenader just nu.

Matte och Husse har dåålig karaktär! :)

Vi som varit så duktiga med att Sivan inte får vara i soffan och så bara kom hon och kröp upp plötsligt och det var bara omöjligt att motstå en kelstund!


Så kan det gå!


(Vi har dock sagt till henne att det var första, sista och enda gången hon fick vara i soffan, så hon vet om det nu. Haha)

En liten uppdatering om bebisen

Den där ögonmigränen kommer och går. Har haft den en stund nu idag, men nu börjar den ge med sig och jag kan se igen. Igår kom den väldigt olämpligt trekvart innan jag skulle ta bilen på lunchen och köra iväg till MVC på undersökning. Så Martin fick traska till jobbet och hämta mig och bilen.

Det lilla pyret i magen växer alldeles utmärkt som det ska. Det är alltid lika härligt att höra det lilla hjärtat slå! Har börjat buda på lite söta bebisdressar på tradera som har börjat dimpa ner med posten då och då. Roligt!

Häromnatten vaknade jag av att Sivan började stormskälla under sängen. Vet inte vad det var, om hon hörde nåt ljud eller drömde eller nåt, men hon har aldrig gjort så innan mitt i natten. Jag blev ju livrädd såklart av att vakna på det viset och bebisen började sprattla som tusan i magen, så jag antar att hörseln funkar fint :)

I övrigt brukar den hålla sig ganska lugn i magen. Ibland sprattlar den eller har hicka vilket är mysigt att känna, men ganska ofta har den tyvärr en tendens att köra upp någon kroppsdel innanför revbenen på mig, vilket inte är mysigt alls, bara superobekvämt. Så jag sitter och trycker på den och försöker få den att flytta sig, men strax är den där igen. Envis rackare!

Spårningen

Sivan ligger helt utslagen i hallen och jag på soffan :)


Nu har vi varit och tränat spårning i fyra timmar. Vi fick prova att trampa upp två spår. Sivan förstod inte alls vad hon skulle göra någon av gångerna. Hon letade mest pinnar att leta med, åt mossa och skulle hela tiden gå bakåt till ledaren Karin som gick bakom oss. Första spåret var vi ganska nära de andra och Sivan blev distraherad av det, andra spåret valde vi därför att vara långt bort från de andra och hon spårade väl lite, men rullade sig mest i mossan och skulle igen tillbaka till Karin. Nä hon kunde inte alls förstå vad som förväntades av henne.


Så Sivan fick göra en extra runda där Karin höll i henne först medan jag trampade upp ett spår som bara jag och Sivan gick själva och då gick det kanon. Som en oljad blixt for hon fram i spåret. Det förvånade mig att det kunde vara sån skillnad, men som Karin sa så är hon väldigt lättdistraherad.


Jag tror hon kan tycka att det är jätteroligt om jag och Martin sticker ut i skogen och testar själva utan så mycket störningar runt omkring. Så får ju han testa på det lite också.

Den lilla familjehunden!

Martin är iväg hela helgen med sitt seglargäng. De ska rusta segelbåten för vintern och passar på att ta en sista seglats också. Igår åkte jag och Sivan ut till Katrin och hennes familj. Efter igår känner jag att jag måste sluta oroa mig för att det inte ska gå bra att ta med Sivan nånstans. Hon har aldrig gett mig anledning till det och igår var inget undantag.


Familjen har en stor Leonberger som heter Poa. En stor, lugn lufs som inte hade nåt intresse av Sivan. Sivan sprang runt, runt henne på tomten och slog nästan knut på sig själv av busglädje, men Poa traskade bara lugnt omkring och lät henne hållas bäst hon ville. Hon hade dock redan haft besök av en annan valp under dagen, så hon var väl ganska trött på spring vid det laget haha.


Katrin och Anders lilla son Erik har precis lärt sig gå och springa. Han är en tuff liten kille utan nån hundrädsla alls då han växt upp med gigantiska, snälla Poa. Lite oväntat för mig fann hann och Sivan varandra på en gång. Jag var lite nervös i början att Sivan skulle hoppa eller råka bita honom när de lekte, men hon var faktiskt fantastiskt försiktig med honom. Han tog en leksak och sprang skrattande iväg, och Sivan sprang efter och sen var det hon som hade leksaken och sprang iväg och han sprang efter och sådär höll de på hela kvällen.


Det känns jättebra att hon är så bra med barn och hon är hur nöjd som helst bara hon får vara med där alla är.


Strax ska jag och Sivan ge oss iväg till Brukshundsklubben. Idag ska vi prova på att spåra. Det ska bli kul!

Stor o liten
Sekunden efter tar Sivan ett bett av hans kex :O

Tuffa Erik och Sivan i dragkamp om leksaken

Mmmm handen smakar kex

Mys under soffbordet

Valpkurs del 4

Vi har börjat lura på om det kan vara så att Sivan redan börjar bli könsmogen? Hon är inte riktigt som vanligt nämligen på så sätt att hon dricker KOPIÖSA mängder vatten. Och sen kan hon kissa inne flera gånger på raken under kort tid, trots att man precis varit ute på långpromenad och hon har kissat flera gånger då.

Tänkte på det också idag när vi var på valpkursen. Under en timmes tid satte hon sig tre gånger och kissade. Vi får se vad som händer. Annars kanske hon bara har blivit synkad med sin gravida matte som springer upp på toaletten en gång i timmen på natten :) Lite roligt är det att hon har blivit så van vid att jag alltid har illbråttom till toaletten när jag kommer hem från jobbet, att hon har börjat springa i förväg in dit när jag kommer hem haha.

Idag har vi som sagt varit på valpkurs. Det blir mer och mer givande, vilket känns jättebra. Idag har vi övat på inkallning i långlina och att gå fint i koppel. Vi hade 10 minuter vardera med instruktören att öva och få tips. Jag har sett fram emot den här övningen eftersom att det känns som att just gå i koppel är något vi behöver öva på och få till bra.

Sivan har dock aldrig gått så fint och perfekt i koppel som just idag när vi skulle visa hur vi brukar öva på att gå fint när hon stretar. Vi provade att gå emot de andra hundarna för att hon skulle dra lite, men hon gick så fint bredvid mig så och vi hade fin ögonkontakt hela tiden. Det var ju bra och hon fick ju mycket beröm såklart, men jag ville ju gärna ha lite feedback på om vi gör rätt när vi tränar hemma.

Inkallning i långlina gick också kanon, hon kom som ett skott.
Instruktören sa i alla fall att det märks att vi har övat mycket med henne och att hon är väldigt uppmärksam på mig, vilket ju var jätteroligt att höra, även om det verkligen inte alltid är så.

Nästa gång ska vi prova på spårning.

När vi kom hem från kursen gick vi en promenad och hon fortsatte att vara jätteduktig och lyhörd hela promenaden. Jag berättade för instruktören idag om det lilla problem vi har på promenaderna när vi övar inkallning för att få henne att slita sig från något intressant. Vi brukar säga "kom" och sen berömma och ge godis när hon kommer. Mot slutet av promenaden börjar hon dock sätta i system att hon ska få godis om hon kommer, så hon sätter sig ner på gatan och väntar på att bli inkallad. Sen stannar hon varannan meter ungefär och ska ha godis för att gå vidare. Hon är slug!

Vi fick lite tips och jag provade ikväll på promenaden och det verkar ha funkat.

Vi har köpt en ny bil, så nu åker Sivan kungligt i bagaget! Det är en kombi med stora rutor åt alla håll bak. Vi trodde att Sivan skulle gnälla och gnöla för att hon inte får sitta framme vid oss. Men hon var så tyst och lugn så och satt med ryggen mot oss och tittade ut genom fönstret i bakluckan hela vägen till brukshundsklubben. Så hon verkar nöjd med vårt köp :)

I helgen har jag och tjejgänget varit i Kristianstad. Mycket trevligt!

Valpkurs del 3

Sivan har tappat alla sina tänder nu, vad vi kan se. Den sista tappade hon i fredags. Tycker öronen blev ganska ok faktiskt, men bara för att vara på den säkra sidan har vi limmat dem en sista gång. Så hon får väl ha dem limmade nån vecka, sen räcker det nog.

Vi hade en härlig kväll på valpkursen i fredags. Fantastiskt väder, till skillnad från alla andra dagar efter det då det bara har regnat och regnat. Vi trodde att hon skulle vara lite för trött nästan eftersom hon gått långpromenad med mamma och pappa tidigare på dagen. Men icke, hon var så full av energi så! :)

Hon var duktig i alla fall. Det var lite svårt att sitta still när alla skulle sitta i ring med sina hundar, men det gick det med efter lite övertalning av snackspåsen. Vi fick öva på att passera andra hundar och den här gången gick faktiskt ledarna omkring och tittade på alla grupper och gav tips och råd. Mycket bra! Vid skulle alla mingla med hundarna och så skulle vi öva på att kalla in dem samtidigt. Vid ett tillfälle fick Sivan ett av sina "spel" som hon kan få ibland, då hon bara vill springa runt, runt i en cirkel och kasta sig av och an. Ledaren Karin konstaterade, precis som vi också har gissat, att det är hennes uttryck för frustration när hon inte riktigt förstår vad som förväntas av henne.

Lite roligt är det att när man är ute och går med henne så kommer det ibland fram folk och känner igen Sivan. Själv har man ingen aning om vem personen i fråga är, men då har de ju klart stött på Martin när han har varit ute och gått. Martin träffade på en man häromdan som kom från tåget och utbrast "Nämen är det inte Sivan!!?". Han visste inte alls vem det var, men sen visade det sig att det var mannen som också hade en Kerry som vi träffade på precis när vi fått hem Sivan. Otroligt att han kom ihåg hennes namn tycker jag. (I och för sig vill jag nu minnas att hans hund hette Zack, så det kanske inte är så konstigt ändå....)

Klagomål

Ajajajaj. Det värker i ryggen, i magen, huvudet, fötterna och den där jäkla svanskotan. Jag är trött och jag har tappat räkningen på alla som kommenterat vilken stor mage jag har fått. Det är måndag och cirka 100 dagar kvar tills beräknad ankomst.

Det känns lite seeegt just nu....ska nog prova att simma lite och se om det kan stärka ryggen lite kanske.

En tur i skogen

Å här sitter jag på en liten kudde på jobbet :) Har fått så himla ont i svanskotan när jag sitter hela dagarna, så jag har tagit med mig en liten kudde. Funkar fint!

Igår efter jobbet var vi ute hela kvällen med Sivan. Det var jätteskönt att komma ut i skogen lite. Jag plockade upp Martin och Sivan och sen åkte vi till djuraffären och provade ut ett nytt halsband till Sivan. Det tog sin lilla tid för hon verkar ha en "mittemellan hals" just nu så inget passade riktigt. Smidigt att man kan ta med sig henne in i butiken och prova i alla fall, annars hade det nog blivit många turer fram och tillbaka.

De har ett par hundrastgårdar nästan i anslutning till Brukshundsklubben så dit åkte vi med Sivan. När vi kom dit var det ganska mycket stora hundar där och vi vågade inte släppa in henne med dem, så vi tog en runda i skogen och lekte med henne där istället. Vi övade inkallning igen och hon tycker det är jätteroligt. Hon bränner iväg en bit och det märks att hon väntar på signalen för så fort man ropar "kom" så kastar hon sig tvärt om och rusar till en i full fart. Sen gömde vi oss en bit in i skogen och ropade på henne så hon fick anstränga sig lite för att hitta oss, det tyckte hon också var jätteroligt. Hon är så duktig och smart, vårt lilla hjärta.

När vi kom tillbaka från promenaden var det nästan tomt i rastgården förutom en liten dansk/svensk gårdshundsvalp som hette Simba. Så Simba och Sivan fick röja runt tillsammans i rastgården tills de blev alldeles slut. Jösses vad roligt de hade! Sivan var dubbelt så stor, men den där lilla parveln var tuff och lyckades brotta ner henne ett par gånger ändå. Jag kan tala om att ordet "kom" inte var lika roligt att lyssna till när hon var i full färd med att leka med Simba. Så långt har vi inte kommit än :)

Tillbaka på jobbet

Är tillbaka på jobbet igen. Känns att den där vilan var välbehövlig. Det har varit några mysiga dagar hemma med min lilla familj och det var svårt att lämna dem imorse!

Sivan är superduktig och världens goaste och kärleksfullaste hund. Hon blir bara härligare och härligare för varje dag!

Varje morgon när hon märkt att vi vaknat kommer hon och ställer sig med framtassarna på sängkanten, huuur glad som helst och vill kela. Varken jag eller Martin har kunnat motstå henne och nu har det blivit en morgonritual. Om det inte är dags att stiga upp så är det bara att vända ryggen till henne så går hon och lägger sig igen. Dock verkar inte bebisen tycka om när jag ligger på den sidan att jag ligger med ryggen mot Sivan för då börjar den sparka så in i tusan. Så jag får ta lite stryk under tiden jag väntar på att hon kommer till ro haha.

Härom dagen tog jag och Martin Sivan med oss när vi gick och handlade. Jag och Sivan väntade utanför och tränade på att inte rusa fram till alla som gick in eller ut från affären. Hon var en riktig mönsterhund och rusade inte fram en enda gång. Jag sa "stanna" till henne varenda gång det närmade sig nån och hon lydde faktiskt utmärkt. Hon stod bredvid mig och tittade och viftade på svansen. *mycket stolt matte*.

Martin har haft med sig Sivan på joggingrundor i skogen ett par gånger nu och det har gått alldeles utmärkt att ha henne med sig lös. Hon följer honom hela tiden och när det har kommit andra hundar eller personer har hon sprungit tillbaka till Martin när han sagt "kom", precis som vi tränat på på kursen. Längtar själv till att kunna börja löpträna igen (blir väl om nåt år eller så haha) och ha med mig Sivan som sällskap i spåret :)