Ett nytt år

Jag borde egentligen passa på att sova nu eftersom lillfisen sover och det blev inte mycket sömn inatt. Återigen var Johannes oförklarligt otröstlig. Måste i alla fall ha somnat nån gång för jag vaknade vid halv åtta imorse och då låg han och sov bredvid mig och sänglampan var tänd. Men jag kommer inte ihåg att han slutade skrika, så jag kanske bara somnade ifrån allting.

Nyår var i alla fall trevligt. Vi var ett litet sällskap på sju personer hemma hos Josefin och Peter. Jag och Martin hade med oss förrätten, sötpotatissoppa, och den gick verkligen hem för folk tog om och åt sig mätta på den innan huvudrätten. Kul! Johannes sov gott mesta delen av tiden, fram tills klockan var fem i tolv, då vaknade han och ville ha mat. Snygg timing, kunde han inte väntat tio minuter till så jag och Martin kunde skålat in tolvslaget. Men istället bytte vi blöja och matade honom när klockan slog tolv.

Sivan fick följa med och David och Elin hade med sig sin Bonnie, som Sivan träffat innan, men då var hon ganska liten. Nu var det först en stunds gnabb om vem som skulle vara högst i rang innan de kunde slappna av och leka tillsammans.

Lille Johannes är nyårsfin :)

Bonnie och Sivan

Nu är vi precis hemkomna från en långpromenad. Det var första riktiga långpromenaden som jag gick själv med både Sivan och vagnen. Det gick bra. Bättre än väntat faktiskt. När vi träffade på en hund eller barn eller fåglar eller nåt annat som får Sivan att dra iväg så parkerade jag vagnen och körde med klickern tills hunden/barnen passerat. Vi träffade på samma barn vid två olika tillfällen på promenaden, en gång i början och en i slutet. Första gången gick det jättebra att använda klickern och andra gången vi träffade på dem var Sivan så himla duktig och vände sig och tittade på mig istället för dem så hade jag inget godis kvar :( Då ville jag verkligen belöna henne ju!

Det går uppåt

Det blev en väldigt lugn och annorlunda jul iår. På grund av allt trassel med sömnbrist och amning tog vi rådet från alla att ta det väldigt lugnt i jul. Så det blev bara jag, Martin, Johannes och Sivan. Vi åt Martins fantastiska kalkonmiddag och tittade på de långa versionerna av alla tre Sagan om Ringenfilmerna. Martins föräldrar och syrran med familj tittade förbi på juldagen.

Idag har vi varit och vägt Johannes på BVC. Äntligen har han gått upp i vikt! Han har verkligen fått upp aptiten nu och äter tills han är så mätt att han kvider :) Så nu är nästan allt ok, förutom att han ska lära sig att äta från vänster bröst också så jag kan lämna tillbaka den förbaskade pumpen. Imorgon ska vi till amningsmottagningen, så förhoppningsvis kommer vi få den hjälp vi behöver där.

Ska passa på och hälsa på pappa också när jag ändå är på sjukhuset.

En liten kille som växt till sig :)

Sivan verkar må mycket bättre nu. Hon har vant sig bättre vid sin löpbyxa och är inte lika nervös över Johannes längre. Det är så skönt att komma ifrån non-stop-amningen och ta en promenad i friska luften med Sivan. Vi har provat att gå med vagnen och Sivan och det verkar gå bra det med.

På tal om det ska jag passa på att gå ut med henne nu medans Johannes sover.

På rätt väg, hoppas vi....

Här kommer en liten uppdatering från familjen trött. Johannes har inte fått någon flygande start i livet. Först ville han inte amma. Det kunde ta en timme innan han äntligen fick ett grepp om bröstet och började suga, och sen ska han äta minst en halvtimme....så hela nätterna gick åt att krångla med det under gallskrik från Johannes.

Vi hade hembesök från BVC, vi har en urgullig kontaktperson där som heter Ann-Christin och hon försökte på alla sätt och vis att ge tips under en helt timmes tid, men ingenting fungerade. Och Johannes bara skrek. Så vi fick ge upp. Vi fick i alla fall en liten plastnapp att sätta på bröstet som fungerade efter ett par försök. Åtminstone på ena bröstet, det andra bröstet ville han fortfarande inte äta ifrån.

Det resulterade i att jag fick mjölkstockning och vaknade upp med nästan 40 graders feber igår. Så efter det har jag fått krångla med pump var fjärde timme.

MEN plötsligt igår åt han utan den lilla plastnappen på ena bröstet och med den på på det bröstet han inte velat ta tidigare. Och min feber har gått ner. Så SKÖNT!!

Vi har fått gå till BVC och väga honom nästan varje dag och han har i alla fall gått stadigt upp i vikt, vilket har varit skönt. Därför trodde vi att allt skulle vara grönt när vi var där idag efter att allt fungerat ett dygn...men nej....nu har han gått NER i vikt så mycket (50g) att vi måste dit imorgon igen. Har han inte gått upp nåt då så får vi åka till barnakuten med honom tydligen. Stackars lilla livet.

Sivan har nog påverkats endel av allt skrikande, eller om det är att hon löper, men när vi kom hem från BVC idag så hade hon både kissat och bajsat på övervåningen och sprungit runt och smetat ut det. Hon som inte kissat inne på flera månader. Hoppas att hon mår lite bättre snart nu när det lugnat sig med skrikandet.

Hemma från BB :)

Och med oss har vi ljuvliga lilla Johannes.

Han föddes i tisdag, på Lucia, klockan 20.39. 3590 g och 50 cm lång. En liten standardkille. Sen har jag och Martin bott på BB-hotellet och återhämtat oss och vant oss vid det nya lilla livet. Martins mamma Patricia har bott hemma hos oss under tiden och tagit hand om Sivan. Hon stannade även kvar tills idag och hjälpte oss med lite nattvak och tips och så.

Det är helt underbart härligt med den nya lilla och man kan sitta hur länge som helst och bara titta på honom och hans små miner.

Sivan har varit det hjärta hon är och har tagit till sig den nya familjemedlemmen helt fantastiskt bra. Vi har gjort vårt bästa för att hon inte ska känna sig bortstött och hon har gjort det enkelt för oss :) Hon var väldigt försiktig när vi kom hem och hon skulle få nosa på den lilla och är otroligt mån om honom hela tiden. Just nu ligger han och sover i vagnen och hon ligger nedanför och sover. Alltid när jag sitter och ammar så ligger hon bara nedanför och är med. Hon är alltid där och håller ett vakande öga på honom.  Det känns lite som att hon tycker att hon har hittat sin roll i familjen och har vuxit och mognat enormt på bara ett par dar!

Ajajaj

Sen igår har det varit lite jobbigare att vara gravid. Innan var det mest tungt, men nu har jag fått en molande, ihållande värk som kommer och går hela dagen. Inte nåt som indikerar att det är på gång har jag förstått, det kan tydligen vara såhär ett par veckor om det vill sig innan det blir "riktiga" värkar av det. Bara att härda ut och se glad ut :) Min högra fot har även svullnat upp och ser jätteloj ut, så jag har gått med snygga stödstrumpor på mig hela dagen.

Sivan har i alla fall bott in sig bra nu i sitt nya hem. Hon gillar att ligga på mattan under matsalsbordet och sen det kom på plats blev hon mycket mindre orolig och ligger mest där och gnaskar på sitt ben eller sover om dagarna. De gamla rutinerna är också på plats; gå och lägga sig klockan tio på kvällen, väcka husse klockan åtta för att kräva promenad och sen gå och lägga sig och sova igen fram till tiotiden och äta lite frukost.

Vi har ett badrum med dusch precis vid hallen, så det har varit så väldigt praktiskt att bara kunna ta in Sivan där och duscha av hennes snöiga/leriga tassar efter promenaden. Nu har hon lärt sig att det är rutin, så hon pilar snällt in där själv om dörren är öppen.

Sivan och snön

Precis som vi hade önskat väntade snön med att komma tills vi flyttat in i nya lägenheten. Inatt föll första snön. Sivan fick se snö för första gången imorse och vi filmade henne på vår lilla, lilla tomt utanför huset. Först nosar hon lite på snön och sen tittar hon en stund på oss som "vad har ni NU hittat på??" och sen blir det jättekul med snön.



Idag har vi varit på besök hos MVC. Den lilla mår alldeles utmärkt och är inte på väg ut än på en vecka eller två, verkar det som. Hoppas det blir så, för jag vill gärna gå på julbord med jobbet på fredag :). Annars har vi kommit bra iordning med allt. Barnrummet är inrett och vi har fixat alla saker vi behöver. Vi har varit ganska snabba med att packa upp i lägenheten också, så vi har bara lite småpill kvar. Lampor och tavlor som ska upp och så.

En liten uppdatering

Här är det full fart med flyttstädning och packning. Vi får tillträde till nya lägenheten imorgon och börjar så smått bli klara nu. Bebisen har varit duktig och hållit sig inne så här långt i alla fall, vilket är tacksamt. Den får gärna vänta tills vi har kommit iordning lite i lägenheten innan den kommer.

Sivan har fått sig en rejäl kortklippning inför bebisens ankomst för jag kan tänka mig att det är mycket i början, innan man kommer in i rutiner och så. Men hon är så söt i sitt lilla snagg. I övrigt jobbar vi på med klickern och det fungerar fint vid möte med andra hundar. Martin har gett henne en liten uppgift när de kommer hem från promenaden och låtit henne bära kopplet i munnen. Så kommer hon in genom dörren och ser så viktig och mallig ut över sin lilla uppgift att jag börjar skratta varje gång.

Vi har haft massa sköna dagar nu när jag varit hemma. Åkt ut till hundrastgården eller ut till skogen på förmiddagen och låtit henne springa och busa och sen tagit det lugnt hemma resten av dagen. Det blir minst ett avsnitt av Dallas om dagen och när vi har lagt oss tillrätta i soffan vet Sivan att det inte blir mycket action från matte och husse på en stund, så hon brukar lägga sig och sova med en stor suck/grymtning, som att säga att "Åååååh vad ni är tråkiga!"

Lilla plätten, om hon bara visste hur livet ska förändras om bara ett litet tag. Först ett nytt hem och sen en ny liten mystisk familjemedlem på det.

Nähä, nu är det dags att packa lite till!

Klickerpremiär!

Det är go fart i bebisen nu. Det är så mysigt och se hur den stökar om där inne i magen :)

Idag har jag och Martin fått lite flyttpackning undanstökad. Känns bra! Josse var här en sväng med sin lilla Oscar och fikade i förmiddags. Sivan älskar ju som sagt barn och ville rusa upp till den lille i soffan. Det var ett par gånger hon hade lite svårt att hålla sig och gick fram till Oscar, men hon var jätteduktig emellan de gångerna. Vi sa åt henne att sitta och stanna där och hon satt länge och bara tittade, i alla fall i en tio minuter åt gången, sen glömde hon sig, men backade genast och satte sig snällt när vi sa åt henne.

När de skulle gå så satte Josse ner Oscar på golvet  för att klä på honom och jag måste säga att Sivan var jätteduktig då som inte sprang fram. Hon ville och det syntes att det kliade i kroppen på henne, men hon la sig ner framför honom istället och så låg hon där och tittade väldigt intresserat!

Stort och viktigt framsteg tycker vi!

Något annat som är häftigt är klickern! Det tog inte många klick innan hon var med på noterna och idag var premiärpromenaden. Vi träffade två hundar och det gick ganska lätt att avstyra henne båda gångerna. Hon reagerar (än så länge) blixtsnabbt  på klicket. Fungerade även bra när hon fick syn på fåglar :)

På tal om det är det dags för kvällspromenixen nu!

En fixardag

Har varit på jobbet idag och städat undan på mitt skrivbord. Jag har klippt både Sivan och Martin, vi har varit och köpt en klicker och löp-byxor till Sivan, lämnat saker till kupan, packat flyttlådor, handlat, fakturerat, sett till att vi får diskmaskin och tvättmaskin på plats i nya lägenheten och fixat stenskottet på bilen. Snart måste nog vinterdäcken på också, det har varit riktigt halt idag.

Nu ska jag hem till Frida och se på film med henne och Anna. Det känns lite lagom ansträngande :). Martin är iväg och repar med bandet. Och Sivan, ja hon saknar sin husse. Som vanligt har hon lagt sig vid dörren och väntar på hans återkomst :) Lilla hjärtat.

I väntan på husse.....(observera hörnen där unga fröken har gått lös på tapeten under ensamna stunder)

Fotboll i soffan med husse, det är mysigt det! (hon får numera vara i soffan, vi är svaga själar haha)

1 månad kvar!

Sjukskriven

Det var ett litet tag sen jag skrev nu.

Hela förra veckan låg jag sjuk i förkylning samtidigt som klådan under händerna och fötterna blev hemsk på nätterna. Rena rama tortyren! Ett tag hade jag en hink med iskallt vatten vid sängen som jag fick doppa händer och fötter i en gång i halvtimmen och sen försöka hinna somna innan kylnaden klingade av och det började klia igen. (Sivan tyckte det var jättegott med en jätteskål med kallt vatten precis vid sängen haha)

 

 

Konstigt fenomen det här med klådan. Har varit och tagit massa prover för att hålla koll på att levervärdena inte stiger för mycket. De är lite höga, men som tur väl är inte så höga att det är nån fara för bebisen. Så vi hoppas att det håller i sig så att vi hinner flytta i alla fall innan han/hon kommer.

Har fått lite tabletter mot klådan och har försökt att äta sånt som är lätt för levern att ta hand om och det har hjälpt en hel del faktiskt. Hade egentligen tänkt jobba i två veckor till, men nu är jag sjukskriven pga klådan den sista tiden och det känns väldigt skönt faktiskt.

Sivan verkar vara rumsren nu. Det känns som månader sen hon gjorde nåt inne. Härligt!

Så var det söndag igen

Ligger på soffan och snörvlar. Har visst dragit på mig en förkylning. Hoppas att den ger med sig snabbt för jag har minsann tänkt jobba hela tiden ut till slutet på november!


Det är cirka 5 veckor kvar tills bebisens beräknade ankomst. Den senaste tiden har det kliat så förbaskat under fötterna om nätterna och jag har fått sova med kylklampar! I fredags ringde jag MVC för att se om det var nåt jag kunde göra åt det, för jag höll på att bli tokig! Tydligen kan det vara tecken på nåt som heter Hepatos som i stora drag innebär att levern inte tar hand om slaggprodukterna som den ska och det kan leda till komplikationer för bebisen som gör att man sätter igång födslen i förtid. Så jag fick åka in och ta prover efter jobbet i fredags, senare på kvällen ringde de tillbaka och sa att de hade upptäckt förhöjda levervärden och ville att jag skulle komma in och ta mer prover idag. Så imorse var jag och Martin där och tog fler prover och kollade bebisens hjärtfrekvens.


De skulle höra av sig om det var något, men har inte hört av sig än, så jag antar att allt är ok då. Skönt, för vi har inte riktigt planerat för att bebisen ska komma riktigt än. Vi håller på och flyttpackar, men är långt ifrån klara.


Annars har det varit en lugn helg. Elin och Andreas var här på middag och lite sällskapsspel igår. Idag har jag tagit en fika hemma hos Josse och myst med hennes lilla Oskar och sen åkte jag hem till Braås och hämtade pappa som varit på permis från sjukhuset.


Martin och jag stack iväg en sväng till hundrastgården och Sivan fick leka loss en stund med en hund där. Så nu är hon trött och nöjd för ikväll

Lite gnäll från den gravida kvinnan

Det är 44 dagar kvar till beräknad ankomst. Tiden har gått fort hittills, men nu mot slutet släääpar sig tiden verkligen fram. Jag har inte varit så trött på sistone. Sover som en stock och drar tydligen rejäla stockar om nätterna haha. Men jag har väldigt ont i svanken och bäckenet,

benen och händerna är jättesvullna, har mysig halsbränna, synrubbningar som kommer och går, huvudvärk och illamående.

Men det är bara att härda ut liiite till. Går hem från jobbet den 30:e november, och det är ju inte så himla länge till, sen kommer det nog bli lite lättare. Då kan jag sova hela dagarna om jag vill. Eller tja, vi får ju tillträde till den nya lägenheten den 1:a december och stora flytten går den 3:e. Sen vill man kanske komma iordning lite i nya lägenheten innan bebisen kommer....men SEN ska jag bara slappa!

Martin mailade precis och berättade att Sivan kräkts och mår lite tjyvens igen. Stackars lilla hjärtat.

Sivan är tillbaka :D

Martin mailade precis och talade om att Sivan verkar vara på topp igen.

Hon har glufsat i sig lunchen med god aptit, stojat med pinnar i parken och farit omkring i lövhögarna som ett litet yrväder.

Härligt att höra!

Lilla Sivan ligger lågt

Martin säger att Sivan verkar vara lite "slapp i benen" idag och vill inte gå uppför trappan. Svårt att säga om hon haltar något. När jag kom hem från Katrin igår ville hon inte heller gå uppför trappan. Hon la sig på varje trappavsats och gick liksom lite "snubbligt" uppför trapporna. När vi kom in la hon sig direkt på hallgolvet och låg kvar där och sov ganska länge innan hon piggnade till lite och kom in till oss i vardagsrummet och började leka med sitt ben.

Hoppas hon inte blev helt slutkörd eller skadade sig hos Katrin. Hon var ju ute ganska länge med Poa och sen inomhus ville ju barnen leka med henne, så det var inte många lugna stunder.

Å just det. Vi satt och åt choklad och pojkarna kom in och fick lite. Direkt sa vi till på skarpen att de inte fick ge Sivan nån choklad för att det var jättegiftigt och hon kan dö om hon får i sig det. Dock tyckte jag att Sivan svassade efter Jonathan och såg ut precis som hon gör när hon fått nåt gott. Vi frågade om han gett henne någon choklad, men det sa han att han inte hade. Men nu blev jag jättenojig att han kanske gav henne något ändå. Som tur är fick de bara 4 rutor var, så om han nu gav Sivan nåt så kan han inte ha gett bort mer än max en ruta. Har kollat på giftinformation och hon har inga av symptomen på att hon blivit förgiftad i alla fall, men har hon fått i sig lite så kan det säkert göra att hon blir påverkad i alla fall.

Hon fick i och för sig i sig både det ena och det andra igår. Lilla Erik tappade ett smörgåsrån med smör på golvet och det var hon över som en hök. Sen stod det en karott som det varit potatisgratäng i på yttertrappan, där det fanns några skivor potatis kvar. Sen lyckades hon sno åt sig några kulor av Poas mat, trots att Poa morrade åt henne.

Det är skönt att Martin är hemma med henne i alla fall, så han håller ett öga på henne. Det hade varit lite jobbigt annars att sitta på jobbet och inte veta om hon ligger hemma och mår dåligt.

En tur till landet

Idag ska jag och Sivan åka ut till Katrin med familj efter jobbet. Jag har fått ganska ont i svanken på sistone och det gör särskilt ont när jag är ute och går med Sivan. Även om Martin och Sivan går ut på vanliga promenader och långrundor i skogen, så känns det trist att jag själv inte kan gå så långt med henne just nu. Det blir inte mer än att vi vänder hemåt när hon gjort vad hon ska. Därför ska det bli kul att ta med henne till Katrin så hon kan få röja loss i trädgården med Poa hela eftermiddagen :)

Hon har varit jätteduktig på sistone på att inte dra i kopplet. Både jag och Martin har jobbat hårt med stanna-när-hon-drar-träningen när vi är ute och går och det är jätteroligt att det har gett resultat! Nu är det oftast bara när hon får syn på en annan hund eller barn eller någon hon känner som hon glömmer sig.

Vi har hittat en metod som heter skvallerträning där man använder klicker som vi är taggade att prova. Men det får bli om ett tag. En sak i taget, just nu fokuserar vi på att gå fint :)